Hejdå Konsum

Kära Kooperativa Förbundet! Nu vill jag göra slut med dig. Nä det är inget fel på ditt utbud av varor. Jag handlar den mesta maten hos dig och blir alltid mätt i magen. Nä mitt utträde handlar om något helt annat. Eller snarare beror det på två för mig viktiga saker. För det första: Återbäringen. En stor och viktig del för konsumenterna. Det gjorde så att man höll sig till sin affär för man visste att det lönade sig. Nu ska man i stället jaga poäng. Ett krångligt system som gör det svårt att bevaka speciellt för äldre personer.
 För det andra så bildades KF en gång i tiden för att rädda fattigt folk från skuldfällan. Inga varor skulle handlas på krita utan man skulle hålla en sådan prisnivå att folk skulle ha råd att få mat till bordet. Devisen var "Inte tjäna på andra utan tjäna varandra" vill jag minnas.Nu slår man ett slag för att vi ska handla på avbetalning med ett kreditkortssystem. "Kom och köp konservarad gröt och betala i morgon" är budskapet. Därför vill jag inte vara med dig nå längre. Hejdå.

Bilden har inget med texten att göra. Tycker bara att den är fin =)

Sista dansen

Snön ligger vit på taken
endast tanten är vaken
säger trött till staken
du kan glittra du där du står
ja ända fram till nästa år
själv har jag tappat glansen
nu bjuds jag till sista dansen
en stilla vals och jobbet är över
det är yngre vi behöver
sa chefen med glättig röst
gav klapp på axeln som tröst
tanter kan va bra att ta till
när dom unga inte orkar och vill
vakna i tidig timma
då stjärnorna blinka och glimma

Nyssens

Ett vackert blått ljus letar sig in i min utkik. Det kramar om lucian som alltid brukar stå där vid juletid. Det gör henne gott tror jag.Även småtomtarna får sig vänskapliga puffar. Det kan dom behöva.
Vi har haft ett blaskigt  gråväder länge, någon slags ickeårstid har dominerat tillvaron. Men i dag verkar det som vi får riktig vinter. En redig vit och kall sådan. Det är strunt med vintern om inte kylan biter i kinderna och färgar nosen röd. Eller att snön knarrar mysigt under fötterna. Missförstå mig inte, jag är ingen vinterälskare men ska det va så ska det va.
Jag har börjat summera året. Det är många dagar att minnas minsann. Tiden har verkligen spurtat på. Nyss var Idafina hemma och vi åkte till mallis. Nyss var vi på bröllop och Stockholmspojken var med. Nyss var det så mycket sommar att man nästan dog. Nyss var min väninna och jag i Kroatien. Nyss tillbringade jag en helg i fjällen med trevligt folk. Nyss avslutade jag en bekantskap med en av dem. Välbehövligt för min sinnesro. Nyss hälsade jag på min Stockholmspojke under en trevlig sensommarhelg. Och nyss ... jösses vad det finns många nyssar.
Sedan kommer snart. Snart ska jag ... det berättar jag nästa gång.

Mallis

Plus och minus

Känner mig aningen uppäten av mörkret. Åtminstone lite utsugen och utspottad. Äh, jag blir alltid letargisk i december. Det är en åkomma som går i skov. Dock drabbas jag sällan när sommaren sjuder och blommar. Sommar är min årstid. Den äger och jag frodas. men vintern ...
Jag rabblar gladsaker som mantran. Mittimellan kommer hem, julklapparna är inhandlade, jag behöver inte sitta i något gathörn och tigga, jag har tak över huvudet, jag har tre barn och två barnbarn som jag älskar, ingen hotar mig med gevär, Ingen av mina kära har kidnappats av terrorister, jag får rösta på vilket parti jag vill även om ...
jag är frisk, jag vaknade i morse ... och om sex dagar får mörkret börja dra sig tillbaka.
För balansens skull tar jag med lite neggosaker Sämst är att mittbästföre-datum på arbetsmarknaden snart har gått ut.
Näst sämst är ischiasnerven som äter på min rygg när jag minst anar.
Ändå ... snart reser jag till solen.

Kattskit

Ojsan! Halva december har tassat i väg med raska steg och det är knappt att jag hinner med i svängarna. I dag är det Lucia som ska firas, för min del blir det bullbak med mina barnbarnsflickor. Tänk att dom vill än!
Politikerna vill däremot inte, varken i Norrbottens landsting eller i rikspolitiken. Nog nu! Ni kan för tusan avgå hela bunten! "All makt ska utgå från folket" ja det låter fint men begreppet förvandlas till kattskit (en god väns favorituttryck) när det kommer till kritan.

I mitt lilla hem råder en stilla frid och gott samförstånd mellan alla tomtegummor och tomtegubbar.
Jag har det gott.

 

 

 

 

Första december

Halv två bara! Nä va trist att vakna mittinatten! Nu blir det en dålig dag. Blänger med surögon på väckarn. Nä men ... tio över sex. Det är en annan femma. Jag kände mig redan piggare och slängde av mig täcket. Nu blir det kaffe. Hälsade god morgon på brorsan, han som inte finns i livet längre men för evigt i mitt hjärta. han ler mot mig från sin inramade plats på sekretären.
Tidningen låg rykande färsk under brevinkastet. Två rostade, två kaffe muggar senare och en utläst NSD, satte jag mig framför datorn. En grön prick skvallrade om att Idafina var tillgänglig. Minus 25 i Winnipeg jösses! Tur att du bara ska jobba där en vecka. men har du yllisar å vantar å mössa å varmt på fötterna?
Barnet i mig påminde om att julkalendern sände första avsnittet för i år. Stickade några varv på sjätte ullsockan innan den började. Hann bädda och fixa på mig träningskläderna också samt fota av mina favoritjulprydnader.
Tränade på crossen, rodden och fyra apparater fyrtiofem hantelövningar å lite golv innan jag fick nog och gick hem.
Fil och äggmackor och lite nojsigt på fejan. La ut lite nya bilder och gillade några inlägg.
Stickade med bråttomfingrar ett antal varv ...
Kollade med Micke på jobbet om jag kunde ta ut rasten innan fastviintefår. Såklart kunde jag.
Köpte ett till nystan hos Trollis, min sockstickarmani har inte lindrats ännu. Jösses, undrar hur många meter garn jag har stickat upp!
Postade ett presenpaket till min käraste vän och upptäckte i samma veva att mobilen låg hemma och latade sig.
Knatade hem med halkiga bråttomfötter och landade på jobbet innan rasten var slut.
Sedan jobbade jag med allehanda sysslor som det anstår en omsorgmänniska. Hann dessutom tjuvsticka färdigt en socka och börja med den andra. Och hämta en akvarell som jag låtit dra ut på fotopapper hos Gilla på arbetstid och rasten redan uttagen i förväg. Förlåt kommunen.
Kvart i nio tog jag kväll med nattMonas välsignelse. Landade i soffan samtidigt som Dicte, en hyvens serie, började.
Ja så har första dagen i december år 2014 sett ut. En ganska vanlig dag.

Lurifaxar

Ville jag vore en ordkonstnär
liksom en driven politiker
då skulle jag bli populär
med öron döva för kritiker
Jag skulle snickra till mina ord
 att de lät som ljuv musik
lova alla ett dignande bord
ingen skulle undgå att bli rik

Jag är varken det ena eller andra
bara en simpel väljare
som endast mig själv kan klandra
att jag lurats av drivna ordförsäljare

Musical

Ett teaterbesök förgyllde gårdagkvällen. Det behövdes efter en krokig arbetsdag. Musicalen La Cage var en lysande föreställning med briljanta aktörer. Den bjöd på många skratt och eftertänksamhet. Jag kunde höra strängen av sorg som svävade  i undertonerna. Jag har fördomar om ditten och datten det har säkert du också. och vi behöver tänka en tanke till innan vi fäller våra omdömen kring personer som inte riktigt ryms innanför våra mallar. Det tarvar mod och mycket träning.

För gammal?

Det finns en lag i mitt land som säger att det är förbjudet att särbehandla folk på grund av kön, sexuell läggning, etnicitet eller ålder. Så självklara saker att det inte skulle behöva stå i lagboken. Alltihopet kan funka och om inte ska du anmäla det. MEN det finns ett stort undantag, lagen om åldersdiskriminering gäller tydligen bara till du fyllt 67 år. Därefter tillhör du en grå massa tillsammans med dina åldriga vänner. Då blir du betraktad som en oduglig tjomme och blir utkastad från ditt jobb oavsett om du är lika fräsch som 48-åringarna! Jag anser mig vara kapabel till att avgöra när det är dags att stanna hemma och bli pensionär. Nä upp till kamp säger jag och riktar orden till andra i samma situation som jag. Vi ska inte låta någon skita oss på näsan, som min mormor Hilma skulle ha uttryckt saken.

Dimmig och mörk inleds min morgon. Jag kan bara ana havet som ligger öppet fortfarande. Om jag lyssnar riktigt noga hör jag vågorna som mumlar lite sömnigt. Dom har slängt av sig istäcket och längtar att få bli ombredda igen.
Det finns en sorts mental dimma har jag upptäckt. När man inte ser klart utan bara kan skönja svaga konturer. När man kan huka sig för sanningar och låta fantasin frodas. Då kan det bli smärtsamt när dimman plötsligt lättar och det självklara ståtar i sin klarhet.
Kanske hade jag kunnat betrakta det som en utveckling, men jag är för gammal för det. I dag ser jag det mer som en avveckling. Äh, kärlek hör ungdomen till, jag stickar sockar i stället.

Hälsningar// Maskrostanten

Jag skulle vilja vara en sån där cool typ som kommer till busshållplatsen sådär en minut innan bussen kommer. Som i princip bara hinner ta upp busskortet innan hon stiger på. Så skulle jag vilja vara och inte som den här tidspessimisten som jag är. Minst en kvart före ska jag stå och vänta och vänta och sucka och öppna luckan på min panchismobil och titta på klockan. " Å kommer den aldrig"?
För att inte tala om när jag ska göra en längre resa med tåg eller flyg. Ojojoj vad jag har väntat på Bodens tågstation genom åren. Med flyget är det ju lite annorlunda förresten. Där MÅSTE man vara i väldigt god tid före avgång. Det passar en sån här ängsla som jag.

En ondsint bagagelucka kapade närapå av min näsa häromdagen. Nu lyser den röd, du kan säkert se den från din plats på jorden. Kanske jag ändå får vara glad att den sitter fast. Näsor ska man vara rädd om.

Om åtta månader är jag där igen =)

Första november en dag att minnas

För 48 år sedan blev jag mamma för första gången. En ung sådan. Min förstfödde hade väldigt bråttom, han hade inte tid att vänta alla 40 veckor som det normalt ska ta att växa till sig i moderlivet. Nix han tyckte sig vara redo för utfärd efter 33 veckor. Särskilt stor var han inte men pigg och rask ändå. Grattis säger jag till min fine pojke och Grattis till mig själv såklart!

I dag ska vi tända ljus för alla vi saknar

Ett tänder jag i dag för min fine storebror som lämnade oss alldeles för tidigt. Jag saknar dig, ditt härliga skratt och dina roliga historier. Jag saknar Dig för att du inte kan svara när jag ringer till dig.

Ett ljus för min mormor tänder jag också. En redig kvinna som jag har som min förebild. Sträng men med ett stort hjärta. En kvinna med läder på näsan minsann.

För min lilla farmor tänder jag också ett ljus, hon var en rolig tant som jag tyvärr inte kände lika väl som min mormor. Jag ångrar i dag att jag inte tog mig tid.

Ett stort kollektivt ljus tillägnas min övriga släkt och mina vänner som inte finns mer.

Min styvfar får också ett ljus tänt. Trots att han inte var särskilt hyvens mot mig under mina uppväxtår. Dock blev han en fin morfar till mina barn och vi fick till ett bra förhållande till slut i alla fall.

Pappa ... för dig brinner alltid ett ljus i mitt hjärta. I det lilla hålet som heter saknad.

Bokat

Ja jag vet att man helst ska hålla sig i nuet och fånga dagen och så där men jag har ändå hyrt en  lägenhet i Vancouver för sommaren som kommer. En liten fin sak med pool på taket och inte många steg från Idafinas boende. Snart ska vi boka resan också. Ju tidigare man gör det desto mindre slantar behöver man lägga ut. Dessutom får man resa länge i tankarna och det är i alla fall gratis ... ännu.

Men vi har en hel vinter att avklara först.

Väderprat

Intetårstiden vältrar sig över
höstgyllna marken
med låtsassnö och slaskigt
väder
Vådlig blir färden genom den svarthalkiga
parken
och för skitväder finns sällan lämpliga
kläder.

Dock har det varit fint i dag.

Planer

Jag tror inte att du vet att jag bokat en vinterresa. Johodå det är sant, den sista januari går färden mot Kanarieöarna. Den här gången reser jag med en nyfunnen vän. Det kan bli bra tror jag. Vi ska umgås i fjorton dagar. Hoppas vi är vänner efteråt också.
Jag har blivit med LCHF-dieten. Mest för att mina stela fingrar ska bli lite mjukare. Gluten ställer till det har jag hört. Nu har jag bakat ett dyrbröd utan gluten men sprängfyllt av nyttigheter. De ska avnjutas i små doser. Kanske som man får göra i umgänget med sina medmänniskor.

Jag

Jo tack, jag har det bra. Snällt att du frågar. Nä, jag känner mig inte särskilt ensam inte mer än tidigare i alla fall. Och det är mer fördelar än nackdelar. Soffan till exempel, den är alltid ledig även om inte teven står och larmar. Det gör den inte så ofta OCH all sport är borttagen från apparaten.
Det blir bara en kaffemugg att diska på morgonen och ett täcke att bädda  i sängen. Toaletten är aldrig upptagen och inga kallingar eller annat som inte är mina kläder, väntar på tvätt. Jag kan gå och komma som jag vill utan att någon frågar. Det luktar inte korv i kylskåpet och och ... men ändå.

Ja så är hösten här

Snart darrar trädens grenar nakna
 i den obarmhärtiga nordanvinden
värmen kommer vi länge att sakna
och snällsolen som smeker kinden
men vem är jag att stoppa tiden
en liten plutt i vintergatan
hösten kommer utan att jag tar striden
men du ska veta att jag fryser som satan.

Snart

Trött och nöjd efter sommarens hektiska plaskande, har fontänen lagt sig till ro och nynnar stilla i vågskvalpet. "Mitt hav" är spegelblankt och väntar på att så småningom få krypa ned under istäcket. Ha inte så bråttom ropar jag från min utkik. Låt sjöfåglarna få simma färdigt innan de drar vidare till humanare vinterklimat och låt hösthimlen få malla sig less i vattenspegeln. Allt har sin tid.

Onsdagstankar

Du undrar om jag fortfarande är engagerad i Fi eftersom jag varit så tyst om det sedan valrörelsen. Nämen självklart håller jag på även om det inte märks så mycket utåt. I går startade vi (eldsjälar) upp en studiecirkel i vardagsfeminism. Det du. Men det är så med politiken i Sverige. Först kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer ingenting och sen kommer alla känslorna på en och samma gång. Sedan följer största möjliga tystnad i fyra år och sen kommer ... Men jag tror på mitt bygge. Nästa val så är vi med.

Vänner kommer och går i mitt liv. Både på fejan och in the real life. Ett klick så är en före detta vän borta borta. Allt efter förtjänst. Livet går vidare trots allt.

Söndag

Jösses, jag gjorde en test på fejan som visade att den här tanten endast är 19 år. Ja i hjärtat alltså. Och visst finns hon kvar, den unga tjejen som hade så många planer. Numer är nog inte planerna mer omfattande än att jag ska ha en hygglig ålderdom och dö frisk. Jag jobbar som bäst på det. Därför tränar jag min kropp efter bästa förmåga och dissar människor som inte ger någon energi. Umgänge ska inte skava och göra en ledsen.
Dagen ser lovande ut. Vinden har mojnat och gatan är torr. Det duger bra.

Tips

Några tips för att slippa höstletargi:

Sov i bikinin under vintertäcket.
Ät glass till frukost
Drick en klunk sangria
Ordna en skoteroverallfest på uteplatsen
Flörta med grannen
Ta en klunk sangria till
Och en till
Släng av dig bikinin
Lura in grannen under vintertäcket
Skölj ner två alvedon och en ipren med resten av sangrian
Beställ en senhöstresa till Kanarieöarna

Kiruna

Nej jag saknar dig inte. Inte på våren inte på sommaren inte på hösten och väldigt lite saknar jag dig på vintern. Ändå ... när vi ses blir jag ändå lite glad.Det har gått några år sedan jag lämnade dig. Jag drog iväg med blommor i hjärtat redo för nya äventyr. En och annan gång återvänder jag till dig  men längtar fort tillbaka till mitt andra liv. Jag har hört att du ska flytta. Det känns konstigt att tänka på att du inte ska vara kvar där du alltid har funnits. Men om du vill kan du ju flytta hit. Här är det varmare på sommaren och snön har förstånd att töa bort i april. Jo för tusan kom hit! Så kan Kiruna och Boden bli ett sambopar och LKAB får gräva i sina berg bäst dom vill.

Blandat

I dag för 28 år sedan föddes min mittimellan. En liten pigg pojke som kom precis på den dag som barnmorskan hade räknat fram. I efterhand har jag inte kunnat tro något annat.
Min höstresa till Kroatien är avverkad. Det blev en fin upplevelse som det pläga bli med trevligt ressällskap och med ett öppet sinne. Fint väder de flesta dagar och när det regnade plockade vi fram våra egna solar.
Häromdagen tog jag itu med min fobiträning. Vattengympafröken sa att jag kunde hålla mig till de grundare delarna av bassängen. Jodå det funkade ganska bra även om det var lite skräckigt till en början. Vattnet var iskallt precis som det var i Luossajärvi där jag simtränade som barn. Men med diverse plaskande och armviftande blev jag ändå hyfsat varm och mindre rädd. Det här är mitt höstprojekt i år så jag ska härda ut.

Valet då. Förbaskade skitval säger jag bara. Inför röstkörkort till nästa gång!

Solnedgången i Zadar ska jag aldrig glömma

Packar

Packar ner och packar upp igen. Vad ska med och vad kan lämnas hemma. Vantar? Nej. Nya merinoulltröjan, nix inte den heller. Regnjackan lämnas hemma på galgen i hallen. Men ... takinin och sandalerna ska med. Likaså korta sommarkjolen. Några linnen såklart. Solskydd ... nja jag har grundat rätt mycket i sommar. Solbrillorna höll jag på att glömma. Passet och kameran och joggingskorna och hårblåsen och skavsårsplåstret och jösses jag har glömt köpa tandkräm. Kroatiska pengarna och låneboken och en gammal Året Runt för korsorden och dom där skorna som är fina men inte så sköna och några t-shirtar och den blommiga utifallatt och en penna för man vet ju aldrig och mobilen och sminkväskan och duschkrämen och schampot och badlakanet att ha med till stranden och söndagsgåbortstrollor  och ... vad tusan har jag glömt? Äh jag är snart hemma igen.

Hejdå sommar

Lite gula nyanser har nästlat sig in i storbjörken som står utanför min utkik. Snart ska hela trädet glöda för att så småningom stå naket och darra av kylan. Jag villintevillinte att det ska ta slut. Jag vill att marken och björken ska prunka i frodig grönska när jag blickar ut. Jag vill att det ska vara så. Varmt och somrigt. Med en vänlig vind som krusar mitt hav. Med långa kvällar i kvällssolen ute på gården och vin och surr med grannen eller för all del någon påhälsning. Med sommartäcket på golvet för att det är för varmt. Med ett och annat myggbett som kliar lite retfullt på ryggen dit jag inte når. Med musik i natten från restaurangen i kvarteret. Jag står ut med de sistnämnda liksom man gör med sina barn, man står ut med lite stök och bök för man älskar dem.

En helg ifjällen

Tröst

Jag lägger örat mot marken nära havet
och låter mig vaggas till tröst
av de snälla vågorna
säg att allt blir som vanligt
att maskarna i magen stillar sig
ljug gärna lite grann och
måla världen med ljusa färger
sjung min älsklingssång
i morgon är en annan dag

Tisdag är gul

Blank av dagens rikliga regnskurar vilar gatan utanför min utkik. Många bråttomfötter har väjt för vattenpölarna under dagen. Fort fort ska man fram, kanske för att hinna ... eller bara för att jaga bort ledan.
Mest bråttom verkar bilisterna ha.
Ännu är fontänen pigg och kittlar lekfullt de rosa kvällsmolnen med sin vattenkaskad. Ingen vind böjer omkull den i kväll.
En och annan cyklist hastar fram längs vägen kring havet. Många komna från alla länder. I mörkret är alla katter grå, sägs det, så är det nog bland oss människor också.
På teven spelas det fotboll i onödan.

Hejdå Stockholm

Min storstadshelg är snart slut. I kväll tuffar jag hem med sovtåget, lite ovetande om när jag anländer till vardagen i hemstaden. Jag har haft en trevlig helg med min mittimellan. Lite häng i hans trivsamma lya och besök på Wasamuseet. Det var länge sedan sistens. Lite ögonshopping och god veggismat Och bio på filmstaden. "Turisten" är en ny överreklamerad svensk film. Bra skådespeleri förvisso, men två timmar i samma miljö tråkar då ut mig i alla fall. I dag ska jag bjuda på lunch på Stockholms bästa restaurang, Hemans på Fjällgatan. Lite mingel i Gamla stan och sedan bara ... åker jag hem



.

Ord

Ett alldeles tomt och vitt ark, inte ens av riktigt papper ska fyllas av bokstäver formade till ord. Ord som kan såra eller beröra. Ord som kan förändra eller förstöra. Ord skrivna med kärlekspenna till en älskad vän. Ord riktade till barn som uppmanas och förmanas. Ord som då sällan röner uppskattning hos mottagaren. Ord skrivna med samma versaler och gemener utvalda av alfabetets 29 bokstäver, bara placerade i olik ordning.

Tack!

Jag förstår att du är på väg. Du tänker lämna mig, det har jag fattat även om du inte har sagt något. Du drar trots att vi har haft det så underbart tillsammans. Jag har varit blind och döv och vägrat se tecknen på att vårt förhållande är på väg att ta slut. Vägrat att känna stråket av kyla på kvällen. Vägrat att se det tilltagande mörkret.
Jag ber dig, stanna ett par veckor till, åtminstone ett par dagar. Om inte ... Skål och Tack fantastiska sommaren jag älskar dig! Lova att komma tillbaka nästa år.

Ps. Jag kommer att leta upp dig i Kroatien i höst

. Ds

Tidigt

Joggade i morgonsömnig skog
tidigt innan jag riktigt vaknat
funderade på vad det var som drog
för springlusten har jag länge saknat
Ändå över stock och sten
sprang jag med bråttomfötter
dock är jag rädd om mina ben
vill inte snubbla på lömska rötter
Skogen skänkte frid i sinnet
vinden lekte tafatt i håret
svettigt blev det rosa linnet
Ja även det högra låret
Nöjd och glad och andtruten
nådde jag mitt mål
oviljan att springa är bruten
här är tanten med en vilja av stål  =)

Augustiblues

Havet ligger och gungar lojt utanför min utkik. Trots att jag sjunker som en sten i vattnet och därmed nästan aldrig badar, älskar jag min vattenspegel. Den skänker ro och frid i mitt sinne.
Veckan har varit knölig och helgen blev arbetsam. Även jag kan tydligen bli matt.
"Du är ju ingen ungdom" väste fröken Jante i mitt öra när jag cyklade hem i går kväll.
"Andra har minsann vett att gå i pension" fortsatte den jäkla maran.
Jag försökte värja mig och la in en högre växel på hojen. På avstånd kunde jag höra hennes gnälliga röst men eftersom det inte gick att höra vad hon sa, så brydde jag mig inte.
"Mitt liv, mina beslut."

I dag skulle min storebror fylla 69 år om han fått vara med i livet. Grattis Arnebanane! ropar jag i luften.
Jag saknar dina historier och ditt glada skratt. Och ditt "Gittan vi borde träffas oftare." Tyvärr blev det alltför sällan. Och nu, aldrig.

Augusti har tassat in, det är fortfarande varmt i luften. Sommaren lever kvar trots att kvällarna blir svala och mörka. Det gör även jag.

Lugn och fin

Dramatiken från häromdagen har stillat sig. Alla rutiner som tarvas vid slika händelser har vidtagits.
Jag har dessutom fått lite tröst av stordoktorn på infektionsavdelningen. Dock fick jag ingen vaccination mot skuld och skamkänslorna.
Livet fortsätter och igår joggade jag min runda trots att jag sagt att jag slutat med det. Jag ska baaara promenera har jag sagt till mig själv och till några andra. Det är liiika bra med promenader. Men ...
I dag har augusti tassat in. Fortfarande är det sommar.

Plötsligt ...

Plötsligt händer det det som absolut inte får ...
Fast jag har gjort det många gånger och borde ...
Hur kunde det ske?
Slarv, ja visst
Okunnighet, never. Jag vet nog bättre.
Mänskligt,ja det kan jag skylla på.
Trötthet, tja det var ju på kvällen.
Ändå är inte smittorisken det som
oroar mig mest fast det borde med tanke på ...
nej det som gnager är att jag brustit i fokus
att jag tappade kontrollen på det jag gjorde.
Innan jag vet hur det gick till kände jag nålsticket
av sprutan.
Det får mig att känna mig som en riktig jäkla sopa.
Så ligger det till fröken Jante.

Fotopromenad

En liten nyckelpiga hade landat på renfanan som jag bestämt mig för att få till en fin bild av. Den satt där i solen och såg avslappnad och trevlig ut. Försiktigt för att inte störa det lilla livet förde jag kameraögat mot objektet. Tja ... helt okej i mina ögon.

Jag fortsatte min fotopromenad och hittade mer saker att fota.

Irriterande

Hon hann upp mig på grusvägen nedanför bron. Jag blev förvånad över sällskapet till en början eftersom timmen var tidig och då brukar jag få gå ostörd.
"Kunde du inte sova"?
Tonen var aningen spetsig.
Jag låtsades inte höra. Mina morgonpromenader är heliga och jag vill inte prata med någon.
"Du sover för lite och tränar för mycket. Va fasiken tror du? Du är ju bara en gammal löjlig tant och ingen ung tjej."
Hon flåsade fram orden stötvis eftersom jag dragit på farten. Om jag joggade lite skulle hon väl ändå inte ...
Jag har inte sprungit på ett tag på grund av en ondsint ischias, men nu gick det hyfsat bra.
Gruset krasade trevligt under löparskorna. Krisch krisch lät det. När jag hunnit fram till trappan, du vet den där branta som går upp mot vägen vid Statoil, så hade hon hunnit upp mig.
"Jahaja det där gick ju inget vidare eller huuur"?
"Tung i gumpen va? Du, håll dig till promenaderna. Du är bara löjlig som håller på."
Jag började känna mig irriterad.Det tog på att jogga det ska jag väl villigt erkänna men det är väl min sak.
Nu skulle hon få sig. Jag tog dubbla trappsteg på vägen upp och när jag nådde översta trappsteget vände jag mig om och tog sats och gav henne en fetsmäll. Hon blev så överraskad att hon inte hann värja sig. Hon flög iväg och hamnade i ån. Där kan hon ligga, hon som är mitt sämre jag, fröken Jante.
Och jag hoppas att jag får gå ostört i fortsättningen, men ...

Måndag

Ett rosa sken inramar kyrktornet som uppkäftigt mopsar sig över grönskan. Min utkik bjuder på ögonnjutningar denna vackra julikväll. Jag är varm och trött nu på kvällskröken. Helgen har varit en het historia på jobbet och det blev några arbetstimmar även i dag. Jag blir också matt av allt våld som sprider sig som en lavaström över världen Civila människor som du och jag skjuts sönder och samman. Maktgalna män (oftast) svingar taktpinnen över världen och tar sig rätten att bestämma över liv och död. Det bor ett odjur i varje mänsklig varelse, sa min psykologilärare för väldigt länge sedan. Det gäller för oss arma krakar att tygla det. Hot och muta fungerar på mitt. Kan man någonsin hoppas på en världsfred, eller måste man uppfinna ett  Utopia?  Pratade med en imam häromdagen. Han hoppades på en ny jord. Jag hoppas på besinning och fred på den gamla.
Annars då? Har du det bra? Med allsången och gamla teverepriser. Själv är jag varm och trött och aningen desillusionerad.

