Spår av sommaren gömmer sig under ett nypålagt snötäcke utanför min utsikt vid storhavet. Jag känner mig inte riktigt beredd, i kropp och knopp är det fortfarande höst.
Dock har jag knäppt på skinnkanten som inte är riktigt skinn, på huvan till min vinterjacka. Och letat fram mina tumvantar och mina vinterkängor så nog är jag rustad om än under protest.
Talgoxar och ekorrar slåss om solrosfröna i fågelhuset. Fåglarna är i majoritet så jag tror att dom äter mest. I vilket fall som helst så roar det mig att titta på de små liven.
I dag fick vi tillbaka timmen som våren så fräckt stal av oss och jag vaknade klockan fyra men i går hade klockan varit fem. Nog nu låt bli tiden för tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar