Jag har tagit mig ett litet försiktigt gympapass på morgonen. Lite öm fortfarande efter min vurpa härom dagen. Har jag inte förtalt dig om den? Nå inte var den väl så märkvärdig och inte blev svimningen efteråt heller så särskilt elegant, inte som man kan se på film i alla fall. Barfotafötter på blöt trappa är lite riskfyllt kan jag i alla fall konstatera.
Sommaren på skäret lunkar på det är blommigt och grönt så ögonen blir vinda av allt det vackra.. Vi har till och med adopterat ett jordgubbsland som ger en hel del att skörda och det är vi tacksamma över. Nästa år tror jag att det blir en egen liten jorgubbstäppa på stugtomten. Kanske.
Potatisblasten är minst tio meter hög och jag krafsade fram några yttans pyttans små små bönlika skapelser under jorden härom dagen.Det blir nog att köpa på Konsum i år också annars svälter vi nog i hjäl. Om man inte kan äta blasten förstås men jag har för mig att den är giftig.
Dillen har börjat bli ganska hög och den får hänga med potatiskoket i grytan. Rädisorna har jag skördat en gång och nya små frön håller på att förvandlas till nya. Visst är det magiskt med frön. För det mesta ser de likadana ut men på något märkligt sätt blir det olika skapelser. Jag fattar inte hur det går till. men så är jag bara en lycklig idiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar