Fredag

Havet har stillat sig, mätt av allt regnande. Nu ligger det nöjt och blänker. Några morgonpigga vandrare hurtar på vägen som löper så trivsamt kring stranden.Och i går stod några entusiastiska (det såg så ut) personer och fiskade med kastspö alldeles utanför min utkik. I onödan, för chansen  att få någon fisk i mitt hav är lika stor eller rättare sagt liten, som att vinna en högvinst på Lotto.
Men ändå,bra jobbat.
Nu har jag skrivit talet till brudparet, och skrivit om, och skrivit ett nytt som jag håller på att snickra till.
I detta ögonblick hade jag behövt min vän och far till brudgummen. Fasiken vad jag saknar dig i denna stund.
Du hade kritiskt lyssnat och kommit med ändringsförslag och sedan hade vi fått till ett alldeles formidabelt tal till vår son och allas ögon skulle vara våta. Nu blir det på mitt sätt och det får duga.

I dag mallar sig solen och i mitt hjärta växer en kärleksört.