Sorgen och glädjen de vandra ...

Allt har sin tid. Det uttrycket stämmer in på mig i alla fall. Barndom, ungdom, vuxentid, äldredom, glädje och sorg. Allt kräver utrymme. Allt ryms i samma tant, läs mig. Jag har inte svårt att umgås med äldrisar och yngrisar. Inte ens med mig själv eller Lulebor.. Men i går fick jag sällskap av sorgen. Jag hade inte bjudit in den så jag blev överraskad. Den var påstridig och ville umgås och sa att den ville ha egentid hos mig. Tja vad skulle jag göra. På morgonen försvann den lika fort som den kommit.Jag kan inte säga att jag gillade besöket men kommer ändå att ge den det utrymme den behöver i fortsättningen.