Spöken

Spökhelgen är snart till ända. Berusade spöken har aktiverat hela Norrbottens polisstyrka. Innan Hallowen blev uppfunnet i Sverige var spökena kusliga men dock nyktra.
Sockerflingorna firade i fredags med läskiga festen. Gulligt och oskyldigt, men lite onödigt. Jag tycker att man ska fokusera på goda krafter i stället för ondskräckiga. Kanske en ängelfest?

Mor och brorsonen har bilat i väg upp till Kiruna. Vi har haft en trevlig helg.
Trevlig blev också konserten med Björn Skifs. Vilken kille!
I morgon är det 44 år sedan jag blev mamma första gången. Han är ordentligt vuxen min store lille pojk. Jag har minsann bidragit med goda krafter till omvärlden.

Surt

"Hur tänkte du"? Jag ville ha svar av honom, politikern, som hade varit med om att fatta ett beslut vilket kan få konsekvenser på mitt jobb. Men det kunde han inte. Han kom inte riktigt ihåg och på min kommentar om att det är satsat en massa statliga skattekronor på uppbyggnaden av vår fina verksamhet svarade han "inget är så bra att det inte kan bli bättre". Lysande Sickan!
Ska vi kanske ta och uppfinna hjulet igen? Det kanske rullar bättre om det är fyrkantigt, eller trekantigt, eller det kanske inte behövs över huvud taget. Jag börjar då bli oerhört trött på alla jädrans projekt som startas upp och sedan gör ett magplask när projektpengarna är slut.

Idag kommer mor på ett helgbesök med sitt barnabarn som chaufför. Välkomna ska de vara.

I går hade frosten bitit tag i naturen. Lik en sockerbulle frestade den ögat. I dag ligger havet sommarångande. Det blir lite varannandagsväder. Kanske bara för att vi ska få lite variation.

Synfel

Jag har roat (?) mig med att scanna in äldre foton på mina barn och faktiskt lyckats lägga upp dem i ett album på facebook. Det har tagit sin tid eftersom jag lider av någon slags datalexi. Till slut, efter att ha frossat i bilder av älskade barn och sockerminnen, taggade (konstigt begrepp men det heter så) jag Idafina, ett foto där hon är den sötaste flickan som någonsin ...
Nyfiken gick jag in på min sida på facebook, nu har hon säkert blivit glad, men ... hon delade inte alls min förtjusning över fotot. Inte för att jag publicerat det ut för "hon var så ful på bilden".
Lite ledsamt känns det att hon inte ser samma bild som jag.
Vem förser oss med kritikögon? Jag har själv haft sådana under uppväxten, men på äldre dagar har jag bytt ut dem mot kärleksögon, det blir mycket trevligare.

Veckostart

Fräsch breder veckan ut sig, alldeles ny och oanvänd. Jodå,visst hade det varit mumma att få somna om en timme eller två när klockan ringde men jobbet väntar. Jag känner mig lite privilegierad som har ett arbete som fortfarande efter 15 år känns trevligt att gå till.
Vid min vän Lenas besök i helgen dryftades stort och smått och vi pratade också om gamla bekanta. De vi kommer i håg. I mitt fall har skaran reducerats starkt med åren. Det är många som försvunnit från "hårddisken". "Kommer du ihåg ... ? hon jobbade på ... ? och var gift med du vet han som ..."
Ja, så hackar våra komihåg-samtal på. Men en del personer sitter kvar. Det skulle vara småfiffigt om det fanns ett dataprogram där man kunde placera in vänner och bekanta i olika mappar. Tex, "känner väl" eller "ytliga bekanta" och en släktmapp såklart och en mapp för skitstövlar så man inte av misstag ...

Det snöade av någon konstig anledning för en dryg vecka sedan, nu är den borta. Jag är tacksam för det.

Städning

Innan jag reser bort brukar jag "dödstäda". Det betyder att jag sorterar bort saker i små trevliga kartonger, saker som någon kan tänkas vilja ärva, slänger bort det allra hemligaste och städar toa-skafferi-och-kylskåp OM ... jag inte kommer hem mer. Jag menar att man kan aldrig veta ...
Jag hade en lärare som sa en gång, och eftersom jag pratar lärare, pratar jag dåtid, att det mesta som en människa ska lämna efter sig ska rymmas i en konsumkasse. Det kan duga med en kasse från ICA också kan jag tänka mig. Men som sagt det var då. Idag behövs nog en container till alla apparater och bilen och sommarstugan och ... det är inte klokt vad vi samlar på oss.
Det är skönt att komma hem när allt är välstädat men ibland har det hänt att jag ångrat min kastabortiver.

Idag har jag vinkat av bästaLena, vi har haft en morsom helg, vilsam och pratig.

Vänskap

"Att träffa glada vänner kan vara ett sätt för den för ögonblicket lite modstulna Kräftan att avleda sina tankar från ett och annat".

Mitt i prick NSD-astrologen, för i eftermiddag kommer min kära vän, Lena på helgbesök. Då flyger alla dystertankar sin kos. Stort och smått ventileras och sköljs ned med vin och skratt. Vi har varit vänner sedan mitten av 60-talet och vet allt om varandra. Nästan. Vi arbetade på Domus i Kiruna några år tillsammans, Lena på reklamavdelningen medan jag kursade herrkläder. Fråga mig gärna om vilket artikelnummer en vit interlockstickad herrkalsong har eller en arbetsstrumpa med förstärkt häl och tå ... japp jag vet. På den tiden var det roligt att jobba åt Kooperativa Förbundet. Om man jobbade på julafton kunde man njuta av glögg och cigarill bakom draperiet på kontoret.Kunderna fick nog ett extra glatt bemötande då. Speciellt om någon hottat upp glöggen med lite vodka.

Vänner är en tillgång. Visst skulle det vara trevligt med en hästsvansförsedd ... men vid min ålder värdesätter jag vänskap högre. Lena och jag har kunnat bevara den genom åren.

Gympa

Vi


De är duktiga, ledarna i gymnastikklubben vilken jag besöker ett par gånger i veckan. Engagerade och alltid lika glada får de min kropp att krumbukta sig i olika konstellationer. Jag tar i för allt vad skinnet håller och efteråt sprider sig en behaglig trötthet i kroppen. Samtidigt som jag stolt kan konstatera att även denna gång lyckades jag övervinna latmasken som ofta gör sig påmind på kvällskröken. "Skulle det ändå inte vara mysigare att kura i tevesoffan"?
Men återigen tog jag mina träningsgrejor i går kväll ...


Vintern tog sig en välbehövlig paus de senaste dagarna. Det gjorde den rätt i. Jag har ingen brådska.

Lite småkul: I Oklahoma är det förbjudet att äta gurka på söndagar!!!
I Providence på Rhode Island i USA är det förbjudet att sälja både tandkräm och tandborstar till samma kund på en söndag. Jösses då har de problem, folket overthere!!!
Allt står att läsa i Carsten Ryyttys bok "Historiens underbara värld"


Nu är det bara två veckor innan Idafina kommer hem. Äntligen.

Staden glittrar trivsamt i havet
som ännu gömmer sommarminnen
Naturen väntar ... andlöst ... bävande
hukar sig motvilligt i vinden
Vintern ligger lömskt i bakåll
Trotsigt tronar renfanan gyllengult
och skänker tröst.

Tokigt

Återigen kommer en ung pojke hem från Afghanistan sönderskjuten, i en påse. Han liksom de tidigare unga männen som fått göra samma resa hade förmodligen blivit övertalad att "göra sin plikt" som det stod i det flaschiga utskicket från den svenska krigsmakten eller försvarsmakten som dom vill bli kallade. Jo jag har sett broschyren.
Vi öppnar famnen för andra länders söner som är i krig och ger dom en fristad i vårt land, ska vi då skicka våra egna till oroshärdar världen över? Svaret är givet.

Avundsjuk

Morgonstunden med tidningmackaochkaffe blev extra trevlig med Ida Folkessons krönika i NSD. Jag läser alltid dem, ibland med varierande behållning men för det mesta skriver hon med vass penna. Jag blir verkligen avundsjuk över denna förmåga.
Min livsberättelse framskrider i lugnt tempo, man får ju betänka alla år som gått. Dock suger många minnen att jag blir alldeles utmattad. Och särskilt vass är inte min penna eftersom det inte finns särskilt många lik i min garderob. Det skulle i så fall vara ... men nä det får förbli min hemlighet.
I helgen är det jobb för hela pengen, helt okej för min del.

Ögontröst

Svängningar

Snabbt måste hjärnan ställa om sig från ljuvlig sommarvärme till obarmhärtig iskyla.

Helt lätt är det inte med de snabba svängningarna när långsamheten parkerat sig i min arma skalle. Helst skulle jag vilja säga "turfritt" och trycka på någon ignoreraknapp när nu vintern överfaller men ...

Snart snart kommer Idafinagullefjun hem en sväng, då blir det plötsligt sommar igen.

Hemkommen

Askungen har passerat?

Japp, så var den över, solveckan, varmveckan, bästaveckan på länge. Lite till vill jag suga på den, men ... isvindarna. Åh vad skönt det var att ströva vid havet, borra ner tårna i sanden och låta vattnet strila mellan tårna. Eller plocka vackra stenar som havet slipat till. Jag tror att dom var gratis. Eller sitta i skuggan och läsa. Eller sitta en stund i baren och prata med Victor och den rolige kille som såg ut som en irländare och trevligtjejen på lika knagglig engelska som dom. Men vi skrattade på samma språk. Eller prata med katten som låg på taket utanför. Eller säga nejtack till alla försäljare. Eller äta en underbar vegetarisk maträtt på en av dom miljoner restauranger som trängdes trivsamt på varenda gata och varenda hörn.

Eller att ändå tycka att det var skönt att komma hem igen.

Jag har adopterat ett uttryck som känns trösterikt för mig som har fel på kompassen "Den går aldrig vilse som väljer sin egen väg".

Tack Doris!

Paus

Minns alla fina stunder

Väskan är snart färdigpackad, säkert blir något viktigt kvar hemma. Det känns som en ynnest att bara dra iväg från vardagslunken. En hemmavecka brukar fladdra bort i samma hastighet som lönen i december, jag ska lägga in bromsen på den kommande.

Johansson får stanna hemma. det blir bäst så.

Äntligen lördag

Bilden har ingen anknytning till texten.

"Stora grå" har brett ut sig på den politiska himlen efter att alla som säger sig vara sanna demokrater har fått spy ut galla över att fulpartiet fått så många röster. " Släng ut de odemokratiska packet" ropar dom samstämmigt. Hmm ... praktisk demokrati i utövning?
Men nu har ett bautamoln slukat upp alla politiker. Är det lugnet före nästa storm?

Det blev en trevlig krogförkväll med en nyförvärvad väninna i går. Sedan jag valt min singeltillvaro har vänner blivit något som jag verkligen värnar om trots att jag är lite av "ensam varg". 81 facebookvänner tror jag att jag har, trevligt, men ibland är det skoj att umgås över go´mat och go´dricka.

Gympan har fått stå tillbaka i veckan av olika orsaker, idag blir det dock ett afrikanskt styrkepass. Häftigt att avsluta veckan med.
I eftermidag ska jag damma av resväskan.

Tack någon

Lite Wild and Crazyhottat beställdes solresan i all hast på Resia. "ska vi"? Min väninna och tillika reskamrat såg lika ressugen ut som jag kände mig.
På söndag flyger vi iväg för att tanka upp inför idetillvaron som komma ska.

Tänk, solen går upp på nytt varje morgon,opåverkad av krig, familjebråk eller strider partikamrater mellan. Den lägger sig även till ro på kvällen efter all turbulens.
Själv kryper jag ner i min varma säng, mätt i magen och tämligen smärtfri. Tänker på släkt och vänner och lite på mitt trevliga arbete.Det droppar inte från taket på mig när jag sover, inte heller hotar mitt hus att falla sönder och samman av orkaner. Inte heller riktades ett gevär mot mitt huvud när jag skulle delta i valet.
Jag viskar min tacksamhetsbön i mörkret.