onsdag 13 mars 2024

 

Sextiotalsblues


orosrtider med flytt

till vägs ände

när mamma och ungar

blev utkastade av sj

då ingen anställd

fanns kvar

det gula, vita och röda huset

vinkade sorgset

grått hus på berget

nya kompisar

blod i flicktrosa

lingonsylt trodde flickan

en klok moster sa annat

hemlig klubb med bästisen

och hemlig kärlek

med grannpojk

elvis var större än tommy

inte för brorsan som tyckte

om att retas

femböcker och cherry ames

mitt livs novell,

fickmagasinet och veckorevyn

mandrake och modesty blase i brorsans lånade

och fantomen såklart

snäva jeans och nervikta stövelskaft

mamman träffade en ny kärlek

ett nytt syskon kom

som skämdes bort av alla

bytte skola i sjuan

till den vackra stolta vita

som revs i onödan

skoltiden tog slut i åttan

stort a i ordning och reda

litet i skolkök svenska och teckning lägre i de andra

fantomenpappan blev bortstädad men aldrig glömd

styvfarsordning rådde i det

grå huset

mamma såg inte hörde inte

femtonåringen blev stor och började jobba

sålde skjortor kalsonger och guvetallt

helly hansen såklart kirunagubbars kostym

tog kragmått och midjemått

tog bort äckliga

kladdhänder från rumpan och andra delar

från karlar

som trodde sig ha rättigheteratt ta på småflickor

ändå

shantung tjugotre på läppar upptuperat hår

nylonstrumpor

som kunde frysa fast i vinterkylan

spaning på snyggkillar i häftiga bilar

mammelucker i väskan uti fall att

tjuvrökning med kusin i jämtland

tio john silver var

övade på rökringar

spydde

men fortsatte i sjutton år

dans på malmia herrsida och damsida

jenka och kinddans

till Rune Lindstedts orkester

kråksparkar av eyeliner, mascara som hette perplex

svarta fransar som svärtades

med lite spott på borsten

brunkräm om man hade råd att köpa

klackeskor och snäv kjol

sprit i handväskor kosken och lingondricka

vargtass i pappersmuggar på damtoaletten

blev ihop med annan grannpojk

ung mamma med krav på vuxenhet

kvinnor krävde frihet och lika lön

männen strejkade i lkab för bättre villkor

i kalixfors låg militärpojkar i beredskap

om det skulle braka loss


sextiotalsbluesen gungar skönt tid har kommit tid har gått

jag nynnar med och förlåter



















fredag 18 december 2020

Tankar på morgonkvisten

 Tiden kliver iväg med stora sjumilakliv och det är bara att gilla eller ogilla. Inget man kan förändra i alla fall. Men jag ska erkänna att jag blivit lite senfärdig av mig så egentligen borde tidsåtgången bli mindre. Eller blir den större därför. Nä nu blev det virrigt, jag lämnar ämnet.

Gårdagen ägnade jag till mamma, ett år har gått sedan hon släppte min hand och gick iväg in i evigheten. Det känns konstigt att hon inte längre är med i samma liv som jag. Saknar hennes telefonsamtal med sång på min födelsedag och när hon kallade mig för Gittebumpan. Visserligen gjorde hon inte det på de två sista åren men saknar det likaväl. Det var en glittrande slinga till barndomen och jag blev alltid lika glad över samtalen.

Julen i år ska bli annorlunda sägs det. Okey då allt annat är ju annorlunda detta år så varför skulle julen vara som annars. Kanske bara bra med lite annorlundigheter. Visserligen fryser julbowlingen inne och det är synd, och inte blev det något julbak med sockerflingorna. MEN vi är friska än så länge och hoppas få fortsätta med det. Och vet du, tomten bär ju mask så kanske jag får mig nåt paket.



söndag 20 september 2020

Mer om hösten

 

Hösten ett kåseri



Hösten är årets krävande ålderdom, hösten trösten lite som löken på laxen efter sommaren tycker jag.. Nej jag är ingen älskare av denna årstid ska du veta. Den försöker imponera med sina färgkaskader men jag låter mig inte luras av dess förförelsekonster. Jag menar vad har en mörk och kall årstid att komma med efter en yster och varm sommar. Sommaren är min årstid. Ljusa ljumma kvällar och trevligt uteprat med grannen över ett glas rose´ eller fotbad i havet och eller långa cykelturer med vinden i håret och solsken i blick. För att inte tala om alla vilda blommor som serverar ögongodis och som gör själen glad och ljus. Det kan väl för tusan inte jämföras med denna ambivalenta period av långdragen leda som nu har trängt sig på och som ligger och småler ondskefullt.

