Inställt

Till veckan har det gått ett år sedan hon ställde kosan ut i vida världen, min lilla. Idafinagullefjun. Och precis på ettårsdagen hade vi planerat att träffas i Stockholm för några dagar och sedan ta tåget mot norr. I fjorton dagar skulle vi få rå om henne ... hennes far och jag. Men, ibland får man planera om. I det här fallet handlar det om att arbetet lägger krokben. Mitt känsloliv får problem med det. Jag menar att självklart blev jag jättejätteledsen över beskedet ... men samtidigt glad och stolt över min duktiga tjej. Hemresan skjuts bara upp ett tag lite på obestämd tid. Nej jag ska låta bli att gråta, jag ska låta bli ...