Orättvisor

Olov Abrahamsson skriver på ledarsidan att "Pensionsåldern är en klassfråga". Det är den såklart varför skulle just pensionen vara turfri. Men det är även en förbaskat orättvis könsfråga för framförallt kvinnor i min generation och min mammas. När jag fick min förste son 1966 fanns inte någon barnpassning att tala om. Min mamma skötte honom på dagarna och jag jobbade halvtid som så många andra av mina kvinnliga bekanta. Det var likadant när jag tjugo år senare skaffade barn, med den skillnaden att det inte fanns särskilt många heltidsjobb att få. Vad är det med det då? Skylldigsjälvmentaliteten svävar som ett fördömande spöke över oss kvinnor som valt att gå våra egna vägar och avslutat förhållandet "innan döden skiljer oss åt". Då inser man det orättvisa i systemet, X:et kan leva gott på sin pension och dessutom ta ut förtida om han vill. Medan kvinnan gör bäst i att "gilla läget" och be till högre makter om god hälsa och en stark rygg.