Jag jämför hösten med mitt eget åldrande. Då våren är uppväxten, du vet den tid som knoppar sväller och bäckar flödar. Den tid då träden grönskar och gräset växer. Tiden då allt härligt väntar som på ett nyfiket barn.

Tonårstiden, utvecklingstiden är jämförbar med inledningen av sommaren. Sedan kommer högsommaren och vuxenlivet med all inclusive. Barn jobb äktenskap senare barnbarn ja du vet. Men sommaren varar ju inte för evigt tyvärr det skulle ju jag önska men många ÄLSKAR årstidsväxlingar vilket jag tror är ett uttryck för själjvplågeri och en form av förnekelse. Jag hade föredragit hälften av varje för att försöka vara rättvis.

Hösten är som sagt var jämförbar med min ålderdom. Den går tyvärr inte att förhindra liksom rynkorna och den slappa huden som drabbat mig vare sig jag ville det eller inte. Dock kan jag förhindra mörkret genom att tända alla smålampor i fönstren. Jag kan också bjuda upp kärlingen till en dans på köksgolvet för att mjuka upp sinne och leder. Förresten kan ju grannen och jag kura skymning över ett glas rött inomhus. Kanske jag överlever hösten innan vintern och permafrosten breder ut sig men det är en annan historia.





söndag 13 september 2020

Höstvånda

 Hösten är som det döende årets sista strid. Vacker och skälvande går den mot sin undergång och det är bara att gilla läget. I alla fall gillar jag lingonen som ligger i sina påsar i frysen alltid bra att hitta igen till sylt och klappgröt när jag ids vispa.

 Hösten är både en bråttomtid och vilotid. mest vila kan det bli när det regnar och man slipper ränna runt med fönsterputs och lingonhink, trots att jag gillar resultaten. Skönast är det att hänga med en bra bok och långläsa i soffan.


På hösten kan man fira skymning tidigt på kvällen och tända små lampor i fönstren. Trevligast om de senare blänker nyputsade. Ja som du kanske förstår när jag en hatkärlek till hösten kanske har jag separationsångest över sommaren som rände iväg alltför fort. Men vem är jag att kunna tingens ordning det är bara att böja sig för fakta. Tyckte att det luktade snö häromdagen men det vara nog bara ett doftminne som trängde sig på.






söndag 6 september 2020

Kåseri


Made in Kina

Mycket kommer från det stora landet i öster. Kläder, bilar, tekniska prylar som kan göra det mesta, leksaker och en å annan industrispion med mera med mycket mera. Alltihopet kommer med stora båtar och flygplan. Men så kan det slinka in annat också som tar sig in över världen på annat sätt. Genom vindarna, både de kalla och friska och de smekande milda tränger sig detta virus in över land och vatten över skogar och ängar över folk och fä överallt och utan urskiljning.
Liten men naggande god brukar man säga, men liten och ondsint är denna farsot kallad Corona som på spanska betyder krona. Krona på verket brukar man säga krona på eländet säger jag.

Och sicket elände det blev. Skolor stängdes så föräldrarna fick ha ungarna hängandes hemma dagarna i ända nå inte de mindre dom fick gå på dagis och skola för dom smittade inte och kunde inte heller smitta.sas det först sedan sa man annat. Och OM de blev smittade skulle de på sin höjd få lite snor i näsan och för övrigt vara helt intakta.
Sedan sa man att smittan kunde spridas utan att vi hade några symptom. Och det gäller visst fortfarande. Tvätta tvätta tvätta händerna var och är det dominerande budskapet. Och handsprita så skinnet knottrar sig och rullar ihop sig. Och gud nåde dig om du hostar eller nyser i det offentliga rummet då fåt folk mord i blicken och du får skamset springa från platsen.

Och de gamla 70 plussarna den gruppen jag tillhör. Vi blev plötsligt ett statligt skyddsobjekt. Nästan som fridlysta. Vi skulle be våra barn att handla mat till oss så vi inte svalt ihjäl för på affärena var vi portade. Jösses om man blev sedd på COOP eller ICA. Då blängde de som inte kunde bli smittade och om så var fallet endast få lindriga symptom, på oss och skickade onda ögat.
Oss skulle man värna om minsann för vi kunde dö av viruset nästan kvävas på plats. Vilket många av oss oldisar gjorde, kvävdes alltså. Men inte på sjukhuset utan på äldreboenden runt om i landet för man ansåg att de gamla som man skulle värna om från början ändå var så gamla att de ändå skulle kola av. Där fick dom ligga och hålla döden i hand för anhöriga hade och har fortfarande besöksförbud.

Och alla virusexperter som än säger si och än säger så. Munskydd på munskydd av mässas det hela tiden. Sedan bråkar facebooksfolket om vad som är rätt och fel. En och annan konspitationsteori dyker upp också. Alltså kommer viruset från fladdermöss, inte för att jag har sett någon, eller har ett gäng fiffiga forskare i Kina kokat ihop någon häxbrygd som släppts ut kanske under rituella former?
”Nu ska dom få sig ute i världen så dom vet vilka dom har att göra med dom lever ju efter asiaten, hongkong, fågel, svin och sarsinfluensan då var det väl själva tusan”

Nej inte tror jag det egentligen men man kan ju inte veta.
Nu rapporters det i alla fall om färre döda och vi 70 plussare får vistas ute och till och med handla vår mat själva. Men varningsflaggan vajar fortfarande över landet så kramar och närkontakt med medmänniskorna är i det närmaste förbjudna.
En kall vinter väntar



måndag 31 augusti 2020

Svanarna hejdåade när jag var på min morgonrunda. Men ni har ju nyssens kommit ropade jag tillbaka. Men de vinkade bara lite nonchalant eller malligt bara för att de kan fly undan.
Är det höstbörjan eller sensommartid nu? Visst klingar ordet sensommar lite mer positivt lite som om man kan dra ut på tiden lite grand istället för att leta fram mössor och vantar. Jag vet att jag alltid låter aningen protesterande när den här tiden på året infinner sig men jag älskar verkligen sommaren och ... jag avskyr mörker och kyla.
Nå men tiden går och på något sätt och vis så har vi våren framför oss, nästa alltså, även om vi har både höst och vinter däremellan.
I dag ska vi, några skrivsugna tanter träffas. Äntligen. Det har varit ett långt avbrott på grund av viruseländet men nu vässar vi pennorna. Vi ska hålla avstånd och tvätta händerna men vi ska också skriva fika och skratta. Kanske vi kan skratta oss igenom hela hösten.


fredag 7 augusti 2020

Svemester

Nu är den här farmodern hemma igen på sin gata i stan. Lite sådär känns det efter turen till barn och barnbarn.
Kunde man inte få vara behäftad med ett starkt gummiband kring magen så man snabbt kunde återvända. 
Till Edda när hon ropar "pinga" och låter benen rusa över gräs och golv och farmors hjärta stannar flera gånger.
Till hennes glada skratt som har rotat sig djupt i mitt inre och jag förvarar det som en juvel.
Till Einarpojkens ögon som förmedlar en hemlighet som bara en farmor kan förstå och hans leende, jösses där försvann det sista av permafrosten. Ljuvliga älskade barnbarn hoppas att vi träffas snart igen.

Bilresan blev en trevlig färd genom Sverige. Första större stoppet blev en natt i Strömsbruk på ett trevligt vandrarhem. Där strosade vi omkring i solen och bara lät  livet sjunga milda sånger.
Dagen efter var vi framme i Söderby-Karl och lämnade våra väskor på Wiks B&B innan vi knackade på hos sonen och hans familj.
Veckan gick alltför fort men vi hann ändå bila runt i Roslagen och umgås med trevligt folk. Det får jag suga på resten av året.