Augustiblues

Havet ligger och gungar lojt utanför min utkik. Trots att jag sjunker som en sten i vattnet och därmed nästan aldrig badar, älskar jag min vattenspegel. Den skänker ro och frid i mitt sinne.
Veckan har varit knölig och helgen blev arbetsam. Även jag kan tydligen bli matt.
"Du är ju ingen ungdom" väste fröken Jante i mitt öra när jag cyklade hem i går kväll.
"Andra har minsann vett att gå i pension" fortsatte den jäkla maran.
Jag försökte värja mig och la in en högre växel på hojen. På avstånd kunde jag höra hennes gnälliga röst men eftersom det inte gick att höra vad hon sa, så brydde jag mig inte.
"Mitt liv, mina beslut."

I dag skulle min storebror fylla 69 år om han fått vara med i livet. Grattis Arnebanane! ropar jag i luften.
Jag saknar dina historier och ditt glada skratt. Och ditt "Gittan vi borde träffas oftare." Tyvärr blev det alltför sällan. Och nu, aldrig.

Augusti har tassat in, det är fortfarande varmt i luften. Sommaren lever kvar trots att kvällarna blir svala och mörka. Det gör även jag.