Svanarna hejdåade när jag var på min morgonrunda. Men ni har ju nyssens kommit ropade jag tillbaka. Men de vinkade bara lite nonchalant eller malligt bara för att de kan fly undan.
Är det höstbörjan eller sensommartid nu? Visst klingar ordet sensommar lite mer positivt lite som om man kan dra ut på tiden lite grand istället för att leta fram mössor och vantar. Jag vet att jag alltid låter aningen protesterande när den här tiden på året infinner sig men jag älskar verkligen sommaren och ... jag avskyr mörker och kyla.
Nå men tiden går och på något sätt och vis så har vi våren framför oss, nästa alltså, även om vi har både höst och vinter däremellan.
I dag ska vi, några skrivsugna tanter träffas. Äntligen. Det har varit ett långt avbrott på grund av viruseländet men nu vässar vi pennorna. Vi ska hålla avstånd och tvätta händerna men vi ska också skriva fika och skratta. Kanske vi kan skratta oss igenom hela hösten.

Svemester

Nu är den här farmodern hemma igen på sin gata i stan. Lite sådär känns det efter turen till barn och barnbarn.

Kunde man inte få vara behäftad med ett starkt gummiband kring magen så man snabbt kunde återvända. 

Till Edda när hon ropar "pinga" och låter benen rusa över gräs och golv och farmors hjärta stannar flera gånger.

Till hennes glada skratt som har rotat sig djupt i mitt inre och jag förvarar det som en juvel.

Till Einarpojkens ögon som förmedlar en hemlighet som bara en farmor kan förstå och hans leende, jösses där försvann det sista av permafrosten. Ljuvliga älskade barnbarn hoppas att vi träffas snart igen.

Bilresan blev en trevlig färd genom Sverige. Första större stoppet blev en natt i Strömsbruk på ett trevligt vandrarhem. Där strosade vi omkring i solen och bara lät  livet sjunga milda sånger.

Dagen efter var vi framme i Söderby-Karl och lämnade våra väskor på Wiks B&B innan vi knackade på hos sonen och hans familj.

Veckan gick alltför fort men vi hann ändå bila runt i Roslagen och umgås med trevligt folk. Det får jag suga på resten av året.