Har sprungit med lätta fötter
över sock och sten
hoppat över luriga rötter
men det var för längesen
nu är stegen lite tunga
men än är lusten stor
att springa som de unga
med sköna bråttomskor
i sällskap med tusentals tjejer
lufsade jag på runt milen
kändes som rejäla grejer
även om jag lite tappat stilen
men med en vilja av stål
och med bultande hjärta
kom jag till slut i mål
helt utan någon smärta
känner mig nöjd med loppet
trots att jag inte vann
för ännu lever hoppet
och glädjen över att jag kan
lufsa runt i lagom takt
över rötter stock och sten
gärna i skogig trakt
och med pigga ben
jag får vara nöjd med det lilla
nu på ålderns höst
och försöka läget gilla
trots protesten i mitt bröst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar