Dymmelonsdag

Påsken är en lite knepig högtid. Ägg ska målas, påskharegåvor ska fixas, julmat ska ätas och mitt i alltihopa ska man åka skidor eller ligga på en is och pimpla ful-lake och frysa om både händer och fötter. Dock slipper jag undan det mesta av det. Kanske tar jag mig en sväng till Blåkulla i morgon fast ... i en facebooktest blev jag en ängel. Då kan det bli svårt att komma in.

I min "Årspraktika" läser jag att häxskräcken var (är?) som störst på skärtorsdagen. Då försåg sig påskkärringarna med alla sina fruktade trolldomsgrejor. Sedan drog tanterna till Blåkulla och hade ihop det med den onde själv i hög person. Sedan kom de tillbaka på påsdkdagens morgon och såg ut som vanliga ladies, men lyssnade man noga kunde man höra att de läste bönerna baklänges.

Det kan bli ordning på min mallisfigur trots allt. Forskare har hittat en GRÖN fettcell (var då kan man undra) som är så listig att den käkar upp de vita. Skicka genast hit några stycken.
Jag börjar bli desperat.

Återlivningsförsök

Vitlöksskörden verkar bli sisådär i år

Återlivningsförsöken misslyckades på tre pelargoner, den fjärde verkar ha klarat sig konstigt nog. Den kanske är av en tuffare sort, som tål en torftig och ensam tillvaro i ett källarutrymme under vintermånaderna. Nu har den börjat växa till sig och ser ut som en riktig blomma. Det kanske vore en fiffig idé att ta efter för en lite skrumpnad tant som jag, stå i källaren några månader under värsta vinterkylan för att sedan stiga fram i vårljuset som en prunkande nyponros.

I de andra krukorna är spenat- och timjanfrön nedstoppade i jorden.

Skratt

Nu vet jag hur vi ska få en fredlig tillvaro på jorden. Pula in Mark Levengood i en kopiator så vi får ett exemplar var. Jag tror att alla människor behöver en sådan klok och vänlig snubbe vid sin sida. I går kväll berättade han om sin barndom och tokiga släkt för oss i kulturens hus.
Han fick mig och jag tror alla övriga i publiken att mys- skratta, flera gånger och nästan hela tiden. Det kändes ovant. Mera skratt åt folket och vi slipper krig och antidepressiva medel.

Åtminstone en person skrattar någonstans i Skåne i dag. Den lyllosen som vunnit 215 miljoner på spel.
Jo, jag skulle också ...

Skrock

Nu är resan färdigbetald. Nu är det bara att hålla tummarna att den också blir av. Jag kalkylerar ALLTID med att det kan gå åt pipsvängen, det beronde på att jag tillhör generationen som uppfostrades med "att-man-ska- inte- ta-ut-glädjen-i-förskott"stuket. Det var mycket som kunde ställa till det då på 1900-talet. Om man tex. skrattade på morgonen fick man gråta på kvällen. Men jag brukar le mot brorsan på morgonen och ännu har jag inte behövt gråta om kvällarna ... kanske bäst att ta i trä.

I kväll hoppas jag dessutom att få både le och skratta tillsammans med Mark Levengood och min vän Doris på kulturens hus. Det kan väl inte ställa till ...

Jag vet ... jag är trädberoende. Men ... silverträden på morgonen. Obeskrivligt vackert.

Vårfrun

Äntligen vårslask

I dag 25 mars firar vi vårfrudagen genom att äta våfflor. Detta troligen på grund av att man någon gång snubblat på ordet vårfru. I min "Årspraktika" kan jag läsa att dagen har en symbol i form av en trana som kommer flygande med ett ljus i näbben, vilket skulle symbolisera ljusets ankomst.
I gamla bondehem gällde regeln att gårdsfolket skulle gå till sängs i dagsljus eller göra ifrån sig sysslorna i ladugården vid dagsljus från och med vårfrudagen, en arbetstidsförkortning som man satte värde på.
Så småningom började man tävla om vem som kom först i säng, för den som gjorde det skulle först få sin gröda under tak, trodde man. Den som däremot kom sist i säng skulle bli senfärdig resten av året och fick dessutom öknamn som "vafferfisen, loppekungen eller lusborsten".

Jag ska hoppa över våfflorna, däremot hoppa i säng i tidig timme. Ena hoppet för att undvika snabba kolhydrater, det andra för att inte bli någon senfärdig "vafferfis".

Stjärnor

Häromkvällen gjorde jag en slags tillbaka-till-barndomen-resa. Jag hälsade på en bekant på landet. Kvällen var mycket kylig och ... stjärnklar. Himlen var alldeles prickig av stjärnor. Stora björn och lilla björn hittade jag igen, men alla andra ... massor var det i alla fall. Det har jag inte upplevt på väldans många år. På snöänglarnas tid kommer jag ihåg mitt fåfänga försök att räkna dem. Nu är de lätträknade ... på stadshimlen syns de ju knappt. Men ändå ... tänk att de finns kvar. Det var trevligt att bli påmind.

Lars Ohly har tydligen blivit inviterad till kungahuset på en matbit. Jag trodde i min enfald att han var immun. Men ... gratis är gott. Som en glad och finklädd konfirmand stod han, flankerad av Vickan och Danne, avfotograferad i kvällspressen. Fasiken vad jag blir less. I mina ögon blir han en dalande stjärna.

Varning

Jag tycker om varningsskyltar. Det vilar en slags ömhet över dem. Någon har tänkt på riskerna. Isar kan vara luriga trots att vintern är kall. Kanske personen har isborrat och sett att nej, här är inte istäcket tillräckligt tjockt ... Eller hastighetsbegränsningarna, jag tror inte att många tänker på att det är av välmening dessa skyltar står där de står och talar om att vi ska sänka hastigheten just där. Någon har tänkt till och är mån om vårt liv och hälsa.
Jag gillar denna någon. Det vore behändigt att ha en sådan hyvens person vid sin sida som varnade i privatlivet också. Som satte upp en stoppskylt när man tex. äter för mycket, tränar för lite eller varför inte när man umgås med knickedickar ... fast då kanske man går miste om ett och annat. Eller inte.

I ordning

I min "Årspraktika" står att vårdagjämningen infaller i dag, alltså den 21 mars. I dagens almanacka den 20:e. Nå en dag mer eller mindre har ingen betydelse. Det är lika lite vår i dag som det var i går. I år känns känns den mer avlägsen än någonsin. Dock är dagen och natten lika lång så det verkar vara i ordning i alla fall. Det är jag också, i ordning. Törs jag säga att jag mår hyfsat och trivs med livet, att jag klarar min ekonomi och att jag bor bra UTAN att någon katastrof inträffar. Jag har till och med lite drömmar kvar. Med andra ord känner jag mig fortfarande nyfiken på livet.
Ändå ... bäst att calmera sig, 54 dagar kvar till mallisresan.

För 22 år sedan

Dagboksanteckningar:
20/3 1988 -3 grader blåsigt

"I dag kom vi oss ut ganska tidigt på förmiddagen. Vi lekte med Fredric på gården och Stig drog oss i pulkan.
Regelbundna sammandragningar under dagen och vid 19-tiden hämtade Stig Berta och Robert.
Klockan 20 kom vi till förlossningen. Allt gick så himla fort och kl. 22.30 föddes vår lilla dotter Ida. Fast i ett förvirrat första ögonblick ... ( jag har berättat om den fadäsen i en tidigare blogg)
Vårt tösabarn vägde 3.280g och var 51 cm lång."
Tillsammans med sina två bröder utgör hon den allra största skatten i mitt liv.

Nyhetsbrev

I morgon ... vårdagjämningen!?!

I går kom ett nyhetsmail från "Tjejmilen". Fast jag nästan ... så blev jag ändå lite taggad. Jag kan ju gå sträckan om krafterna tryter det är ju så kul att vara med. Så har mitt resonemang varit varje år. MEN ... när jag står i den enorma klunga som är ute i samma ärende som jag då jädrar ska jag minsann ... Säkert blir det likadant även detta år. Det är bara att börja lägga upp joggingträningen på en vettig nivå. Det gör jag aldrig. Jag borde förstå vid det här laget att jag ALLTID har saknat förutsättningarna att komma bland de främsta tanterna. Jag har inte lungor eller fötter för det. Jag springer bara på ren tjurighet.

Förresten så får jag nog tillskriva envisheten som min främsta egenskap. Den har varit min drivkraft i livet. Emellanåt har den gjort att jag kantrat men min farkost är osänkbar, jag får bara ro lite hårdare ibland.

Nu laddar jag för en jobbarhelg. Till den behöver jag inte träna.

Grattis Idafinagullefjun!!!

Så länge väntade jag på dig att hoppet

slokade i famnen och jag trodde att allt var för sent

ändå viss om att den pockande längtan är tidlös

Du kom och med ens blev livet fullbordat

Det var inte din uppgift var och en har sin egen väg att gå

Ändå, kom du och jag fick ta emot min gåva, bländas av glansen

och förundras över att just jag blivit utvald.

Grattis älskade flickan min på din 22-årsdag. Varm choklad toppad med en gräddklick, kanelbullar (köpes som oftast) och presentregn skickar jag över Atlanten.

Torsdagsblandning

Insnöad

I dagens NSD läser jag att det är få republikaner i Norrbotten jämfört med övriga landet. Lite förvånande med tanke på att här uppe finns vi flesta "röda". Kungahuset är ett föråldrat system som inte hör hemma i ett modernt och demokratiskt samhälle. I och för sig frågar jag mig om det är så demokratiskt egentligen när den ekonomiska makten har tagit i trä och sagt turfri. En vanlig simpel medborgare har liten eller ingen makt över penningpåsen. Chefernas chef, Urban Bäckström tycker att löntagarorganisationerna ( själva ordet löntagare är felaktigt, vi TAR ingen lön vi är FÖRSÄLJARE av vår arbetskraft) måste besinna sig och får oss att tro att vi spär på arbetslösheten ytterligare om vi begär en rimlig ersättning för vårt arbete. I själva verket ser stora företagsledare till att plundra företagen i stället för att investera.

Äntligen har världen tagit beslut om att förbjuda klusterbomber. Vem i herrans namn har uppfunnit dessa. Fasiken, världen är överfull av dårar!!!

Idag har jag en vilodag inför jobbarhelgen, den ska jag investera i en hälsopromenad med pratsällskap.

Och alla dessa duktiga.

I går, min skitdag till trots, blev kvällen överraskande. Jag gjorde ett besök hos en bekant och blev presenterad en alldeles makalös utställning. Hennes svåger har under hela sin livstid snidat och format helt otroliga skapelser av trä. Det går inte här att beskriva men förmodligen kommer utställningen att visas i ett större sammanhang. Allt annat vore orättfärdigt mot mänskligheten.
Konstnären i fråga har tyvärr drabbats av en demenssjukdom och minns inte sin livsgärning.

I dagens tidning har man uppmärksammat en hyvens och fenomenalt duktig fotograf, Jens Assur. Han har gett ut en serie fotoböcker under temat "Hunger" som sätter fokus på hur vi ska konsumera på ett sätt som inte utarmar andra människor eller miljön. Jag såg hans tidigare utställning som handlade om albiner i Tanzania för ett tag sedan, den slog också rakt in i solarplexus på mig. Det är tur att de finns, träsnidarna och fotograferna och konstnärerna och alla muskaliska begåvningarna och ... hur skulle vi andra medelmåttor annars överleva.

Trist

I dag har min skrivlust kroknat. Jag har inget att berätta. Huvudet är lika tomt som en lördagsgodispåse på söndagmorgon. Intet har hänt. Och tråkig har dagen varit och tråkig är jag. Och gammal. Och okramad. Och okysst. Och odansad. Och oengagerad. Och okär.
Och solen ... skiner i onödan.

åååå tjejer ...

Sovkompisar

Hanna och Johansson

Middag hos farmor

Det är inte ofta jag har s0vsällskap men i natt delade jag säng med en av sockerflingorna. Den andra låg i extrabädden tryggt bredvid. Varm och skön har natten varit men ibland har en liten fot ...
Nu, strax efter klockan sex på morgonen är vi alla vakna och letar ... vi letar alltid efter något när de är hos mig. De har så många små yttepryttlar som sugs ned i svarta hålet. I dag verkar ett ovärdeligt armband försvunnit på något mystiskt sätt.

Äsch han vann inte, fast det var bra nära, Salem Al Fakir. Men då hade hon somnat, hon som skulle se hela schlagerfestivalspektaklet och som ringt och röstat på sötpojken Eric, jag ringde såklart på Salem. Lillasyster hade gått till sängs långt innan det började.

I dag fyller min systerdotter år, kan det verkligen vara 24 år sedan ...?
Hoppas hon känner grattiskramen från mig.

Lördag

I helgen träffas mina partikamrater i Gällivare för den årliga distriktskonferensen, jag har valt att inte vara med. Partipolitik är nog inte min grej, även om jag hade en vision från början att kunna påverka framförallt äldreomsorgen. Jag har sett den från insidan. Måtte jag slippa ...
Men jag misslyckades i min ambition att få ut mitt budskap i den politiska sfär jag befunnit mig i.
Nu riktar jag in mig på att vara extra snäll mot min gamla mamma i stället. Det blir en direktverkande åtgärd. Det får duga.

Nog nu

Om 15 veckor ... midsommarafton

Jag läser i Arbetaren att ledande högermänniskor väljer bort sina smycken och annan utstyrel som skulle skilja dem från kreti och pleti när de framträder i media, de vill verkligen framstå som det nya arbetar partiet.Holy smoke, vilken planet kommer de ifrån?
Deras avskalade framtoning lurar inte mig i alla fall. Deras ambition att återinföra pigan är ett solklart bevis på att de vill öka skillnaderna på arbetare och rikknösar. De som verkligen kan betala för städhjälp ska få göra skatteavdrag på det arbetande folkets OCH penisonärenas bekostnad. Vi borde protestera mer och verkligen skramla på gator och torg över denna jäkla orättvisa.

Bemanningsföretagen poppar upp som spam och är lika irriterande. Arbetsgivarna verkar lika upphetsade som en kåt tonårsyngling på att sälja ut sina anställda till de som är billigast. Som man gjorde förr, med gammelfolket. Kanske jag blir satt på reahyllan, för vem vill betala för en snart 62-åring med specialskor?
Det var för övrigt Mona Sahlin som under sin tid som arbetsmarknadsminister, avskaffade lagen mot bemanningsföretag från 1936. Kanske något för oss arbetare att komma i håg.
Men ännu vill Bodens kommun ha kvar mig. Det är jag glad över.



I morgon kommer sockerflingorna att göra en farmor med schlagerfestival och godisfrossa.

Tidspillan

Jag äger mycket tid numer. Förutom jobbet då. Men sedan. När jag kommer hem. Jag vet inte var den tar vägen, tiden. Dagarna kommer och går och jag vaggar lik en anka med tidströmmen. Partipolitiken har jag packat ned i källaren, må den vila i frid. Där blir några timmar över.Just nu grunnar jag på något vettigt att lägga några stunder på. Måla eller skriva mer eller uppdatera engelskan eller röda korset eller mera tid med barnbarnen eller ... bli förälskad. Det brukar sluka både kraft och tid.
Många säger att de kan spara tid. Det kanske ger bättre avkastning än pensoinen. Det tror jag att jag ska göra. Sätta in två timmar om dagen som jag annars skulle ha slösat bort på tevehäng. Kanske på COOP-kontot.

Sårad

"Sök dig till likasinnade. De främsta glädjeämnena finner kräftan just nu tillsammans med själsfränder". Men kära astrologmänniska på NSD, så är det jämt för min del. Skriv om något mer spännande, tack. Motmänniskorna har jag redan delitat.

Nu stannar ljuset kvar långt in på eftermiddagen. Och det är ljust på morgonen även när jag tar min tidiga promenad. Jag har krupit ur min kapuschong och låter ljuset överfalla tallkottkörteln.En bra åtgärd för att jaga bort dysterkvisten som envisas.

Mitt favoritträd alla kategorier, har blivit skadat under vintern. Kanske det har blivit ansatt av ålderskrämpor liksom jag blivit. En stor spricka löper längs den vackra stammen. Finns det någon träddoktor som läser detta så ta kontakt med mig. Något måste göras. Själv har jag inhandlat ett par masajsandaler med inläggssula för dyra pengar, men det hjälper nog inte den gamla linden.

I kväll väntar ett träningspass krämporna till trots.

De fyras gäng

Sista chansen för mina förtorkade varelser. Nu är de omplanterade i näringsrik kravmärkt jord. Lite är det mitt fel att de är torra för de har fått stå i mörkret ovattnade och oomhuldade. Nu väntar andra tider, både för torra pelargoner och ägarinnan till de samma. Även hon lite torr efter famlandet i vintermörkret. Nu kommer solen och värmen och sprider löftesrik längtan

inombords.

Blomprat

En brakablida önskas

Mina stackars torkade pelargoner har fått komma upp i solljuset. De ska få en sportslig chans. Mina andra gröna vänner har genomgått en slags renässans och ser aningen högdragna ut där de prunkar i solen. Det kan de få göra efter mörkertiden. I dag hade vi ett par timmar med sol och takdropp. En försmak av det som komma skall.

Alla våra dagar

Det är konstigt med tid, klockan måste åtminstone gå snabbare när man har trevligt. I helgen har den spurtat som Brink gjorde i Wasaloppet. Nu har min vän Lena tågat tillbaka till Kiruna, kom snart igen.

I morgon firar internationella kvinnodagen 100 år. Jag tycker att alla dagar ska vara kvinnodagar. Och mansdagar. Och barndagar. Och djurdagar. Och ...lördagar.

Ishotellbesök

Jag har guidat mina kollegor och boendegrupp i Kiruna under två dagar. Kyrkan, stadshuset och ishotellet blev besökta av intresserade Bodensare. Kul att se min hemstad med turistögon

Vi startade resan i snöstorm som lyckligtvis avtog allteftersom.

En liten extratur lyckades vi också med, kanske mest beroende på chauffören och kartläsarens ivriga samtal som gjorde att vi missade den stora skylt som talar om att vill man till Gällivaare, ska man lämpligen svänga till höger i korsningen. Nu hade kartläsaren (jag) tidigare talat om att man skulle styra kosan rakt fram genom Jokkmokks huvudgata och så vi gjorde.

När vi kört några mil och vägen till slut blev en liten smal sak med mötesfickor gick det upp ett ljus både för den tålmodiga chauffören och den fortfarande glada kartläsaren och de TÅLMODIGA passagerarna. Vi gjorde ett lappkast och fick oss så småningom en god lunch i Jokkmokk. Resten av resan framskred utan missöden. Alla var nöjda vid hemkomsten kvällen efter.

Sens moral; Man kan göra sina färder från en utstakad punkt till en annan, men visst blir livet trevligare med lite kringelkrokar.

I morgon kommer min vän Lena på besök. Hoppas att hon kommer raka vägen.

Coola brudar

Mars

Vårsolsdyrkare från förr

Mars, välkommen ska du vara. I dag minus tio grader. Mer snö har fallit på oss, nu nästan en meter djup. NÄÄÄR ska den tina bort???
Mars är en slags mellanmånad, inklämd mellan vinter och vår. I slutet ska väl det börja bli några dagsmejor med trevligt slask och otrevlig morgonhalka.
För snart 22 år sedan föddes Idafinagullefjun, den 20:e denna månad. Det stackars barnet fick heta Henrik sin första timma i livet. Detta på grund av en lustgasförvirrad moder hade fått för sig att vara skapt för att endast föda fram gossebarn.
Inget ont om dem för övrigt. Nåja, en nykter fader ställde allt till rätta och det blev ett roligt minne.

I dag säger stjärnorna att "kräftan bör nu undvika att uttala sig alltför tvärsäkert om ett och annat hon inte är riktigt insatt i" Men ... det gör jag aaaldrig eller ... Jag ska ha det i minnet i dag.
Vad händer förresten om jag gör tvärsemot. Om jag blir en sådan där besserwisser som jag tycker så illa om. Jag ska verkligen tänka mig för hela dagen.