På min sekretär står en liten glaskula med ett foto av mitt barnbarn, min äldsta sockerflinga. När jag skakar på den täcks hennes söta lilla ansikte av små röda hjärtan. Strax bakom henne står ett foto av min bror. Han tittar vänligt leende på mig när jag skriver på Johansson.
Jag vet, det är ett ålderstecken, men jag säger alltid några ord till dem när jag sätter mig ner och skriver. Det är trevligt att mötas av deras glada ansikten.
Styrelsen hade möte i går med anledning av några medlemmars utspel i media. Jag vet att jag sagt att jag ska lämna det politiska livet och sluta med mitt kassörsuppdrag. Känslomässigt är det beslutet helt rätt för mig, men jag tänker låta förnuftet ta kommandot över känslorna. Om inte medlemmarna kör ut mig stannar jag kvar to the bitter end. Förvissad om att man inte kan vara älskad av alla.
Ville jag vore Modesty Blaise.
Jag vet, det är ett ålderstecken, men jag säger alltid några ord till dem när jag sätter mig ner och skriver. Det är trevligt att mötas av deras glada ansikten.
Styrelsen hade möte i går med anledning av några medlemmars utspel i media. Jag vet att jag sagt att jag ska lämna det politiska livet och sluta med mitt kassörsuppdrag. Känslomässigt är det beslutet helt rätt för mig, men jag tänker låta förnuftet ta kommandot över känslorna. Om inte medlemmarna kör ut mig stannar jag kvar to the bitter end. Förvissad om att man inte kan vara älskad av alla.
Ville jag vore Modesty Blaise.
3 kommentarer:
BRAAAA!
Det är alltid skönt när ett beslut är taget och det blir nog bra eller så blir det dåligt...eller kan det bli lagom?
lagom känns som eftersträvansvärt just nu.
Skicka en kommentar