Morgonstunden med tidningmackaochkaffe blev extra trevlig med Ida Folkessons krönika i NSD. Jag läser alltid dem, ibland med varierande behållning men för det mesta skriver hon med vass penna. Jag blir verkligen avundsjuk över denna förmåga.
Min livsberättelse framskrider i lugnt tempo, man får ju betänka alla år som gått. Dock suger många minnen att jag blir alldeles utmattad. Och särskilt vass är inte min penna eftersom det inte finns särskilt många lik i min garderob. Det skulle i så fall vara ... men nä det får förbli min hemlighet.
I helgen är det jobb för hela pengen, helt okej för min del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar