Nu svischar sommaren förbi lika snabbt som pensionspengen. Jag sitter andlöst flåsande och försöker hålla kvar känslan av sommarlättjan. I dag går det väl sådär, 18 varma på morgonen när jag cyklade till brevlådan bara för att där konstatera att snåltidningen (gratis prenumeration i en månad) inte låg där. Bara lite reklam och en räkning.Nåja då hade jag i alla fall inte trampat dit i onödan. Det är något visst att cykla i väg i tidig timma på en lite gropig grusväg. Det låter så trevligt med gruset knastrande under däcken. Lite som förr i tiden. När jag som snorunge satt på pakethållaren bak mammas rygg och vi svängde in på gården utanför det trefärgade stenhuset på Järnvägsgatan i Kiruna. Det är ett ljud som väcker en sorts trygghetskänsla inom mig.
Hjärtat har minnen.
I dag blir det lite eftermiddagsjobb på äldreboendet. Man bör ju kratta lite i manegen för innan man vet ordet av så har tiden svischat till riktigt ordentligt och man har själv förvandlats till en av tanterna som sitter där.
