Fasansfullt

Du gör mig rädd jäkla terrorist. Du begränsar mitt och alla "vanliga" knäppisars liv. Med misstro och misstänksamhet ska jag numer möta medmänniskor som kommer från alla världens hörn och inte ser ut som vi nordiska blekfisar.  Det är ditt fel! För hur ska jag veta att hen inte har kroppen full av sprängmedel som gör att livet tar slut när jag minst anar. Varför är du så ond? Varför vill du ta livet av barn som ändå till och med du kan inse, är oskyldiga?
Snart ska min Idafina flyga över Atlanten och Europa för att slutligen hamna i mitt hem. Prova rör ett hårstrå på hennes huvud, och jag ska jaga dig to the bitter end!!!

                                       Sänder ut min skyddsängel över världen.

Gnäll

Jag har från att vara tant hurtig förvandlats till en ömklig smågnällande individ som haltar fram i tillvaron. Ischias har i mina öron låtit som någon åkomma som drabbar gammelfolket. Inte har jag kunnat känna någon speciell empati när jag mött någon med den simpla diagnosen ... till nu. Du skulle bara veta hur det känns när en monsterhand kniper ihop piriformus och näst intill gör högerbenet obrukbart. Nu blir det sparsamt med tango (nåja de har väl inte varit så talrika de sista femtio åren) och promenader. Tanken på tokgympa ger mig rysningar i hela kroppen och helst vill jag bara lägga mig i en blöt hög på golvet och snorgrina.
Dock ska jag uppsöka Anders sjukgymnast på Medic i dag. Hoppas att han har någon fiffig idé att göra mig hel igen.

Men himlen är oskyldigt blå.

Ida

Som ett vårlöfte kom hon flickan min. Några veckor för tidigt men redo för livet.
28 år har gått sedan den dagen, helt ofattbart. Nu bor hon långt borta, på andra sidan världen. men likafullt nära mitt hjärta. Barn är rikedom och jag är förmögen med tre. Lyckos jag.

Ovälkommen

I söndags kom vi i skrivarlyan att prata om hur öppna vi är för spontana besök. Några av oss menade på att det var bara att komma och knacka på och besökaren får ta det som det är, medan jag uttryckte min mening med att jag vill ha lite ordning och reda, alltså att man ringer före och kolla läget. Så gör jag när jag vill umgås. Rätt eller fel? Nå inte vet jag men till mig har det kommit en ovälkommen gäst som krupit in i min arma rygg och gnager på min piriformismuskel dag som natt och gör livet surt. Vik hädan säger jag bara. Jag vill ha tillbaka mitt aktiva liv med promenader, gympa och glada humör.
Förstod att det var något lurt med att bli tvångspensionerad, man ska ha uppgifter i livet för då hinner inte ondsinta påhälsare göra intrång i ens liv.

Så här vill jag vara to the bitter end.