Minnen

Ibland nå inte så ofta att det blir en diagnos på någon åkomma, sätter jag mig i minnesfåtöljen. Ja du vet den där urblekta fransiga och något nedsuttna. Jag blundar och snusar in babydoft. Den där ljuvligt mättade söta. Låter golukten fara runt i näsan så jag nästan tappar andan. Bakom ögonlocken njuter jag av barnens lek och kan ännu höra deras röster. Så gör jag ibland och frossar i minnen från deras uppväxt, skoltid och kan ännu förnimma taggen i hjärtat när jag insåg att de var stora nog att klara sig utan mig.
Det gick så fort, men nyss har blivit sedan och jag har blivit en riktig minnessamlare.
En trevlig sysselsättning gratis och skattefri.