Häromkvällen gjorde jag en slags tillbaka-till-barndomen-resa. Jag hälsade på en bekant på landet. Kvällen var mycket kylig och ... stjärnklar. Himlen var alldeles prickig av stjärnor. Stora björn och lilla björn hittade jag igen, men alla andra ... massor var det i alla fall. Det har jag inte upplevt på väldans många år. På snöänglarnas tid kommer jag ihåg mitt fåfänga försök att räkna dem. Nu är de lätträknade ... på stadshimlen syns de ju knappt. Men ändå ... tänk att de finns kvar. Det var trevligt att bli påmind.
Lars Ohly har tydligen blivit inviterad till kungahuset på en matbit. Jag trodde i min enfald att han var immun. Men ... gratis är gott. Som en glad och finklädd konfirmand stod han, flankerad av Vickan och Danne, avfotograferad i kvällspressen. Fasiken vad jag blir less. I mina ögon blir han en dalande stjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar