Tomt

Plötsligt blev jag så jäkla ensam. Även om vi inte levde tillsammans så känns tillvaron lite tommare och ödsligare nu för tiden. Jag saknar ditt "Hej tjejen idag var du fin i håret" Eller när du tålmodigt lyssnade på mina knasiga dikter. Och alla gånger du ringde och frågade "Hur var det nu man gjorde bottenredning? Det saknar jag.
Jag minns även hur irriterande noga du var när du hängde upp tvätten i torkskåpet. Varför behövde jag bråka om det tänker jag så här när allt är för sent och orden redan är sagda.

Ibland glömmer jag bort att du inte finns mer och tycker mig se en skymt av dig på stan på gågatan utanför Örjans. Där brukade din cykel stå ibland. med sadelskyddet av fårskinn du vet det där som du köpte på Hötorget när vi var i Stockholm för något år sedan. Redan då hade sjukdomen naglat sig fast men du mådde ändå ganska bra.Du stannade hos vår son ett tag efter jag rest hem. Du ville umgås med honom på tu man hand. Karlar emellan. Med fotbollssnack det som alltid uttråkade mig.
Och vet du, han ska gifta sig till sommaren! Det är sorgligt att du inte får vara med om det men nu är det som det är. Du skulle tycka om hans fästmö lika mycket som jag gör det vet jag.
Jag gråter mindre nu det gör jag men saknar dig lika förbaskat mycket.