Trädtankar

I går

Fasiken vad jag fotograferar träd. Det går säkert att diagnostisera företeelsen och hänföra den till någon psykisk åkomma, men jag älskar verkligen träd, hämningslöst och naivt. De är lika vackra i alla skepnader. Tvekande gröna under försommaren , förförande prunkande och fullövade under högsommaren, glödande med ett fantastiskt färgspektra under hösten och darrande, med nakna oskyddade spretiggrenar under vintern.
Allt likt en mänsklig utveckling från barndomens oskyldiga grönska till ålderdomens nakna skröplighet. Just nu befinner jag mig mellan höst och total avlövning trots att barn, barnbarn och en och annan Lars Winnerbäckkonsert kan fördröja processen en aning.

Brödfastan fortgår och har avlöpt utan mankemang. Ett wienerbröd har det blivit, men det på grund av sociala skäl. Man får uppföra sig på kaffekalas hos mors väninnor.

I går drabbades jag dock av en hämningslös chokladfrossa, jädrans Sylvia, du borde inte ...
I eftermiddag jobb.