Joggade i morgonsömnig skog
tidigt innan jag riktigt vaknat
funderade på vad det var som drog
för springlusten har jag länge saknat
Ändå över stock och sten
sprang jag med bråttomfötter
dock är jag rädd om mina ben
vill inte snubbla på lömska rötter
Skogen skänkte frid i sinnet
vinden lekte tafatt i håret
svettigt blev det rosa linnet
Ja även det högra låret
Nöjd och glad och andtruten
nådde jag mitt mål
oviljan att springa är bruten
här är tanten med en vilja av stål =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar