Kunde man inte få vara behäftad med ett starkt gummiband kring magen så man snabbt kunde återvända.
Till Edda när hon ropar "pinga" och låter benen rusa över gräs och golv och farmors hjärta stannar flera gånger.
Till hennes glada skratt som har rotat sig djupt i mitt inre och jag förvarar det som en juvel.
Till Einarpojkens ögon som förmedlar en hemlighet som bara en farmor kan förstå och hans leende, jösses där försvann det sista av permafrosten. Ljuvliga älskade barnbarn hoppas att vi träffas snart igen.
Bilresan blev en trevlig färd genom Sverige. Första större stoppet blev en natt i Strömsbruk på ett trevligt vandrarhem. Där strosade vi omkring i solen och bara lät livet sjunga milda sånger.
Dagen efter var vi framme i Söderby-Karl och lämnade våra väskor på Wiks B&B innan vi knackade på hos sonen och hans familj.
Veckan gick alltför fort men vi hann ändå bila runt i Roslagen och umgås med trevligt folk. Det får jag suga på resten av året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar