Tröst

Jag vill höra vinden viska i mitt ledsna öra

tröstande ord ja precis det jag vill höra

att allt ska bli bra eller bara som vanligt 

helt enkelt godsint och inte så  farligt

men vem är jag att ställa krav 

min oro svävar över ett väldigt hav

inte kan jag så mycket göra

bara låta vinden viska i mitt öra

att du är stark och klarar dig galant

och jag är bara en ängslig tant
som sitter här och gormar
du måste själv rida ut dina stormar
gör dig stark så kan du blåsten tukta
känn min hand du har inget att frukta

     

Jul

Men ojsan vad jag har jobbat. Lite här och lite där har det blivit. Nästan som på riktigt.
Vi har tjuvjulat också i familjen. Mittimellan gjorde ett litet nedslag i Boden
 och som du vet så skingras vi ju på själva julaftonen därför har vi skapat en egen variant med en bowlingtävling, lite mat av varierat slag, det är inte så noga, och julklappsutdelning. I år tror jag att det blev lite stressigt för tomtefarmorn. Fina kuvert hade jag gjort med bråttomhänder med God Jul och lite tomtedekor på. Men ... när ena sockerflingan öppnade det såg hon lite rolig ut.
" Men farmor det här är väl alldeles för mycket" säger hon och skrattar lite.
Jag fattade ingenting, kanske inte helt ovanligt i och för sig.
" Nä men det är väl som det brukar vara" Säger jag då och sneglar lite i kuvertet över hennes axel.
TOMT! Kuvertet är lika tomt som Lövvens jultal.
Tror du att det skrattades kring bordet?
Jag rättade till fadäsen dagen efter, men gissa om historien med tomma kuvert kommer att användas mot mig en och annan gång. Jag tror då det i alla fall =)

En idé

Jag vet inte om jag ska julstressa i år eller bara låta dagarna ramla in lite si så där. Jodå, lite lussebullar trängs i frysen och några julklappar är både köpta och inslagna i fint papper. Och du, i år har jag fått iväg några julkort också. Men ska det ändå inte vara lite stress i alla fall? Blir det en riktig jul annars?  Jag har annars en fiffig idé om att slå ihop jul och midsommar du vet som man gjorde med lasaretten i Boden och Luleå. Det skulle ju bli så bra. Men det blev väl inte så lyckat kanske. Nå men jag hoppas att de gemensamma helgerna fungerar bättre efter en hopslagning. Tänk att dansa ringlekar kring gran och midsommarstång och maten är ju ändå densamma både jul påsk och midsommar. Dessutom har ju folk semester och slipper stressa.
Tror jag ska lägga in ett medborgarförslag till Sveriges Riksdag om detta.

Morgon

"Man borde inte sova ..." börjar en dikt, men ibland är det nödvändigt. Som i dag. Efter morgonfikat dånade jag så till den milda grad att jag höll på att missa julkalendern! Det är ju nästan olagligt =)
Men nu är sömnskulden återbetald och jag sitter i stugan och väntar på att småfåglarna ska komma och äta frukost. Vad sa Du? Är jag som en riktig panschis? Jadå det ska väl erkännas men jag kan hotta  till både mig själv och tillvaron mellan varven.
Det är mycket vinter nu och lova att inte säga det åt någon men i år har den lurat mig att tycka om allt det vita, Det är så otroligt vackert. Tysta och snötyngda stilar granarna bakom stugan och storhavet vilar tryggt under isen. Suck ... fasiken vad jag älskar dig jäkla vinter.

Bortglömda

Kakbak och julstök hos mor har blivit som en liten tradition. Likaså har resan med SJ också blivit lite av en tradition att inte veta hur och när eller om man kommer fram. Denna gång fick vi skumpa fram med buss på skrovliga vägar och snörök. Varken bra för hälsan eller miljön. Norra delen av Sverige har blivit platsen som Staten glömde i alla fall när det gäller kommunikation på väg och räls. Men pengar ska vi skicka till storfolket i huvudstan minsann. Då är minnet hos makthavarna mer aktivt.

Varför finner vi oss? Och varför tappar gubbarna och gummorna som vi exporterar till Riksdagen, talföret efter dom har kommit dit? Nog nu!

Blandade tankar

Julkalendern inleddes i dag. Den verkar bli så där spännande, mystisk och julig precis som jag vill att den ska vara. Tjugotre avsnitt kvar, härligt.

Jag har fått några arbetspass i en för mig ny verksamhet. Det känns riktigt bra. Hoppas att det fortsätter så.

I dag plumsade kärlingen och jag uppför och nedför slalombacken med höga knän. Du ska veta att det kändes både här och där. Misstänker att det känns ännu mer i morgon.