Kläder

Jag tillhör inte de mest modeintresserade personerna i världen, inte ens i Boden. Ibland, vartannat år ungefär MÅSTE jag göra en jeansinvestering och då brukar en och annan överdel slinka ned. I går rustade jag mig med tålamod och motivation som skulle göra vilken idrottsmänniska som helst, avundsjuk. Taggad och med pengar i börsen klev jag in i en av våra butiker som jag trodde vände sig till en mogen kundkrets och hittade snart flera tänkbara brallor som kunde tänkas ... men nej. Efter femton snäva försök, gav jag upp. Jösses, hur tror byxtillverkarna att kvinnor ser ut nowadays? Folk blir större och större i omfånget och kläderna blir tightare och tightare. Vem fasiken har dom tänkt ska handla? Inte ens en överdel föll på läppen. Babydollmodet ser bara fånigt ut på en tant. Allt provandet tog gott och väl en dryg timme till ingen nytta.
Desto mer överraskad blev jag idag när jag slank in på en av stadens UNGDOMSbutiker, lite obekväm kände jag mig förstås, och hittade perfekta jeans och två tuffa överdelar på ingen tid alls. Ja, där ser man.

Teve

Efter en 62-timmars arbetsvecka blir hemmet lite oordnat



Jag har ett favoritprogram på en av reklamkanalerna. Doc Martin en sur och vresig läkare på den engelska landsbygden. Han lider förmodligen av någon neuropsykiatrisk bokstavskombination, men är så befriande chosefri och ärlig. Och under den kärva ytan verkar ändå ett mänskligt hjärta klappa. Snälla tomten. villha ...
I reklampauserna tittade jag på utfrågningen i ettan, där skolminister Björklund grillades lite light. Glad som en skolpojke på examensdagen satt han och svarade på frågorna. Dock blev jag föga förvånad av hans okunnighet om vad ordet letargi betyder. Nä, för skulle han veta hade vi inte haft så många håglösa elever runt om i skolsverige.

I kväll startar gympan, nu jädrar ska gammelkroppen hottas upp.

Kallt

Det blev ett snöpligt slut på sommaren. Halva augusti frös inne, bara så där. Så gjorde även bärplockningen. Ändå trängs både lingon och blåbär i frysen och vittnar om rikedom. Jag har tur att det finns andra som plockar.

En vecka kvar. Tjejmilen blir annorlunda denna gång. I tio års tid har jag lufsasprungit den tillsammans med åtskilliga andra damer. Nu ska jag vara väskhållare och åskådare, framförallt får jag njuta av sockerflingornas "lilla tjejmil". Jag ska rikta in mig på att kunna göra en come back nästa år om fötterna har friskat på sig. Lite surt är det ändå att inte kunna ... och att bli begränsad. Ändå är det mer accetabelt att kroppen kroknar än att den fria tanken och viljan tappar spänst. Då är man illa ute.

Nå om halva augusti blev en kylig sak, så hoppas jag ändå på "morsmäss" den 8:e september då det enligt Årspraktikan kan bli en värmebölja. Härligt!

Sortering

"Vad ska jag kalla dig. Fru eller fröken"? Frågade en vän häromsistens. Kanske Birgitta, föreslog jag. För jag heter ju det. Änka fränka fröken fru, men nej inget passar.
Det blir lite knepigt det där. Hade jag aldrig varit gift hade det fallit sig naturligt med en frökentitulatur. Men nu ... är jag varken fru eller fröken.
Fränka kanske? Men det betyder väl bara kvinnlig släkting eller nåt ditåt.
Jag måste uppfinna ett nytt ord för oss separerade kvinnor. Männen är ju herrar oavsett dom är gifta eller frånskilda eller ingetdera. Till och med skitsövlar ...

Och vad ska vi kalla de människor som av olika anledningar lever sitt liv i gruppboenden. Brukare, klienter eller boende? Jag menar om man pratar om dem som grupp. Får klura på det också.

Läser i Vänsterpress om ett förslag att införa ett tredje juridiskt kön. Men jösses! Vad sjutton ska dom kallas?
Det blir jobbigt att hitta på nya titulaturer för alla kategorier av människor. Men hur skulle det se ut om inte alla var artsorterade i små prydliga fack? Törs inte tänka tanken.

Inställt

Till veckan har det gått ett år sedan hon ställde kosan ut i vida världen, min lilla. Idafinagullefjun. Och precis på ettårsdagen hade vi planerat att träffas i Stockholm för några dagar och sedan ta tåget mot norr. I fjorton dagar skulle vi få rå om henne ... hennes far och jag. Men, ibland får man planera om. I det här fallet handlar det om att arbetet lägger krokben. Mitt känsloliv får problem med det. Jag menar att självklart blev jag jättejätteledsen över beskedet ... men samtidigt glad och stolt över min duktiga tjej. Hemresan skjuts bara upp ett tag lite på obestämd tid. Nej jag ska låta bli att gråta, jag ska låta bli ...

Höst

Test

Men alltså! Jag gjorde en test var jag står politiskt, på en av tidningen Expressens sidor. OCH med en liten tusendels minimillimeter över V, sympatiserar jag med ... FI! Nä, såklart måste det skett något fel. Men det ALLRA värsta är att de andra partierna efter V och FI står sig ganska lika i testet.
Min metafor om den breda sängen kanske ändå äger sin riktighet. En bred dubbelsäng som alla partier delar. Med tiden har resåren blivit utsliten, som sådana plägar bli med åren, och alla partier har rullat ner mot mitten likt ett medelålders guldbröllopspar. Inte på grund av kärlek utan av att sängen knäar. Ytterst på vänsterkanten ligger fortfarande en vaken Ohly, han får min röst oavsett vad Expressens test säger.

Skitstövlar

13 000 personer lever under skyddad identitet i vårt land. Ska vi gissa vilket kön som är dominerande? Jo, nog är det mest kvinnor som får svårigheter att leva ett normalt liv i samhället. Tex att söka jobb, skaffa ett nytt telefonabbonemang eller bli kallad till provtagningar som vi andra kvinnor blir kallade till per automatik eller ... Att besöka anhöriga eller vänner blir näst intill en omöjlighet. Många kvinnor har till och med varit tvingade att lämna landet för att värja sig. Är det den deformerade X-kromosomen? Nä jag vill inte tro det, det finns hyvens karlar också, jag har träffat många.

En helt vanlig måndag har just inletts. Natten har varit rörig och hostig, men efter kaffetidningochmackor känner jag mig vid gott mod. Det här ska bli en bra dag.

Skördetid

Nu leder Alliansen igen. Förra veckan gick det bättre för Rödgröna gänget. Som uppskjutet och frittfall på Grönan åker blocken. Snart vet vi och allt blir som vanligt igen.

Mitt liv präglas till stor del av att leta. Borttappade saker, motivation, namn på personer som man VET men glömt. En sak slipper jag att leta efter nu för tiden, glasögonen sitter permanent på min näsa. Innan dom införskaffades för dyra pengar, ägnades ca 75% av tiden till att leta efter dessa hjälpmedel.

Jag har skördat mitt lilla land. För att vara en grönsak själv i odlingsbranschen, känner jag mig nöjd.

Ånger.

Åhh, så duktig jag fick känna mig häromkvällen. Visserligen fick jag hålla på ett tag och grejsa med en upphittad DVD-skiva efter att först strulat med ett USB-minne och ... men till slut, (min tekniska dysfunktion slår bakåtkullerbyttor framför johansson vid slika sysslor) kom alla bilder på plats på skivan. 429 bilder blixtrar elegant fram och det ser så trevligt ut. MEN ... jag var för snabb att radera ut ett par favvosar från johansson. Nu vill jag ha tillbaka några få, INTE 429. Hur fasiken nu det ska gå till? Pust!

Det blev en trevlig kväll med kollegor och god förtäring i går. Uteserveringens infravärme och filtar stod emot förhöstkylan.

Livet

Jag har inget flott IKEA-kök ej heller något tjusigt laminatgolv, min lägenhet hyr jag bara och reparationer och förnyelse av innehållet är upp till hyresvärdens goda vilja. Men det är MITT hem. Bara mitt där min vilja råder.

Jag har ingen plasmateve, min har jag fått av en god vän i utbyte mot en tacopaj. Tjock och trind står den i mitt vardagsrum och ser hemtrevlig ut. Dessutom har den en superskärpa och bra ljud.

Jag har ingen bil, inte ens körkort, det har aldrig blivit av eller så har det fattats pengar när lusten infunnit sig eller så har lusten fattats när pengar funnits.

Jag har inte någon högskoleexamen, bara några skramlande poäng därifrån som gjort att jag har ett jobb som jag trivs med dessutom får jag en lön varje månad tillräcklig stor för att jag ska kunna leva drägligt.

Jag har ingen man som sitter i min soffa och ser på fotbollsteve, men i tvättkorgen ligger bara mina kläder och väntar.

I jämförelse med många av mina bekanta kanske min tillvaro och boning ter sig torftiga MEN ... jag känner en förnöjsamhet med mitt liv som det är nu. Så var det med mormor Hilma också, hon uttryckte ofta att hon hade det så bra fast det i andras ögon inte var så märkvärdigt. "Se så fint jag har" sa hon ofta.

Ändå ... drabbas jag ibland, inte ofta dock, av avund. Avund över IKEAkök, plasmateve och en hemtrevlig soffgubbe. Det är då jag dammar av min lista på mina brasaker och det är då min förnöjsamhet växer i magen för att sedan strömma ut i hela kroppen och får mig att tokdansa med Jerka.

Höstplaner

Hösten har tjuvstartat. Det sker inte obemärkt. Jag menar en temperatur på tre ynka plusgrader. För tusan, det är ändå flera dagar kvar av augusti. Vad är detta för nyordning?

Ändå ... mina återstående dagar på årets väggalmanacka börjar bli intecknade och då har ändå inte gympaprogrammet blivit utlagt än. Stockholmsdagar med Idafina, Björn Skifs-konsert, kanske en fjällhelg och kanske en utlandsresa, några bästalenadagar, fönsterputs hos mor, skrivarkurs och yoga och ... dessutom ska jag hinna jobba.

Men ändå bara planerade trevligheter.

Virusskydd eller inte.

37 spänn i månaden, så mycket kostar mitt virusprogram och ändå ... öronen värker, halsen svider och huvet bultar. Nä virusprogrammet skyddar BARA johansson står det i pappret från Telia. Skit också. När kan vi få ett skydd för oss mänskliga varelser? Svinsprutan? Den hade inte hjälpt mig nu. Jag tror att det var ett litet ondsint virus i Jämtland som obemärkt kröp in i näsan för att sedan smyga sig in i min hals. Men jag har satt in motgift: ipren alvedon OCH förnekelse.

JAGÄRINTESJUKJAGÄRINTESJUKJAGÄRINTESUJK!!! Det brukar funka.

Dagen är solig och luften krispig. Frostvarning. Hösten tassar in minsann.

Fintanter

Hem

I dag ... 19 dagar kvar till Idafinagullefjun kommer hem eller ... kommer hon hem eller reser hon bort? Det är knepigt det där när man flyttar från sin hemstad. Första tiden kanske man reser hem, det gjorde jag i alla fall, men nu reser jag bort när jag reser "hem" till Kiruna. Hoppas att Ida reser hem den här gången. Det känns bäst så.

Idag inleder jag två jobbfetveckor igen, okej, here I come!

Neeej!!!

Hemma

Hemma. Laddar in tvätt i min hungriga bäver och laddar in bilder i en lika hungrig johansson.

Det har varit en trevlig vecka med finsläkten i Pilgrimstad. Mor och jag har blivit guidade i de jämtländska trakterna och ... det finns INGA surjämtar, och har dom funnits en gång så är de utrotade nu.
Nu är ordningen återställd, Mannheimer och Tengby i radion. Dagen ska ägnas åt promenad och

smärre inköp. Magersoppa står på dagens meny och den finns redan i skafferiet.

35 dagar kvar ... sedan får vi se till att även ordningen i landet blir återställt.

Packad

Resväskan står och gapar i hallen, men vad tusan ska jag ta med mig. Pilgrimstad påminner om Kiruna klimatmässigt har jag för mig. Vantar? Men nä, så jädrans illa kan det väl inte vara. Eller är det därför dom kallas för surjämtar. För att dom alltid fryser. Men för sjutton Willhelm Pettersson Berger komponerade på sin tid många vackra verk som hade sommarteman. Jag pular nog ner shortsen i väskan och packar upp fingervantarna.

Johansson får stanna hemma. Någon gång ska man väl få vara ledig. Vi träffas ju om en vecka igen.

Såå, sorgligt. Mitt favoritträd släppte taget och grenen som så trevligt vinkade över "havet" störtade ner i dess djup. Uppslukad och saknad av mig.

Snart resklar

Nu ska väskan packas igen. I morgonkväll efter jobbet, reser mor och jag till släkten i Pilgrimstad. En önskan från de båda systrarna att träffas ska uppfyllas. Som barn tillbringade vår familj många somrar där när vi inte var hos moster Märta i Lund. Vi reste mycket tack vare pappas löneförmån. Något som försvann samtidigt som pappa. Efter hans död stannade tågen för oss barn.
Jag följer gärna med mamma, det får henne att må bra och det spiller över på mig med.

Hittade igen min "lilla röda". Här ett citat av Anders Björck, tidpunkten är dock okänd men känns aktuell. "Att regera med miljöpartiet under en mandatperiod är som att åka bil på en alptopp med bröderna Marx vid ratten".
Nu väntar en tolv timmars arbetsdag. Jag är redo.

Fåfängt

Hihi, på Lulebesöket kunde vi som vimlade på gågatan i går, göra en kroppsscanning i ett av stånden. Kollegan tvekade först och jag ville inte ... men ändå. Jo, såklart klev jag upp på den fiffiga apparaten och fick hålla i ett par handtag. Andlöst väntade jag på resultatet. Hur skulle domen bli. Jag har fettat på mig i sommar lite beroende att tokjoggingen är ställd åt sidan. Vinkvällar med ostochkex-frossa har också parkerat sig kring midjan. Men ... resltatet var inte så dåligt. Min metaboliska ålder ( hihi, det var nåt nytt) visade att jag bara är 47 år! Jösses jag kan fira en till femtioårsdag om tre år. Och fortsätter jag med att träna och minimera ostochvin-kvällarna, är jag snart yngre än mina barn. Synd bara att ansiktet inte har fattat det.

Mona och Peter vill också hänga på Mauds storrea av vattenfall. Lasse har inte uttalat sig men det behövs inte. Han har ändå blivit osynlig.Fasiken, ska jag rösta blankt i år?

Jäktmorgon

Skriver med bråttomhänder i dag. Endorfinsuget var starkt och pockande att det fick bli ett gympapass i tidig timme och då blir det ont om tid för annat.
Piratpartiet vill riva upp barnpornografilagen, folkpartiet tycker att betygen i skolan och slöjförbud är en viktig fråga. Alla partier tiger still om USA:s övningar i vårt län!!!

Nu väntar jobbet med bl.a en utlykt till Luleå för hela gänget under dagen. Det blir finfint.

Valfråga

Kan man rösta på "Kvinnor för fred"? Om så vore skulle de få min röst i alla fall. Fredsfrågan känns brännhet nu. "Kvinnor för fred och organisationen Ofog är dom enda som protesterar mot att USA får leka krig i vår landsdel. Vi andra blundar och håller för öronen när bomberna fälls. Det är bäst att knipa om näsan också när nya stridsmedel ska testas. Vi har ingen aning om vilka kemikalier som används och hur det påverkar miljön. Nu jädrar anåda borde alla norr om Gävle i alla fall, "gå man ur huse" ...

Grattis brorsan, 65 år idag, säger jag till fotot på min sekretär. Hans leende värmer gott och gör mig glad och förtröstansfull.

Minne

Jag har börjat nagga lite från min odlingslott. Minirödbetor och småpotatis, lite kålrot, (fick skära bort en del eftersom den hade varit skafferi för något litet djur) och spröd mangold. Löken som jag hade hoppats på har tyvärr ruttnat bort i regnet. Köpeslök fick ersätta och det blev en god söndagsmiddag.

I går har det gått ett år sedan jag satt vid min styvfars dödsbädd. Han förde in den Tornedalska kulturen i mitt liv, vilket jag hade svårt att uppskatta som ung flicka. Somrarna i Lainio där alla talade finska och jag var osynlig ... minnet av min tonårstid gnager fortfarande. Vi hade svårt att tåla varandra han och jag. Dock blev umgänget mer hanterbart sedan jag flyttat hemifrån. Åt mina barn var han en älskad och uppskattad morfar, och nu saknar vi alla honom, även jag.
Till det gamla ska jag binda vackra kransar.

Utdelning

Tokigt

Vattenfall har 42 000 anställda (NSD 2/8) och moderbolaget ägs till 100% av staten. Omsättningen var i fjol 205 miljarder. Denna guldko har Centerpartiet med Maud i spetsen, tänkt sälja ut. Åtminstone till hälften. För att sedan ... jag tror inte att det slutar med det. Det kommer mera. Visserligen säger Måddan att pengarna ska investeras i Norrlands inland. Tro´t den som vill. Jag hoppas att alla som pratar sig varm om systerskap hit och dit (jag är turfri) inser att alla syrror inte är att lita på. Och framförallt inte dom i alliansen.

Min kära lilla japanska radio är försvunnen. Nyss fanns den för att sedan vara spårlöst borta. Den har varit så trevlig att lyssna på under mina promenader. I ur och skur har vi hållit i hop. Ett litet batteri har räckt flera mil för att hålla liv i denna lille asiat. Värst av allt är att jag inte alls kan MINNAS var jag har satt den. Tanken är så smärtsam att jag har bestämt mig för att tro att någon har TAGIT den. Så får det bli.

Söndag

Tre gånger har jag gjort solhälsningen och sedan ett hårt (med mina mått) styrkepass med tokdans. Jag tror att den objudna gästen blev vettskrämd och lämnade min arma mage i blotta förskräckelsen, för nu mår jag hyvens igen.
Jan Guiollu ( hur sjutton stavar ...?) morgonpratar om homosexualitet och åldrande och andra viktigfrågor. Han är dryg men väldigt klok, därför förlåten.
Radion är en trevlig kamrat för mig. Även när den är tyst.
Idafinagullefjun och hennes kärlek har flyttat in i en ny lägenhet i Vancouver. Jag tittade in där i går. Ja, via skype förstås. Fantastisk uppfinning som borde generera ett nobelpris.

Maud vill sälja ut halva vattenfall. Göran lovar ett pengaregn över pensionärerna ... politiska överbjudningar kommer att prägla hösten.