"Ska du säja." "Den som sa det den var det." "Om han får ska väl jag också ..." "Jag är tio gånger bättre än vad du kan säja." Så tolkar jag andemeningen i tidningsartiklarna skrivna av motståndare och försvarare till vissa makthavarmänniskor. Som funnes det något skäl till att försvara människor som tjänar minst fyra eller tom. fem gånger mer än du och jag, ska slippa betala för sig. Frikostiga bidrag som vi andra knegare aldrig ens får stoppa nosen i, delas ut till dessa "nya adeln-människorna"
Hur går det till när en person som fått väljarnas förtroende att företräda och driva frågor som handlar om vardagsexistensen för dessa i Riksdagen, hamnar i en roffaåtsigsåmycketsommöjligt-mentalitet?Hamnar han/hon i nån hänryckningsyra och blir alldeles till sig i trasorna när pengasäcken med alla bidragspengar blir synliga och glömmer sitt uppdrag alldeles?
Jag ska minsann käka "blängsylta" och skicka "onda ögat" på dem som missbrukar dina och mina skattepengar på saker som vi som tjänar minst fyra gånger mindre får pröjsa för.
I dag ska jag få hjälp med mina "ondögon." Men av en helt annan orsak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar