Efterlysning

Det är inte bara jag som tappar bort saker, nu har visst norrskenet försvunnit också!!!
Var tusan kan det ha tagit vägen? Det är mycket allvarligare än en försvunnen liten japansk radio.
Det verkar vara mycket annat som försvinner i rasande takt. Solidaritet och vänskap har blivit färskvara och som kan säljas ut till reapriser. Njugg och kylig visar egoismen sitt fula ansikte.
Interna strider förs på offentliga arenor bland forna kamrater i samma parti. Skämmes alla!

En snabb Kanadatur på morgonen gör att dagen ändå får lite skimmer.

Horoskop

Dolda av vassen guppar "mina" änder kärleksfullt

Plötsligt låg den bara där och blänkte lite okynnigt, den lilla tvättstugenyckeln. Den som varit försvunnen sedan försommaren och som förorsakat ett hysteriskt letande. Nyckeln hör till en liten cylinder som man markerar sin tvättstugetid på. Skulle jag aldrig få tillträde till tvättstugans heliga mark igen? var min oroliga fråga. Nå, nöden är uppfinningarnas moder, en liten gul klisterlapp blev lösningen innan snällvaktis kom med en ny cylinder och TVÅ nycklar till densamma. Det var då, ett par dagar senare, som den lilla odågan tittade fram på botten av TVÄTTKORGEN!!!
Nu läser jag dagens horoskop i NSD " Dagens glada överraskning tycks bestå i att något du trodde var borta för tid och evighet plötsligt dyker upp igen".
Hoppas att det är min lilla japanska radio som dyker upp efter sitt lilla äventyr, men tyvärr får jag ta astrologens budskap med en nypa salt, för romanser har frikostigt utlovats av samme person och det har jag inte sett röken av.

I kväll blir det skrivargruppsträff igen. Sju sidor har jag fått till av min livsberättelse, minneslådan tycks bottenlös.

Fundror i ottan

Det är lätt att tycka illa om "fulpartiet" som blivit insläppt i beslutande församlingar. Men det är ändå ganska många människor som genom att lägga sina röster i valet ändå tycker att SD har sitt berättigande. Vi ska vara rädda om våra demokratiska rättigheter och på ett fredligt sätt bekämpa dumhet. Annars är vi illa ute. Kanske ska vi börja med en självrannsakan. Accepterar jag oliktänkande människor? Ja, för det mesta så länge det inte inkräktar på mitt sätt att leva och verka. Hur är det för dig? Och hur är klimatet inom de etablerarade partierna? Jag kan berätta om hur jag blev offentligt förtaladoch utmobbad ur mitt förra parti, när mina åsikter som för övrigt helt stämde in på partiets stadgar, inte stämde med en liten etablerad klicks. Samma människor talar om att " mångfalden berikar" det låter det när man i samma ögonblick skickar ut sina kamrater i kylan och tittar bort när vi möts. Är dom verkligen trovärdiga när om säger sig acceptera olika kulturer och religioner.
Tro´t den som vill.

Måndagmorgon

Det känns tryggt med frost på gräset på morgonen, det ska vara så vid denna tidpunkt. Då är det lite ordning på naturen i alla fall. Även om mycket annat i den är i gungning.
Jag har inte hunnit så långt med "mittlivskrivande" men har ändå börjat fundera på hur jag ska avsluta det hela. Det är lika svårt som att formulera de första trevande bokstäverna. Nu talar jag bara i egen sak.
Kanhända citat från "Historiens underbara värld" av Carsten Rytty, vara inspirerande.
Tex den här: År 258 dömdes den romerske prästen Laurentius till döden för att vägrat lämna kyrkans skatter till staten. Laurentius straff var att han skulle stekas på ett glödande halster. Efter en stund på halstret sade Laurentius "Jag är mör på den här sidan. Ni kan gott vända på mig".
Nå, så drastiska blir inte mina slutord men jag får fila på det. Ryttys bok kan jag för övrigt rekommendera den är en trevlig källa om man som jag älskar lite udda läsning.

Nu en bråttommorgon. Ledigveckan är slut.

Minnesbank

Livet har bråttom

Det tar på att skriva om sitt liv. Jag rotar i minneslådan och får syn på saker och händelser som jag hade glömt bort men som nu triggas igång. Trevligt och smärtsamt på samma gång. Lite som att trycka på ett blåmärke. Jag kommer tex ihåg min första träff. Kurt hette han en mörklockig yngling som var alldeles för snygg för att jag skulle tordas vara hemma när han kom för att träffa mig. Den förälskelsen tog snabbt slut. Hos honom i alla fall.

Minnen, är det något att skriva om? Vem eller vilka skriver jag för? Någon har sagt att det är klokt att låta framrutan vara större än backspegeln. I agree, men det är inte så enkelt. Ibland knackar livet på dörren och vill in. Minnen poppar upp okontrollerat emellanåt och det är svårt att värja sig. Det är en av anledningarna till att jag skriver, jag vill ha ordning på mina minnen. En del ska jag linda in med gullsnören, en del ska jag samla ihop i en hög och bränna upp. Och en del ska mina barn få, samlade i en liten skrift.

Jag hoppas att bli förlåten för det.

Lite fredagsprat

Överlevare

Jag överlevde gårdagen, mina nya vänner i skrivarcirkeln visade sig vara snälla människor som liksom jag tycker om att skriva. Det blev en trivsam kväll. Inte heller blev tandläkarbesöket någon ruggig upplevelse, han var mild på handen Torbjörn tandläkare och kunde inte hitta någon hemsk inflammation eller tandröta. Nä han tror att min molar har fått träningsvärk på gamla dar. En lättnad både för mig och plånboken. Tandläkarbesök är inte gratis och akutbesöket spräckte min veckobudget.

Mitt hem är nu rent i varje vrå efter tokstädningen. Det är skönt att vara i kapp, nu knackar höstbruket på dörren. Mitt lilla land ska även det höststädas.
Det tar på att vara människa.

Oro

Oj vad det räknas röster i landet just nu. Ett parti får plötsligt en extraröst på ett annat partis bekostnad. Ogiltiga röster blir giltiga som genom ett trollslag. Rena snurren verkar det som. Är det någon som vet hur det ska vara?
Natten har varit kort och orolig. Månen bråkade och svammeldrömmar har stört sömnen. Jösses vad min hjärna hittar på när den får jobba ostörd från min kontroll.
I kväll ska jag träffa gänget i skrivcirkeln, som vanligt känner jag lite oro inför mötet med oträffade människor, ändå en helt naturlig känsla. Om vi var utan ångest och oro inför det okända hade vi för längesedan varit utplånade som art. Men vi kan bara komma över obehagskänslan genom att våga granska den i vitögat. Vad skulle kunna hända i kväll, känns som en rimlig fråga. Det värsta vore om mina cirkelkompisar avslöjade min bristfälliga skrivarförmåga och hånade mig därför. Men nä, de flesta är för väluppfostrade för det. Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kom ...
Mer att vara rädd för, tandläkartiden klockan nio. I dag, tokvåndans dag.

Mer höstprat

I går hejdåropade jag åt några svanar som drog iväg söderut. Lite snopet, dom kom ju igår känns det som. Och redan ...

Jag läste någonstans att äldre människor trivs bättre med höstmörker än vad yngre personer gör, jaha, inte då jag i alla fall. Jag trivs bäst i öppna landskap och då ska det helst vara i den skira grönskans tid.

Mörkrets tid är inne och ska så vara i evighet, åtminstone i allt för lång tid. Rönnarna blossar röda i någon slags desperation onödigt vackra.

Jag frossar i färger och lukter, hösten har en mättad doft, lite som gammelfolk, erfaret och ärligt.

Redan längtar jag till våren.

Höststädning

Ledigveckan har tappat en dag. Det gäller att hålla fast tiden så allt planerat blir gjort. I går blev jag överraskad av min vän Doris med blomma och tårta! Bara därför att min simpla insändare blev publicerad i morgontidningen. Gulle dig Doris.
I dag ska fönster putsas och gardiner bytas och ... men det är trevligt att få ordning både i hemmet och på tillvaron.

Sverige är omruskat efter valet. Fulpartiet har etablerat sig i maktens boning. Hur gick det till kan jag undra. Kanske på grund av att de tystats ner i debatten. Kanske det var fel taktik. Min absoluta övertygelse är att det är bättre att folk får ställa sina frågor annars blir det bara dom egna föreställningarna om tingens ordning som blir rådande. Det kan bli väldigt fel.

Efter valet

Det gick åt pipsvängen. Fyra år till med ett gäng välfärdförstörare vid makten. Hur sjutton går det till att lura "vanliga" människor att rösta på moderat politik? Ska verkligen alla få rösta? Kanske man skulle införa en slags röstningstentamen. Och OM man klarar provet skulle man få erhålla ett betyg i rösträtt. Undras hur många ...
I kommun och landstingsvalet var jag otrogen mitt parti, det erkänner jag. Det är personligt och handlar egentligen inte om politik utan vilka som kandiderar. Personvalet har blivit viktigt även för mig. Jag röstar inte på taskmörtar.
Nu kommer en tid med rannsakningar och analyser. Vem ska få stå till svars? Syndabockar kommer att utses och några kanske får ställa sig i skuggan. Suck, men ingen blev skjuten i alla fall.

Demokratitankar

Snart får vi veta, i natt när jag förmodligen somnat för länge sedan, har alla röster räknats och matchens vinnare springer ärevarvet.
Då har svenska folket valt sin regering för fyra år till och allt blir ... som vanligt igen.
Det är det som är kruxet med den representativa demokratin. Efter all valtjohejsan är väljarna ointressanta i maktens ögon.
Jag är en förespråkare för folkomröstningar, det taggar igång engagemanget hos alla och envar. Demokratin är en färskvara liksom konditionen är. Ja, det råder demokrati i Sverige, jag vet det, men är inte demokratin i fara när äldre människor som har använt sin rösträtt vid massor av val, inte VET vad hon/han ska rösta på. Trots alla käbbeldebatter i media, är man osäker.
Och det tro väl fa... Som miljöpartist till exempel, kan man få stå med långnäsan när man röstat för en rödgrön allians och ens parti fått ett bättre anbud av de blå och bestämmer sig för ...
Eller som V-anhängare plötsligt bli borttrollad ...
Blockpolitik är ett jädrans gissel.

Födelsedag

24 år har gått sedan mittimellan kom in i mitt liv. Andre sonen, 20 år efter sin storbror och så ... efterlängtad. Bamse, Läderlappen, Zorro, ja jag vet inte hur många figurer han gestaltade som liten parvel. Det var alltid något på gång. Och nu ... redan en ung man som verkar ha många möjligheter framför sig. Grattis älskade pojken min!

Lapptäcke

Små olika bitar ligger osorterade i minneshögar. I olika nyanser. En del är färgglada men en och annan ruta är helsvart. Fragment av ett liv från förr till nu. Från barn till tant. Jag har anmält mig till cirkeln "Berätta om ditt liv". Bara därför att, locka fram ett skratt?
Jo, det finns skratt i mitt liv. Det finns många tårar och ilska också, vad vore ett liv utan dessa ingredienser. Främsta anledningen till att jag anmält mig till skrivarcirkeln är att jag bestämde mig redan i våras att denna höst ska bli lite annorlunda. Tevehäng ska bytas ut mot aktiviteter och utmaningar. Frågan är nu: vad sjutton ska jag skriva om? Lite om storbrorsan blir det nog. Och lite om lillsyrran, hon som passade på att anlända när jag låg isolerad på epedemisjukhuset.
Kanske skriver jag om när mamma och jag åkte iväg ... familjehemligheten, den förbjudna ... som ingen sedan talade om. Kanske någon rad om hur pappa och jag lånade böcker på biblioteket eller när vi köpte glass och allt andades sol och sommar. Kanske skriver jag om hålet i mitt hjärta när han sedan bara, dog. Jag kanske också berör tonårstiden med shantung 23 och chiffonghalsduk över hårdsprejad tupering. Det återstår att se, men jag tror att det kan bli lite kul att summera livet till nu. Mitt eget "lapptäcke" ska monteras. Mest för egen del, men kanske barn och barnbarn kan beröras av hur livet kunde se ut på den svartvita tiden.

Höstkänning

En övergiven campingplats, strandsatta svanar och en sluten glasskiosk står som tysta vittnen till bistertider. Cornflkeslöven skyndar för en sista dans innan solen gömmer sig under istäcket.

Svampen ruttnar i skogen.

Kvinnokraft

Samlad kvinnokraft

Undras hur världen skulle se ut om kvinnorna ägde makten i alla styrande församlingar världen över? Skulle det inte ändå se annorlunda ut? Skulle man kunna få se mer visioner och gehör för ett annat tänkande kring mänskliga frågor? Kring upprustning och krig? Om hur mat och pengar ska kunna räcka till alla. Jag har förstått att kapitalet är en man och han är dirigenten i världen. Så tanken är orimlig, men ... det människor har ställt till kan andra människor förändra.

Valrörelsen är ointressant på många sätt i år på grund av blockpolitiken. Vem fasiken uppfann den? Hörs det hur less jag är på hela tillställningen men ändå ... kommunvalet känns mer intressant trots att det står i skuggan av riksdagsvalet.

Idafinagullefjun har namnsdag i dag, trots att hon kallades för Henrik första timmen i sitt liv på grund av en förvirrad nyförlöst mamma.

Matchboll

Vad säger man om matchen igår? Nänä, ingen fotboll utan den så kallade duellen mellan blåa (kommer inte på någon lämplig, finns det en ört som heter "blå dunster", i så fall.) och röda rosen? Vem vann? Hade Mona varit mera taggad och inte haft en "läsaförbarnen-röst" hade matchen varit avgjord i första halvlek. Budskapen är solklara men ... Fasiken också att jag ska sitta och gilla en sosse!!! I alla fall nästangilla. Slutspelsmatchen blir en rysare, hur fasiken ... ska vi tvingas dras med packet i fyra år till?
Veckan har börjat som en solig historia. I eftermiddag kommer mina sockerflingor med söte sonen, för lite mat. Alltid lika trevligt. Och i kväll, tokgympa igen.

Jösses, demensförbundet anmäler Piteå kommun, hurra!!! Hoppas att det ger en varningssignal till alla andra kommuner som också tillåter inlåsning av demenssjuka.

Summering

Nyss satt hon vid köksbordet, min Idafinagullefjun. Så ... ett litet klick och johansson och jag är ensamma igen. Det är snabbåkt över Atlanten.
Nu, söndagkväll efter en trevlig helg. I går blev det en oplanerad spontanfest och idag efter en avslagen förmiddag, lite tokgympa på Hildursborg. Livet duger.

Gammeltankar

Jag har funderat lite mer på inslaget om demensboendet i Piteå som visades i teven häromkvällen. Att det var ett reportage som skulle ruska om finns ingen tvekan om. Jag får tårar i hjärtat när jag ser den förvirrade damen virra omkring i nattens ensamhet. Och med beundran lyssnar jag på den kloka och modiga undersköterskan som tydligen fått stånga sig in i kommunfullmäktige. Men ... är det förenat med en god och etisk människosyn att vi får tränga in i den innersta sfären hos dessa människor, till och med rätt in i sängkammaren. Jag ska skriva in i mitt vita arkiv att: om mina anhöriga på något sätt låter utomstående se mig i sådana prekära och intima situationer som Öjegårdens boende fick göra i filmen, LOVAR jag att jag ska spöka för dem!
För ett par år sedan fick jag möjligheten att delta i ett projekt som skulle göra äldreomsorgen värdig för demenssjuka personer tillsammans med fyra andra entusiaster. Tre år hade vi på oss att sätta sprätt på statliga pengar. Med x antal miljoner utformades utbildningar och handledningar i dom olika verksamheterna som sorterade under socialförvaltningen. Jo, vi trodde verkligen ... och fick gehör lite här och där. Vi hade visioner om att de demenshandikappade skulle få ett hyvens liv. Vad tror ni hände sedan när projekttiden tog slut?
Nada. Slut och status quo. Allt materiel är söndertuggat. Ingen frågar efter kompetensstegen längre. Jag hävdar bestämt att utan ett annat tänkande får vi aldrig till en värdig omsorg för dessa utsatta gamlingar. Så länge som vi inte fattar att fru Andersson och herr Svensson är OLIKA personer, den enda likheten är att båda har en sjukdom som gör dom handikappade på OLIKA sätt och förmodligen behöver OLIKA insatser. Ja, min egen ålderdom vet jag inget om trots att den har börjat hänga mig i baken, men hamnar jag på ett boende ska jag göra allt för att uppvigla mina grannar om inte tingens ordning ändrats till dess.

Färdigröstat

Jag har förtidsröstat, bekvämt att få möjlighet att göra det när det passar mig. Precis så vill jag ha det. Göra saker när lust och motivation finns på plats inombords samtididigt. Nu kan man inte alltid få det, det måste ändå vara lite ordning och reda i tillvaron och världen snurrar som bekant inte kring min vänstra axel. Men i saker som amning ville jag när den tiden var aktuell i mitt liv, vara suverän att bestämma. Därför var det klumpigt av Lars Ohly att föra fram bröstpumpen som möjlighet i sin iver att halvera barnledigheten. Låt för jösse namn föräldrarna bestämma själva. Barnledigheten är ändå så kort. Ändå fick Vänstern min röst i riksdagen. Jag har ju ammat färdigt.

Gårdagens "Uppdrag granskning" handlade om ett demensboende i Piteå. Om hur de gamla blir lämnade ensamma under natten. Blir jag överraskad, nä, jag har varit i branschen. Gamla sjuka lever i demokratins utkanter, utom i valtider. En stor eloge till personalen på Öjagården som modigt pekat på bristerna.

En liten bit av tjejmilen

Snart bara en kilometer kvar

vägen dagen före

Kanadagäss

Gärdet, före invasionen

Hemma. Sorterar tvätt och minnesbilder. Resor är trevliga två gånger, både när man reser iväg och när man reser tillbaka. Lite surt var det att inte springa tjejmilen, dock gick jag den själv dagen innan. Lite fusk måhända men ändå ...

Johansson gormar och har sig, vägrar att ta emot mina fina Stockholmsbilder. Dam you!!!

Packad och klar

Snart bär det iväg. Stockholm och sonen ska få ett besök. Jag gillar verkligen att tuffa fram genom natten för att i tidig morgon kastas in i storstadspulsen. Tåg är en fiffig uppfinning. Den här gången har jag ressällskap som gör resan extra trevlig. Annars brukar jag inte ha svårt att slå ihjäl någon timme med andra resenärer. Alla är liksom ute i samma ärende och man ger sig tid att samtala.

Johansson stannar hemma. Storstadsliv är inget som frestar, inte ens om man är bärbar. Nä, storstan får bjuda på annat än umgänge på fejan.