Du fattas oss

Till minne

Vår älskade Greta Strandelin somnade in tisdagen den 17 december i sitt hem omgiven av nära och kära.

I 93 år har hon fyllt våra liv med omtanke och kärlek. Och även fyllt våra magar med sina goda bullar.

Mamma Greta föddes i Kiruna och blev staden trogen i hela sitt liv. Till största delen skötte hon hem och hushåll och när hon blev änka 1957 började hon ta emot dagbarn i hemmet. Några år senare arbetade hon på Domus där hon trivdes väldigt bra med sina arbetskamrater.

Mamma hade flitiga fingrar och har skapat vackra alster genom tiderna. Både stickat, virkat och broderat fyller hemmet på Lappgatan. Hon var också road av kortspel och vi spelade alltid Chicago när jag hälsade på.

Som barn älskade jag att mötas av hennes sång som hördes ända ut i farstun när jag kom hem från skolan. ”Små nära ting” och ”Vildandens sång” hördes ofta hos oss.

Som pensionär deltog hon i en sånggrupp i många år och var med och uppträdde lite runt om i länet.

1960 träffade hon Henning och vi tre syskon, Arne Christina och jag fick en lillebror, Thomas. De byggde en stuga i Lainio där de tillbringade många ledigheter även om kosan ställdes mot Bulgarien flera somrar där mamma älskade att vara.

En tid efter att Henning dött började hon umgås med Rune som tillhörde deras bekantskapskrets och mammas liv fylldes med trevliga husvagnsfärder och många glada stunder med sång och musik av Runes dragspel. De fick nio lyckliga år tillsammans.

Mamma var glad och positiv till sinnet och hade en härlig humor. Mormorsskämt brukar mina barn säga. Och det har visst gått i arv hos oss barn. Det känns bra att kunna bära den förmågan vidare.

Vår lilla mamma Du kommer alltid att vara saknad av oss tre syskon som är kvar i livet, av din käre Rune av barnbarn och barnbarnsbarn av mågar och övrig släkt och vänner.

Tack vår lilla älskade gullmamma genom dottern Birgitta.

Mamma

Plötsligt stannade tiden

 livet blev med ens annorlunda 

ändå 

det blev kväll 

det blev en ny dag

igen

en ny dag utan Dig

det kommer alltid

att vara 

nya dagar 

när du inte 

finns

Älskade mamma 

du kommer alltid att fattas mig

Onsdag kväll

Så gick åter en dag ur mitt liv utan några större åthävor. Eller för all del utan några benbrott. Vägarna har förvandlats till ondsinta halkbanor men tji fick dom. I dag marscherade den här tanten med kraftfulla steg i sina spikskor utan att halka det minsta lilla.
Du kanske vill veta om jag tagit vara på dagen, i min ålder är dom ju begränsade och det gäller att inte slösa bort dom till ingen nytta. Tja jag har haft lite tevehäng på morgonen julkalendern har ju börjat för tusan. Jag ser det inte som slöseri utan mer som ett bejakande av barnet i mig.

Eftermiddagen gick åt till styrelsemöte och då försökte jag vara en tant. Kanske jag lyckades. Lite i alla fall.
Sedan blev det några julklappsinköp. Det är ju så kul. Jag minns tiden när barnen var små eller även när dom var ganska stora och ovansidan av garderoben var överfull av paket och som jag klämde på trots att jag visste vad som var i jag hade ju själv slagit in dom..Jag vet knasigt värre.
Traditionen med rim brukar jag halvhjärtat hålla på. Ska väl försöka i år också. Åtminstone på några paket.
Kanske på mitt eget.

Eftermäle

Till tröst

Stilla Dig en stund och bli mig nära

Låt solen vila i ditt hjärta

och milt smeka din själ

Alldeles nyss

och för länge sedan

var dagen dag och natten natt

och det triviala smakade trygghet

Plötsligt och utan att varna

tystnade fåglarna

ljudlöst och objuden välde permafrosten in

och släckte solen

livet höll andan

Nu söker Du

efter någon högre mening,

letar efter svar

kräver en förklaring på varför just Du

ovetande om att svar är en bristvara

Stilla Dig en stund och bli mig nära

låt solen glänsa över dina rika minnen

när dået smakade evighet

låt glädjen över livets storhet

bjuda upp till dans på den färgrika ängen

Fredag

Var tusan tar tiden vägen, måndag -fredag måndag-fredag måndag-fredag ... och några dagar däremellan, men nog känns det som om tiden rusar iväg. Och ändå borde jag inte känna någon stress eftersom jag oftast är ledig. Det är kanske ett inlärt beteende efter många år ute i arbetslivet.
Men nyss ... tonårstid även om den var kort. Sedan vuxenlivet med man och barn och jobb för hela pengen. Och nu är man bara en gammal pensionär som tydligen är en stor belastning för statskassan. Men vet du, det ger jag blanka den i bara för att vara tvärsemot ska jag vara kvar på jorden till jag fyller 108.

Vi har startat en teatergrupp i PRO och där fånar vi till oss och har roligt. Du får gärna hänga på. Ibland kommer vi till och med ihåg våra repliker men det är mindre noga.

Dagen börjar trevande
ännu mörk och nyvaken
jag känner mig levande
och när tänker på saken
kan man ha det rätt så gott
även  på ålderns höst
glädjas över lotten man fått
om det nu är någon jäkla tröst

Regn och skrövelhalka och internationella mansdagen. Det senare har jag inte uppmärksammat tidigare idag men grattis på er mansfolk många av er är värda att gratulera eller är det så man ska säga. Eller har jag läst fel kanske det är internationella mensdagen äsch vi kan väl fira båda två  för allt i världen.

I dag har jag både fått nacken sträckt och håret färgat. Man kan inte se någon skillnad på nacken den ser likadan ut men jag kan vrida den riktigt mycket åt båda hållen nu dock inte bakåt då skulle det nog ha blivit lite fel. Men det  hade det varit bra att kunna.
Håret däremot jösses folks, eldigt är namnet. Snyggt? Tja beros väl på vem man frågar.Jag frågade kärlingen men han tycker ju alltid att jag är fin så det vete väl tusan. Du får väl ta en koll.

Man klagar på Postnord men jag adresserade ett brev som skulle till Kungsbacka till Kungälv i stället fast jag visste ... och det kom ändå fram till rätt adress. Så hädanefter säger jag bara heja Postnord ni är bara bäst.

Fick slängpussar av Edda idag också, hon planterar blommor i farmorshjärtat.

Nu är jag här igen

Helt plötsligt och utan att skämmas traskade vintern in. Vi har nu umgåtts med snö och ishalka ett bra tag. Den traditionella vurpan är fixad. Det blev en elegant variant av Anja Perssons säl, eller elegansen i det hela kan diskuteras jag är nöjd med att tänderna är kvar och att armar och ben är oskadda.

Jag har funderat på om jag ska ändra min inställning till vintern och låta bli att sura över sakernas tillstånd.Den finns ju utan att jag kan tänka bort den. Äh skit samma vad det är för årstid jag är ju frisk i alla fall. Folk i närheten drabbas av cancer och andra otrevligheter och skulle vara glada om dom bara behövde bekymra sig om vädret.

Jag borde berätta om lilla Edda. Förstår att du undrar. Jag var med och firade henne på sin första födelsedag för en tid sedan i deras nya hem utanför Norrtälje och det var alldeles alldeles underbart. Nu träffas vi mest i mobilen och så fort hon ser mig slänger hon massor med slängpussar. Kanske mest lite pliktskyldigt men ändå. Det är inte klokt så fort allt går med de här minimänniskorna.

Jag har en vän som lämnade jordelivet för ett tag sedan och den här dikten tillägnar jag honom:

Jag packar min väska och smyger iväg
tiden är inne och vägen är fri
resan in i evigheten väntar

vår stund på jorden är begränsad
och inte alltid smärtfri
var inte rädd det finns 
ett Gudomligt löfte
att vi åter ska mötas
men än kan du inte göra mig sällskap
nu har jag funnit lugn
stilla stilla vaggas jag till ro

Allt fixar sig

Det blev en helt vanlig penschisdag denna torsdag, än så länge i alla fall. . Jamen du vet lite städ och lite tvätt och fika med kaffe och kex i pausen. Vi ser det som rast, kärlingen och jag. Klockan tio var städningen och tvätten klar. Nänä inte slarvade vi till och med spisen blev framdragen och bakomtorkad.

Nu har vi lämnat tillvaron vid storhavet och planerar andra aktiviteter, vi är ju inne på upploppsbanan och vill hinna göra annat än att mojsa på i stugan. Det blir bra det blir nog bra. Storhavet gungar säkert på i sin egen takt  utan mig som åskådare och fåglarna får hitta andra restauranger så det blir bra det blir nog bra. Ingen kommer att märka att vi smugit undan. Kanske ekorren som alltid blev bortkörd från fågelhuset anklagad att äta upp alla frön. Den rackarn flinar nog nöjt nu kan jag tänka.

Jag har beträtt min nyfunna arbetsscen med småfolk några gånger. Tre förskolor har jag varit på och arbetat med en massa gullungar. Verkligen upplyftande på ålderns höst ska jag säga. Undras vem som har störst utbyte, gissar på jag.

Ser i media att vi oldisar rår för att ekonomin i alla kommuner går dåligt. Släng er i väggen jädrans huliganer, vi har jobbat ihop massor av pluringar till statskassan så nu har vår skördetid kommit. Basta!!!

Planer

Våren tassar in om än lite tveksamt. Det har snöat och regnat om vartannat men nu i skrivandets stund verkar solen ha bestämt sig, lite onödigt kan man tycka för dagen är nästan slut. I övermorgon slutar vi krusa vädret här på hemmaplan utan vi drar söderut till Grekland minsann.
Europapenkisar är avhämtade och väskan ska snart hämtas upp från källaren. Den brukar uppskatta lite äventyrligheter så här på vårkanten.

En spännande tid väntar den här tanten inom jobbranschen. Det är aldrig för sent med nya utmaningar tror jag i alla fall. Denna gång ska jag beblanda mig med småfolket på dagis nä just ja förskolan heter det ju idag.
Jag tror att det blir kul jag stegar ju sakta mot barndömet så då kan jag ju få lite tips om hur man ska bete sig. .=)
Rapport kommer så småningom

Helgen

Hej mars är du redan här? Det gör inte ont, våren är ju på gång när du visar dig.
En del muntrationer har redan varit och farit denna månad dock är eftersmaken fortfarande ljuvlig.
Jag pratar om min Stockholmshelg med nära och kära. En intensiv helg förvisso men ändå så mysig.
Hotellhäng med Idafina, besök på Ulriksdals slottsträdgård (Tack Ingrid) med ögonfröjd och välsmakande lunch, lite, ganska lite shopping du vet att jag fort ledsnar och det allra allra bästa.Lilla Edda-umgänge. Hon är fantastisk denna nya lilla människa som det ska bli så spännande att få följa under hennes uppväxt. Visserligen på avstånd men i hjärtat är hon nära.
Sedan när jag landade på måndag kväll stod han där och väntade med en öppen famn, min alldeles egna älskling. Livet ler.

Rapportering

Nu är glada julen slut slut slut ... det är även nyårshelgen, trettondagen och julgransplundringen. Skönt? Nix jag hinner aldrig riktig med. Numer när jag blivit en åldris hamnar jag inte i någon sån där julstress som är så modern, nej jag bara njuter av mina tomtar och andra viktiga julsaker. Älskar mina adventsstjärnor och ljusstakar som nu har fått flytta ner till källaren igen. Jösses vad det ska tisslas å tasslas i den bruna pappkartongen.

Kallt har vi fått och lagom med snö. Snön brukar vi flytta på lite hit och dit när vi är i stugan vid storhavet, det ger både styrketräning och motion. Gratis.

Men bäst av allt är lilla Edda, mitt tredje barnbarn. Hon är alldeles alldeles underbar och jag får bilder och filmer på messinger som jag tittar på ungefär två miljoner gånger om dagen. Hon har börjat skratta så där som bara bebisar gör och i mitt hjärta växer det blommor. Jo jag blir jättefånig och propsar på att min omgivning också ska titta på bilderna. Jodå självklart tycker dom också att hon är den finaste lilla bebisflickan i världen.

Eddas pappas älsklingsgosedjur på sin tid