Obegripligt

Nej, jag ska inte tjata om vädret i dag. Det är med vädret som med allt annat jag inte begriper mig på.
Vad ska vi då prata om. Världsläget? Men vem tusan förstår något av det? Och gjorde Margot wallströms kritik av Saudiarabiens taskiga syn på mänskliga rättigheter någon nytta? Tja jag har hört eller läst att en liten ynka fjärils vingslag i långtbortistan, kan skapa orkaner? någon annanstans. Så kanske ändå ...
Det tål att diskuteras. Jag har också hört att gruvarbetarna i malmfälten är oroliga över jobben, att Saudierna inte köper malmen som grävs upp. Men nu ska visst svenske Kungen be om ursäkt för svenska Margots kritik läste jag i någon tidning och då är det nog sant. Jösses!
I går träffades vi i skrivar-prat och fikalyan hemma hos mig. Alltid lika trevligt. Och i viss mån begripligt.

Lördag

Det snöar igen ... i onödan. Himlen har glömt att sparka av sig täcket. Tjockt och grått dominerar det tillvaron.
I år blir det aldrig någon sommar tänker den pessimistiska tanten som är inneboende hos mig. "Det närmaste jag kommer sommar, fortsätter hon entonigt och enträget, är blommiggardinerna i köksfönstret." Men jag tröstar och säger att i morgon infaller sommartiden och då minsann ...
Allt har sin tid. Dock behöver man inte bearbeta glädje som man får hantera sorg. Glädjen bara genomströmmar ens själ likt en skrattande vårbäck medan sorgen gjuter sig fast som becktjära i ens inre.
I dag blir det ingen motion, om inte grannstadsmingel och ögonshopping räknas in i den kategorin förstås.

Tankar

Nu stör jag dig igen med mina vardagstankar. Men tycker inte du också att det finns mycket att fundera över? Meningen med livet kan man ju sitta och knorra över, och varför en del människor blir så onda att dom kan komma in i en restaurang och skjuta ihjäl människor. Människor som dom aldrig har träffat. Eller hur ett statsskick kan förtrycka och förbjuda kvinnor sina mänskliga rättigheter. Eller hur en omvärld kan tillåta att barn svälter och far illa. Eller hur vapenindustrin tillverkar så mycket vapen att jordens befolkning kan avlivas flera gånger om. Vad tusan är det med oss?
I jämförelse med allt elände har jag det gott. Bekymren är inte särskilt stora. Visserligen har min fina spot i taket slutat att fungera, kanske smålamporna har gjort sitt eller så är det något annat obegripligt.
Sorgen efter min vän är fortfarande påtaglig och skaver i själen. Så är det med det. Dock vaknar solen varje morgon och jag med den.

Grattis till mig också

Lika strålande är denna dag som den var för tjugosju år sedan. Jag minns att faderskapet drog sonen och den gravida hustrun, mig, i pulka på snön. Marken var knölig och guppig. Jag satt hopkrupen på den lilla barnpulkan med en rödrosig skrattande gosse i famnen. På kvällen knackade lilla Idafinagullefjun på och ville komma ut i världen. Tre veckor för tidigt minsann men kanske hade hon hört våra glada skratt i vårsolen och blev sugen på att få vara med. Den guppiga färden på pulkan kan också ha varit orsaken.

Tack älskade flickan min för att just Du blev min dotter.

På plats

Äntligen det efterlängtade mobilsamtalet. "Mamma jag är framme nu." Tackar högre makter för att den långa resan till Vancouver är över för denna gång. Nu är hon på plats för att fortsätta  sitt Kanadaliv. Och snart ska även jag ... i alla fall för en månad.
I går hade vi styrelsemöte i Fi igen. Välordnat och trevligt. Dock blir det mycket att skriva för sekreteraren.

Ser ut som om isen svullat på sig =)

Kalorier

Tränade bort närapå åttahundra kalorier på gymmet i morse. Kom att fundera över vart dom tar vägen. Tänk om man kunde se alla bortflåsade energipluttar sväva omkring i träningslokalen. Kanske i olika färger. Träningen skulle då bli trevligare. Kanske skulle man kunna tävla med varandra där på crosstrainern till exempel, om hur många man gör av med. Hm ... jag kom visst på något nytt. Glöm inte vem som sa det först.

Efter

Vardagslunken har tagit ett första steg efter en dryg månad med begravningsplaner och annat som har ockuperat känslolivet. Nu har Idafina och mittimellan med sina respektive kärlekar, lämnat mitt hem ekande tomt. Livet fortsätter och snart ses vi igen.
Mitt fokus lägger jag på måbrasaker. Träning och muntrationer i lagoma doser är prioriterade. Och vetduvad? Jag skickade in mitt CV till ett bemanningsföretag och dom nappade. På onsdag ska jag träffa en kund. Jösses! Hallå kommunen, det finns några som inte tycker att bästföredatumet har gått ut.

Vintern kryper undan och i går satt jag med mitt face i solen. I kortärmat.

Det blir bra

Livet har stillat sig och jag känner ett lugn. En varm känsla som har gottat ned sig i min mage. Idafina och jag har koll på fredagens arrangemang. Självklart känns det gruvsamt. Att ta slutgiltigt farväl av någon man tyckt om är stort, men det kommer att bli bra. Det kommer att bli bra... det ...

Idafinas kärlek från Vancouver har kommit till oss och Fredric anländer med sin flickvän  i morgon. Min syster och hennes man och många goda vänner kommer också för att ta farväl av vår käre Stig. Det kommer att bli riktigt bra!

Slut

Jag packar ihop min väns och barns fars ägodelar. Sorterar, slänger och ger bort. Idafina är en klippa i detta arbete. Tårar droppar i lådorna lite i smyg. I dag ska vi städa ut det sista och sedan låsa dörren till den fina lägenhet som var hans hem. Så får vi sätta punkt för hans liv. han som funnits i 70 år finns inte mer. Det är knepigt att tänka på. Jag kommer nog aldrig att vänja mig.

Mer Kiruna

Det är något visst med att bo på hotell. Jamen du vet, lite flärd i lobbyn på kvällen med vinzipp och turistfolkspaning. Och sedan ... frukosten på morgonen. I lördags snikade vi in oss på två sittningar.
Undras förresten var ordet frukost kommer ifrån. Kost för fruar ... hm. Strunt samma, våfflorna och kaffet smakade väldigt gott.

Kiruna är min födelsestad. Där växte jag upp. där har jag mina rötter, släkt och vänner. Där har jag min Gullmamma. Men förlåt mig, jag vill aldrig flytta tillbaka.

Mamma vinkar alltid när jag går.

Kiruna