Lagom

Trevande har dagen börjat. Det är tidig morgon och dimman döljer "min" fontän. Klockan är halv fem, redan har jag druckit kaffe och läst tidningen. Det är mycket som ska hinnas med, tiden hugger mig i hälarna ideligen.

Gullefjun har fixat en trekronorsresa till Kiruna, tack älskade flickan min. Jag SKA lära mig fixa det själv nästa gång eller nästa...

Juli har snart passerat, det har varit en lagom bra månad för min del. Lagom med sol, lagom med trevligheter. Lagom är ett bra ord. Är man lagom duger man i alla sammanhang.

Renfanan, gul och grann, har tagit vid när midsommarblomster och rödbläran börjat krokna.

Det är en gammal läkeväxt med egenskaper som nerv- och magstärkande, lösande och svettdrivande. Det sistnämnda kan en tant i övergångsåldern undvara. Det är en vacker växt som tyvärr luktar renpiss.

Kanske ska man vara på sin vakt när något eller någon är olagomt vacker.

Blomproblem

Jag har packat resväskan igen för en Kirunaresa. Kanske kostar den en krona eller hundra. Knepigt med SJ:s prissättning.

En av mina pelargoner lider av anorexia neurosa. Mager och tanig står den och darrar i köksfönstret. Kanske skulle den må bättre utomhus. Min granne har ett helt gäng med glada pelargoner i olika storlekar och färger. Om jag smyger in min i planteringen. Kan vara värt ett försök. Eller slår jag en pling till Lars Anrell. Han har skrivit en hel bok om...

I kvällens Karlavagn pratar man om drömmar. Ibland kan det vara skönt att ge sig hän och låta fantasin flöda, men verkligheten bankar oftast hårt på dörren.

Några till

Fler bilder tagna av min privata fotograf, Ida.

Kiruna

Här, mitt barndomshem på Järnvägsgatan i Kiruna. Garaget står kvar. Bakom det "gifte" Lasse Johansson och jag oss en varm sommardag. Farstun, som ofta luktade av nybakade bullar och som mötte mig med mammas sång långt ner på första trappsteget.Trappan, som tanterna turades om att städa. Allt är lika välbehållet som mina minnen.

Vi flyttade in i det då purfärska huset 1952 eller 53. I folkmun kallade man det för vällinghuset. Till det finns två förklaringar. 1) hyran skulle bli så hög att man bara skulle ha råd att äta välling. 2) cementen hade blandats felaktigt att den flöt som en välling. Jag tror på den andra förklaringen för min mage var oftare mätt på korv och makaroner än välling. Tidigare bodde vi hos en tant som hette fru Halvarsson. Det var ett omodernt hus med iskall toalett i farstun och som var bebodd av spöken. Härav min dikt.

Stenhus i trygghetsskrud ger skydd mot vidunder

ängslan jagas bort av fantomen

i nyrummet klirrar strumpstickor

och tanter dricker kaffe

ute leker barnen glömd blir tiden

skratten fyller luften med ängsull

Epilog

Min far blev du aldrig. Jag hade redan en fast han inte fanns mer.
Det är inte som i fotboll att det går att ersätta en spelare med en annan.
Jag tror ärligt inte att du ville heller.

Vi har haft våra duster, olika i sinnelaget som vi är.
Och jag, mest lik min far av syskonen påminde om en annan kärlek än den du upplevde.
Nej, inte förrän som vuxen kunde jag känna fördragsamhet med dig, detta mest för att du blev en mycket fin och älskad morfar till mina barn.
Nu är du på väg bort och jag kommer att sakna dig mycket.

Själv har jag många osprungna mil, födda och ofödda barn och barnbarn att älska och inte har jag fått ihop min novellsamling än. För min del får Hades vänta ännu ett tag.

Avsked

Vi klarade oss från regnet i går. Bara några droppar föll tveksamt och försiktigt på "Idlaflickorna" under måndagsgympapasset. Med andra ord slipper vi sju veckors tokregn.

I dag har vi haft en utedag på jobbet. Med brödbak och matlagning på mourikan. Gott och trevligt. Kan det verkligen vara tillåtet att ha ett så roligt arbete som jag har utan att det är belagt med tilläggsskatt?

Gullefjun har åkt till sin sjuke morfar, förmodligen träffas de inte mer. Det kommer att fattas en morfar i vår släkt.

Det blir med all säkerhet en sorglig inledning på hösten.

Planering

Johansson trivs i sällskap med mina pelargoner.

Jag har börjat göra en grovplanering inför hösten. Det är som att packa resväskan inför en semesterresa. Lika förväntansfullt. Nå, vad har jag tänkt ägna mig åt? Konversationsengelska kan behövas för att kunna prata med barnens partners. ABF brukar ha det på sitt program.

Två gympakvällar i veckan planerar jag också in. Ett joggingpass, minst ska jag orka med. Bokkafe på tisdagar. Socialt umgänge med väninnor måste det finnas tid för. Någon liten stund måste jag spara till hästsvansspaning. Dessutom ska jag jobba med min novellsamling. Däremellan vill nog chefen att jag är på arbetet.

Om det regnar i morgon på sjusovardagen, kommer det att regna sju veckor framåt. (Årstidspraktikan) Så pass.

Söndag

I dag ska jag provspringa en mil. Förmodligen i regn. Kanske är det lite onödigt självplågeri, men det är spännande att utmana sig själv. Fast allt bottnar i min fåfänga. Jag vill vara lika smal och ung som förr, som på 1900-talet. Självklart är det omöjligt men det struntar jag i.
Det verkar vara blåsfritt i vart fall, jag blir utan med- och motvind. Jag föredrar medvind och medmänniskor, motsatsen kan jag vara utan.

Gullefjun har festivalfotograferat hela helgen och tillbringat nätterna på mörka älgvägar. Det har stört en katastroftänkande mors nattsömn. Dottern tycker att jag överdriver och överbeskyddar. Men ångest och oro är faktorer som gjort att människan har överlevt som art. Utan att kalkylera med diverse faror hade vi varit förlorade. MEN jag kalmerar mig för det mesta.

Min styvfars liv rinner sakta ut. Min älskade mor sköter om honom med ett stoiskt tålamod. Det är dags för final efter ett 50-årigt äktenskap.

Allting flyter

Regnet har lurats i dag. Man väntar och väntar som inför en förlossning, men det blir bara förvärkar. Inte en droppe har kommit trots att det sett så ut. Men varmt är det. Nästan utländskt.

I dag har jag inte gjort speciellt mycket, ordnat lite kassörsysslogrejer bara. För mig tar sådant lång tid. Snart ska jag frånsäga mig uppdraget. Motmänniskorna är för många i min förening, det känns bara dåligt att ha med dem att göra. Jag antar att det är ömsesidigt.

Man möts och man skiljs, däremellan, livet.

Panta rhei.

Torsdag

Här har vi utegympa på somriga måndagkvällar. Jobbigt, svettigt och helt underbart, efteråt.
Gratis finns denna aktivitet att tillgå. Mitt i sta´n dessutom. Är inte det alldeles otroligt.

Gratis är också leenden och vänliga ord till varandra. Då får ansiktet lite välbehövlig gympa. Jag ska ligga i hårdträning i dag.

Mulen har dagen startat, men den är fortfarande i sin ungdom. Det kan bli en fin fortsättning.
Trots allt har jag fått en till dag i mitt liv and here I come.

Vaccinering.

Nu har vi landat i rötmånaden och måste vara aktsamma med mat och dryck. In i kylen med maten så fort som möjligt. Förr trodde man att det var farligt att bada under denna tid. Utslag och svårläkta sår kunde följderna bli om man tog sig ett dopp. Hoppas det inte händer något elände vid morgonduschen.

Det får bli lite sans och vett kring svininfluensan. 900 människor totalt har till nu dött i spåren av den och vaccin framställs för brinnande livet. Men borde man inte lika gärna uppfinna vaccin som förhindrar krig, svält och girighet. De faktorerna tillsammans eller för all del, var för sig, kan ju utrota jordens befolkning flera gånger om.

Tog en kortare joggingrunda på min fystimme det gick trögt och långsamt.

Sommaren är kort...

Hjälp!! jag har skickat in mitt tredje novellbidrag till en tävling i Icakuriren. Jag hade lika gärna kunnat skicka in mina använda trosor. Hur kan jag ens tro...?

Gjort är gjort och får jag chansen kommer jag att göra om samma sak, självplågare är mitt andra mellannamn. Oro är mitt första.

Sommaren blomstrar än. Vacker och ännu i sin ungdom.

En ny dag har vaknat. Solen är lite tveksam hoppas hon bestämmer sig för att vara lika generös som i går. Det var en riktig soldag och jag var utomhus från tidig morgon till sen eftermiddag.
Grannen bjöd på svalkande vin på uteplatsen, ytterligare pluspoäng.
I dag är det dock blåmåndag inget vin och trevlig grannsamvaro utan en vanlig arbetsdag stundar. Det kan duga bra det också. Variationer i tillvaron är nödvändigt i mitt liv.

Fredrik och kvinnorna

Fredrik inleder fruntimmersveckan som börjar i dag. Jag har en egen sådan som här får ett namnsdagsgrattis av mig.
Sedan blir det fruntimmer för hela pengen.
Sara hette en kvinna i forntiden, gift med patriarken Abraham. Sara födde en son, Isak, vid 90 års ålder.(konstgjord befruktning?) Denna superkvinna blev stammoder till Israeliterna och dog vid 127 års ålder. Enligt min "Årstidspraktika ska det regna på Sara-dagen 19 juli.

Margareta 20 juli, var en kristen jungfru som Prefekten ville tvinga till sig som maka. Men det ville inte hon, så då blev hon utsträckt på marken och slagen med spö. Som om detta inte var nog blev hon fastnaglad i järn varefter man ristade hennes kropp med järngafflar och slängde henne i fängelset. Men Margareta stod fast vid sitt beslut att inte gifta sig. Då blev hon avklädd naken och bränd med facklor, nedsänkt i en vattenkittel och till slut högg man huvudet av henne. Arma människa.

Johanna 21 juli, var enligt legenden en svärmisk natur som klädde sig i manskläder för att kunna studera i Aten och Rom. År 855 valdes hon till påve. Det varade dock inte så länge för hennes kön blev avslöjat när hon födde ett barn.
Hon dog antingen av blygsel härav eller så blev hon stenad av en folkhop. Hoppas att hon slutade sitt liv enligt den första varianten, det lät behagligare än den andra.

Magdalena 22 juli, var en ångerfull synderska. Det framgår varken i vad hon syndat eller om hon verkligen ångrade det, i min bok. Det var väl då som det är i dag, kvinnor ska vara belagda med dåligt samvete för både vad vi gör och vad vi inte gör.

Emma 23 juli, hon hade en hemlig kärlekshistoria med sin fars (Karl den store)handsekreterare. Vid ett nattligt besök hann ett lätt snötäcke lägga sig på borggården och för att inte älskarens fotspår skulle avslöjas, tog Emma resolut honom på ryggen och bar honom över borggården tillbaka till hans rum. Hi, hi

Kristina (jag har även här en egen, grattis syrran) 24 juli, en italiensk jungfru som delade ut sin fars avgudabilder i guld och silver till de fattiga. Det gjorde hennes far så irriterad att han slängde henne i sjön. Hon blev räddad från drunkningsdöden men blev senare dömd och avlivades med pilar.


Styrdansen blev ett sent fyspass med intensivt fotarbete.

Njutbart

Det har börjat mörkna så smått på kvällarna. Okej, inte förrän vid midnatt, men ändå...
Jag älskar de ljusa nätterna och får ofta en släng av melankoli på hösten när mörkret väller in.
Men ännu är mycket sommar kvar som jag ska ta tillvara.

Jag har även åldersmässigt börjat lämna sommaren. Kanske får jag tänka på samma sätt även i det. Njuta av att jag fortfarande spanar efter hästsvansmän med eller utan traktor. Njuta av att jag kan jogga ett par gånger i veckan utan att dö på fläcken. En får glädjas åt det lilla.

I kväll kan det bli styrdans om det vill sig.

Svammelstund

Åter på jobbet och förvånad över att ledigtiden försvunnit så fort. Inget att gräma sig över, jag trivs på mitt arbete. Fast...
Helst skulle jag vilja bli en känd författare som skrev klokt och intressant. Eller bara roligt. Absolut inget om kärlek eller kanske bara om det. Eller mord. En del kärlek har slutat med mord. Eller närapå. När jag har bestämt vad jag ska skriva har jag förmodligen blivit en författare. Kanke känd. Eller inte.
Jag kan även tänka mig att äga en liten vegetarisk restaurang. Eller stor. Med god vegetarisk mat.
Drömmar, vad ska man med dem till? På natten är de bra. På dagen skapar de bara förvirring.
Därför ter de sig onödiga. Utan drömmar stannar världen. Som om det skulle skada. Världen skulle behöva stilla sig något så även en tant som jag hinner ikapp sig själv.

Matvrak

En av Septimius rivaler till kejsartronen, Clodius Albinus, var ett sådant matvrak att han kunde sluka mer frukt än vad en människa kan föreställa sig. Han kunde sätta i sig 50 torkade fikon, 100 persikor, tio meloner, sju kilo druvor och 400 ostron.
Detta läser jag i boken "Antika rekordboken" A. Klynne & C. Klynne.
En kvinnlig trumpetare, Aglais, åt också rejält till middag: fem kg kött,fyra dagsresoner bröd (hur mycket är det?) och sköljde ned alltihop med en hel kanna vin. Hoppla!

De käkade m.a.o rejält förr i tiden också. Själv har jag druckit kaffe och ätit två torra mackor, men så är ju klockan bara sju på morgonen. Lunchen ska intas på Norrigården tillsammans med sonen och ett barnbarn. Men vi ska förhålla oss modesta vid matbordet.

Drakens årstid

Vinterns
sjungande
tomte
är utbytt
mot en
tyst
drake

Mickes bro

Tack min son för bron. Den har jag joggat över många gånger.

Nobelpristagarplats

Eyvind- Jonsson-platsen

Hybris kanhända

Mare. Mare.

Och alldeles alldeles mitt eget.

Hemma igen

Nu är jag hack i häl på mig själv för att hinna njuta färdigt av hemestern. Den blev hyfsat bra. Mellan 1-100 ca 89,5 eller närapå.

Kirunaresan var ingen nöjesresa. Min styvfars cancersjukdom är en oinbjuden gäst som skuggade tillvaron för oss. Han är liten som en sparv och flyger nog snart i väg. Livet består av många avsked när man är i min ålder.

Resan bjöd gullefjun på. Tur och retur Boden-Kiruna kostade tre kronor. Och det hade hon nog råd med. Men hon fick ligga i på tradera för att vinna auktionen.

Tjuvlyssnat på tåget: Två fransmän hade hört att det fanns allemang (reservation för stavningen) rats in Sweden. Alltså, de trodde att det fanns tyska råttor i Sverige. I själva verket hade någon pratat om allemansrätten.

På hemresan hade jag bl.a sällskap av en liten Malte. En glad herre på fem månader.

Nostalgipromenad

Nedför Lappgatan, förbi konsum sjuan där jag handlat för många pengar många dagar.
Förbi huset där Lena och Roger bodde och där vi hade fester med vin och dansk gräddost.
Förbi badhuset där simläraren skrämde bort simförmågan från en vattenrädd skolunge.
Förbi, med sorg i hjärtat, minnet av Centralskolan, riven men evigt ihågkommen.
Förbi Domus där Kooperationen fick tjugo år av mitt liv.
Genom järnvägsparken där vi tog blommor till fröken när höstterminen började.
Förbi platsen där Empes korvkiosk låg en gång i tiden.
Resia, ja det var länge sedan.
Förbi huset där det tidigare låg en tobaksaffär och syrran fastnade med tungan på räcket utanför.
Nerför backen där storebror släppte taget om sparken så både jag och mjölktillbringaren tippade omkull. Och längst ner i backen, huset där jag tillbringade min barndom och där jag och Lasse Johansson "gifte oss" bakom garaget.

Sedan var jag framme vid tågstation.

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman.

Min semester är snart slut, det återstår bara fyra dagar. Hur i hela friden kunde den försvinna så fort. Och jag som skulle...
I morgon reser jag upp till Kiruna. En sorglig resa till min sjuka styvfar och ledsna mor. Hoppas att jag ändå kan bidra med lite glädje. Det är höstkänning både till kropp och själ just nu

Dock kan jag glädjas åt att Fredric kommit in på Handels och dessutom fått bostad i centrala Stockholm. Grattis pojken min!

Och kanske kanske kommer lite värme tillbaka. Snart.

Också en jäkla sanning

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Rollspel

Samtidigt som jag överförde bilden av lilla Lova, spelade radion "jag vill tacka livet". Så väl det passade. Jag är glad att släktträdet växer trots en och annan vissnad gren. Lova är min systers barnbarn, och jag är gammelmoster. Det låter förfärligt, gammelmoster, men det är jag gärna till denna gullunge.

Jag har för övrigt många roller, dotter, dotterdotter, sondotter, systerdotter, brorsdotter, mamma, farmor,syster, svägerska, svärmor, x-fru x 2, x- sonhustru x 2, moster, faster, gammelmoster, gammelfaster,kusin, tremänning, fyr... bästavän, granne, arbetskamrat, lönearbetare, säkert har jag glömt någon. Bli inte ledsen, fyll i det som saknas.

Därför: Jag vill tacka livet.

Krig och fred

Gullefjun! Jag älskar dig!
Tur att man har sina gladsaker att ta till.

För:

Världen upprustar. I fjol spenderades 11 700 MILJARDER kronor på allehanda vapen och krigspryttlar. Hur många gånger går det att förinta allt liv på jorden med dem?? Kan man dö mer än en gång?

Syrran och jag lyxade med rosévin på uteservering i går. Lovvikkavantar hade varit bra.

Uffe, Uffe, Uffe

Uffe är bara bäst!!!

Det är Lena och jag också.

Sårvård

Sommaren har kroknat och tappat lusten för tillfället. Trist kan jag tycka men Ulf Lundellkoserten i går sitter fortfarande i kroppen och kommer att hålla mig varm länge.

Små sår och goda vänner ska man vara rädd om brukar min mor säga. Mitt solsår på läppen har jag vårdat efter konstens alla regler för att bli av med. Nu verkar det vara borta. Däremot vill jag aldrig bli av med mina goda vänner. Två av dem har jag nyss vinkat av efter trevligt umgänge under helgen. I dag kommer påfyllning av lillasyster och svåger. Kul.

I morgon inleds sista semesterveckan. Är det någon som vet om man ska trappa ner eller trappa upp inför jobbstart?

Hemlagat

Att skriva är lite som att sticka en tröja utan beskrivning. Antingen blir man inspirerad varefter arbetet växer fram. Eller så åker den ner som ett misslyckande i handarbetskorgen tillsammans med andra oavslutade alster.
Jag har börjat skriva på en novell, som liksom en sticketröja får nya ränder för var gång jag bearbetar den. Men den är trist och blekfisig. Den känns lika spännande som en hemstickad kalsong i beigt yllegarn. Kanske åker hela projektet ned i utkorgen. Tröjor liksom böcker finns ju att köpa.
På morgonen lyxade jag till med en tvåtimmarspromenad. Härligt att kunna ge sig den tiden utan att måsta..
Sedan frukost och en hel oanvänd dag framför fötterna.
Tack för att jag får vara med.

Juliprat

Juli har fått sitt namn av den romerske kejsaren Julius. I bondepraktikan benämns den även för hömånad.

Det händer en hel del denna månad. Röten, fruntimmersveckan, Anna-Gretas åttaårsdag, Ulf Lundellkonsert, en och en halv hemestervecka kvar, kärt besök av släkt och vänner, hinna bli tokbrun innan jag börjar jobba igen. Varför har nätterna inga namn, det skulle behövas nu.

I går besökte Ida och jag Björknäsbadet, varmt och trevligt. Dagen avslutades med utemat och ett glas vitt.

Jag har ett onödigt bra liv just nu.