Jag älskar den här årstiden,förvåren. När dagen vaknar samtidigt som jag. Nu är det inte kolande svart på morgonen när jag knallar i väg till jobbet. Inte heller behöver jag treva mig fram på hemvägen.
Dock är naturen i olag. Slask och varmgrader hör inte hemma i februari. Det ska vi ha kring 20 mars när vårdagjämningen infaller. Nu slaskar det på lite hursomhelst.
I dag vänder Idafina och jag våra näsor mot Kiruna. Bara för att vi kan. En liten trösteresa efter allt sorgligt. Tårar får blåsa bort med Kirunavindars hjälp.. Jo du, där blåser det alltid. Det var stadsplanerarna medvetna om på sin tid. Man konstruerade gatorna så att nordanvinden blir lite hejdad i sin framfart. Fiffigt måste jag säga. Och omtänksamt.
Lite som jag känner när min gångväg är både plogad och sandad i tidig timme när jag är i farten
Någon eller några har börjat sin arbetsdag långt före mig och gjort vägarna framkomliga. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar