Ovälkommen

I söndags kom vi i skrivarlyan att prata om hur öppna vi är för spontana besök. Några av oss menade på att det var bara att komma och knacka på och besökaren får ta det som det är, medan jag uttryckte min mening med att jag vill ha lite ordning och reda, alltså att man ringer före och kolla läget. Så gör jag när jag vill umgås. Rätt eller fel? Nå inte vet jag men till mig har det kommit en ovälkommen gäst som krupit in i min arma rygg och gnager på min piriformismuskel dag som natt och gör livet surt. Vik hädan säger jag bara. Jag vill ha tillbaka mitt aktiva liv med promenader, gympa och glada humör.
Förstod att det var något lurt med att bli tvångspensionerad, man ska ha uppgifter i livet för då hinner inte ondsinta påhälsare göra intrång i ens liv.

Så här vill jag vara to the bitter end.