Mötet

På promenaden i går träffade jag en hund. En blandras med lite tufsig päls och trötta ögon. Den svängde på bakdelen så förmodligen var den stackaren ansatt av artros i höften. Den sniffade lite pliktskyldigt på stammarna i skogsgläntan där vi möttes. Den nosade lite lojt på mig också.
"Vad gör du här ensam i skogen?"
Frågan var onödig hundar kan väl inte ...
"Äh, det var för varmt inne så jag smet ut" Svarade jycken överraskande.
Jag hade aldrig tidigare träffat på en talande hund. Jag såg nog ut som en fågelholk kan jag tro.
"Ja, det är väldans varmt nu."
Hunden nickade.
"Kolla pälsen min, den går ju inte att ta av, inte ens knäppa upp i halsen.
"Stackare!"
"Äsch, jag är ju van."
Plötsligt skymdes solen av ett moln som släppte ifrån sig några ljumma droppar.
Hunden tycktes livas upp av att bli blöt i pälsen.
"Tjoho! Det här har jag väntat på hela veckan!"
Vi satte oss ned på marken i skydd av ett träd, hunden la sig vid mina fötter.
Det blev ett trivsamt samtal om livet och olivet. Om drömmar och ålderskrämpor. Om kärlek och om bristen därav. När regnet hade upphört reste vi oss och gick åt varsitt håll.

Salut

Åter en dag med blå himmel och hyfsat varmt. Solen speglar sig malligt i havet och jag tror att det blir en fin dag som jag får i min ägo. Jag får lägga den till mina drygt 24000 andra dagar som jag har haft turen att få.
Salut ska avlossas på Kvarnängen i dag. Klockan tolv ska kanoner dåna. Nä jag vet ... inte är det för min skull. Kronprinsessan har ju turen att vara född den här dagen precis som jag även om jag föddes några år före henne. Men saluten snikar jag åt mig i alla fall. Du skvallrar väl inte.

Flugan

En morgonpigg  fluga slog följe med mig på min promenad i arla morgonstund. Jag var inte på mitt bästa sällskapshumör så konversationen blev en smula enstavig.
"Försvinn" inledde jag med.
Flugan var dock enträgen. Efter en stund kände jag ändå en viss fördragsamhet med det lilla krypet.
"Ja vad vore världen utan er?" Sa jag lite inställsamt. Fåglarna torde väl dö ut och gör ni inte lite nytta för blommorna också?
Flugan surrade lite hummande.
Efter någon kilometer styrde vi in på skogsspåret. Där började en storlomspappa ängsligt kretsa över våra huvuden.
"Akta mina barn, akta min fru och mina oskyldiga små. Slåss med mig i stället"
Flugan kände nog sig lite hotad så kröp in i min kalufs och försökte göra sig osynlig.
Jag vinkade åt den ängslige pappafågeln samtidigt som jag sa att jag inte hade för avsikt att skada honom eller familjen.och vi tog oss djupare in i skogen.
Mina fötter raskade på, flugan snurrade något irriterande ömsom kring näsan och ömsom kring öronen.
Och innan jag riktigt hann med, tog den sats och bara flög sin väg. Lite snopet kändes det allt.
Vi hade ju ändå blivit vänner. Ensam promenerade jag hem igen.

Umgänge

Hej livet! Härligt att få umgås med dig ännu en dag. Vi har ju så trevligt ihop att jag önskar att vi ska få vara tillsammans länge. Jag lovar att sköta mig. Jag har tex. börjat med femtvåfastan igen. Den ska, har man sagt, vara bra för både kroppen och huvudknoppen. Och flåstränar gör jag också med tämligen god regelbundenhet, ja efter min bedömning i alla fall. Maten då? Inga djur på min tallrik det vet du. Kossorna får beta fritt på ängen. Jag ska då inte sticka gaffeln i dom. Nej, i min mage trivs grönsaker, bönor och liknande saker bäst. Så vad kan jag mer behöva för att du inte ska rata mig. Jaså, lite orrspel och bra relationer. Tja, förutom mina barn och övriga släktingar så har jag hyfsat många vänner och bekantingar i livet och på fejan (men visst är dom också levande?) Min förhoppning är att få bli en sådan där åldrig dam med rynkor på rätta ställen och som kan förmedla klokheter till barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnsbarnbarn och ...
Det är väl inte för mycket begärt?

Varmt och gött

Nu är det väder. Himlen rodnade på kvällskvisten i går och det borgar för en vacker nästa dag. Och here we are. Toksol och 18 heta grader i arla timme.
Folk pustar och flämtar i värmen precis som det ska vara den här tiden på året. Men vi månde inte klaga. Bara slicka i oss govärmen och glädjas åt att permafrosten tinar undan.

Om vi behöver svalka oss

Sommarsnack och annat

Hej sommaren! Du dröjde en smula eller en hel kakbit om jag ska vara ärlig. Stilla dig nu och umgås med mig en stund.Jag har ingen brådska ska du veta. Jag har börjat bromsa tiden med fötterna. Du fattar va? Att åren går snabbare ju äldre man blir. Och det har jag blivit, äldre.

Min bästaLena och jag mobilade i två kilometer i dag. Vi hann avhandla det mesta som rör livet. Två kilometer ord. Och skratt och en och annan svordom över någon dumskalle. Vi pratar så länge att hennes man blir svartsjuk. Vi har känt varandra i 50 år. Det känns häftigt. Två gånger om året tar hon tåget från Kiruna och gästar mig en helg. Vänner och små sår ska man vara rädd om säger min mor. Jag håller med.

Tidig morgon

Havet har stillat sig och jag får ro i sinnet när jag betraktar vattenspegeln från min utkik. Inte ens fontänens kaxiga vattenkaskader krusar ytan.
En morgontidig fiskmås sveper förbi lite högfärdigt, Eller den kanske bara njuter av tillvaron.
Solen eller något annat väckte mig innan natten hade dragit sig undan och det enda som hörs är köksklockans jämna tickande. Tick, tack,tick,tack och min puls kommer i ordning av det regelbundna ljudet.
På ett sätt känns det som om sommaren är slut, i morgon är det min sista lediga dag på semestern.
Jag har haft tre fina veckor med mina fina barn på besök och en resa till vackra Mallorca. Du får inte tro att jag klagar. Nej jag är nöjd med mitt liv. Det duger bra. Även om jag är upptagen av jobbet.
I går planerade en vän och jag lite resor, egna och gemensamma. Till långtbortistan och nästgårds. Jag ska ta fram min atlas och åka lite i förväg på en gratisresa.
Du undrar hur det går med träningen. Jodå även om jag fått lägga om lite pass på grund av ondischiasen så har jag börjat återhämta mig. I går blev det en försiktig jogging på skogsspår och i dag hoppas jag få till en träning i slalombacken. Utan skidor förstås.
Till veckan har jag planerat in ett öppet möte för Fi-intresserade. Det blir spännande. Hoppas att stolarna tar slut i lokalen. Äh, du förstår nog att jag vet att det kan bli pannkaka av alltihopet men då kan jag vara nöjd med att det är jag som vispat ihop smeten.

Ett annat hav

Saknar

En hög sängkläder på stolen, ännu varma efter din kropp. En liten ring av o´boy efter din gula mugg på köksbordet. Några långa blonda hårstrån på toagolvet. En kvardröjande doft av hela din uppenbarelse i min lilla lägenhet. Alla glada minnen i mitt hjärta av dig från det du kom hem i sommar och vår Mallorcaresa. Idafinagullefjun nyss vinkade jag av dig vid taxin och du startar din långa resa till ditt hem i Vancouver.Jag saknar dig redan.

Vindar

"Mitt hus" står precis i norr-söderläge, och när jag gluttar ut över "havet" kan jag se åt vilket håll det blåser. Fontänen som så stolt kastar upp vattnet i glada kaskader när vindarna håller sig lite lugna, får lov att kröka rygg än åt nordan och än åt de sydliga pustarna. Det kan vara lite fiffigt att få veta det innan man ska sticka ut näsan utanför dörren. På Mallorca där jag nyssens varit, behövde man inte fundera på slika saker. Det var bara att bege sig ut i govärmen. 

Midsommarhelgen är över. Ett bröllop och massor av kortspel med mina hemvändande barn har förgyllt den.

Mittimellan reser hem idag och på torsdag får jag vinka av Idafina. Underbart är kort.

Politik

Jösses vad rörigt det är i politiken
högern fjäskar med varje parti
sossarna struntar helt i kritiken
och skakar av rädsla för tuffa FI

Hur ska man veta vem man ska välja
Miljön är  viktig det vet ju en var
Skolan och vården och arbetskraft att sälja
Många frågor men sällan några svar

En brun nyans bland övriga kulörer
har smygit  in och vill riket styra
dom ska inte få några dusörer
ingen röst på sådan ohyra

Kanske borde jag bli minister
och ha ett trollspö i min hand
då skulle jag rätta till allt som brister
och vi skulle bo i ett jämlikt land

Då skulle Knutte, Erik och Ulla
få hemlagat krubb på ålderns höst
 till fikat alltid en hembakad bulla
och konjak som värmer ett gammalt bröst

Barnen i skolan skulle saker lära
som kommer till nytta i deras liv
kunskap är inte tungt att bära
om man får läsa utan något kiv

Samhällslön åt alla är en god idé
för grundbehoven är ju lika
och såvitt jag kan se
kan notan skickas till dom rika

Ja så skulle det vara om jag finge styra
och oredan ställa till rätta
då skulle alla ha pengar till hyra
och mat varje dag så vi blir mätta

Men ... inte blir jag någon potentat
nej det känns alldeles förmätet
jag får nog uppfinna en egen stat
vid köksbordet via nätet

Sommaaaar