Nu är resan färdigbetald. Nu är det bara att hålla tummarna att den också blir av. Jag kalkylerar ALLTID med att det kan gå åt pipsvängen, det beronde på att jag tillhör generationen som uppfostrades med "att-man-ska- inte- ta-ut-glädjen-i-förskott"stuket. Det var mycket som kunde ställa till det då på 1900-talet. Om man tex. skrattade på morgonen fick man gråta på kvällen. Men jag brukar le mot brorsan på morgonen och ännu har jag inte behövt gråta om kvällarna ... kanske bäst att ta i trä.
I kväll hoppas jag dessutom att få både le och skratta tillsammans med Mark Levengood och min vän Doris på kulturens hus. Det kan väl inte ställa till ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar