I går hejdåropade jag åt några svanar som drog iväg söderut. Lite snopet, dom kom ju igår känns det som. Och redan ...
Jag läste någonstans att äldre människor trivs bättre med höstmörker än vad yngre personer gör, jaha, inte då jag i alla fall. Jag trivs bäst i öppna landskap och då ska det helst vara i den skira grönskans tid.
Mörkrets tid är inne och ska så vara i evighet, åtminstone i allt för lång tid. Rönnarna blossar röda i någon slags desperation onödigt vackra.
Jag frossar i färger och lukter, hösten har en mättad doft, lite som gammelfolk, erfaret och ärligt.
Redan längtar jag till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar