I år blir det aldrig någon sommar tänker den pessimistiska tanten som är inneboende hos mig. "Det närmaste jag kommer sommar, fortsätter hon entonigt och enträget, är blommiggardinerna i köksfönstret." Men jag tröstar och säger att i morgon infaller sommartiden och då minsann ...
Allt har sin tid. Dock behöver man inte bearbeta glädje som man får hantera sorg. Glädjen bara genomströmmar ens själ likt en skrattande vårbäck medan sorgen gjuter sig fast som becktjära i ens inre.
I dag blir det ingen motion, om inte grannstadsmingel och ögonshopping räknas in i den kategorin förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar