Tiden
springer med bråttomfötter
Vår tid är nu,
sjunger Jan Malmsjö så tjusigt och med stark känsla och darr på
rösten så åtminstone jag känner mig övertygad om att så är
fallet. För när ska den annars vara, tiden, om inte nu. Det är
bara det att medan jag skriver detta så är tiden redan då. Nutid
blir dåtid redan när man tänker på den.
Är vårt liv
tidsbestämt frågar jag varje gång jag tar avsked vid någons grav.
Har vi bara ett antal år att förvalta. Eller har vi fått ett visst
antal steg att gå och då när sista steget är taget och sista
timmen är slagen har vi kommit till yttersta dagen och så är det
med det. Bara finna sig, om än lite snopet.
Jag har levt i
sjuttio år och femtiosex dagar nu. Det blir väl en massa dagar,
nästan tjugosextusen med ingredienser av både glädje och sorg jäkt
och stress.
613 200 timmar,
många i vaket tillstånd. Många med klockan jagande som en hungrig
varg i bakhasorna. Hinna hinna. Hinna leva hinna dö. Tiden den
traskar på till synes oberörd och vi hänger på med bråttomsteg.
Vad är tid? Årstid,
framtid dåtid forntid dårtid, otid samtid tidlös tidig ja det
finns hur många tidsord som helst. Men vad är det? Och vad händer
om vi struntar i att mäta den. Om vi bara stiger upp när vi mojsat
oss tillräckligt i sängen och ungarna (om man har sådana hemma)
verkar vakna bakom sina paddor. Då kan vi trycka på startknappen
och börja dagen. Vi äter när det knorrar i magen och kryper ner i
sängen när vi blir trötta. Lite som grottmänniskorna levde.
Skulle det kunna fungera?Vet inte men väl värt att pröva. Det kan
jag ju praktisera som varande pensionär om jag inte bundit upp mig
för en massa saker som jag måste hinna med.
”Tiden läker alla
sår”. Är det så eller har det att göra med glömska? Jag är
osäker, en del saker som hänt har jag glömt men hålet i hjärtat
som jag fick som nioåring när min pappa dog trots att det skulle
vara förbjudet att föräldrar dör när barnen är små, det hålet
finns kvar även om det blöder mindre.
När uppfanns tiden?
Kanske med Big Bang? Och när slutar den. Tala gärna om det för mig
om du vet. Även när jag är död tickar tiden vidare på
evighetsklockan. I onödan då för min del.
För många är
tiden begränsad och betraktas som en bristvara.
”Jag har inte tid”
ligger konstant på tungan redo att spottas ut med jämna mellanrum.
Nä jag har verkligen ont om tid, hinner inte …
Nu när jag har
pension och verkligen äger mina dagar så jagar klockan på mig.
”Jag skulle
verkligen vilja men… Nej jag vill bra spendera tid på det jag
tycker är meningsfullt och inte på det som jag finner meningslöst.
Hur många gånger
har jag inte hört att om vi skyndar oss så sparar vi tid. Men går
det överhuvud taget att spara tid? Var sätter man in den i så
fall. Fiffigt vore det ju i alla fall.
”Ja god dag herr
(det kan såklart vara en kvinna också) tidsbankir jag skulle vilja
ta ut min sparade tid nu när döden knackat mig i ryggen Jag har
sparat tid i många år som jag nu vill förlänga mitt liv med”
Nej jag vet det går
ju inte men tänk vad fiffigt det vore och då finns det ju någon
mening med att stressa på.
Tänk om man kunde
stoppa tiden. Stanna den vid alla fantastiska ögonblick. Som en
kamerabildatt njuta av. Man ska bida sin tid, avvakta skeendet.
Kanske besinna sig en aning. Jag har sällan något emot att stå i
kö. Brukar säga att jag saknar att stå i postkön med mina
räkningar. Det är nog inte riktigt sant men jag får tid att
fantisera när jag står och väntar på min tur på i kassakön på
COOP.
Då kan jag hitta på
lite historier om de som står framför mig. Den äldre damen tex.
Som har ett hemligt uppdrag åt Socialstyrelsen för att kartlägga
våra matvanor. I min korg ler broccolin lurigt på mig och viskar
att kvinnan från SÄPO eller Socialstyrelsen betalar för både
chips och läsk. Så där kan jag hålla på och då har jag lite kul
medan jag väntar.
En gång av alla
tågresor jag gjort stannade tåget plötsligt och till synes utan
anledning. Vi stod stilla mitt i skogen och inget möte verkade det
bli. Då ropade konduktören i högtalaren berodde på stillbild. Vad
fasiken är det frågade jag en vän via mobilen. Han hade stor
insikt i järnvägstrafikfrågor då eftersom det var en del av hans
jobb då, numera är han också pensionerad.så jag hoppades att han
visste. Stillbild sa han händer när all SJ:s tågtrafik i hela
landet står stilla. Nu kommer jag inte ihåg fortsättningen på
förklaringen men tycker fortfarande att det skulle vara fantastiskt
om också tiden kunde få en stillbild då och då i mitt liv. Så
jag kunde slicka i mig alla ögonblick av småbarnstiden med mina tre
ungar.
Tiden har ristat in
årsringar i min hud och själ det får jag stå ut med. En del går
att sminka över med lite god vilja och årsringarna i själen ser
jag som erfarenhet av att ha varit med ett tag.
Nu vill jag ge mig
själv tid att ta mig tid att leva ordentligt ta hoppsasteg på
upploppsbanan, skratta med andra glada, njuta av att få vara med.
Min tid ska inte slösas bort på saker som varit. Gamla oförrätter
ska jag samla ihop i en påse och låta dem blåsa iväg i
höstvinden. Min tid är nu är nu är...
