"... Då stiger mitt hjärtats fågel upp mot skyn ..." så fint sjunger Mikael Wiehe när jag sitter här och skriver. I mitt hjärta växer underbara blommor när jag umgås med barn och barnbarn. En härlig känsla. Hjärnan och hjärtat kommunicerar intensivt vid tankar och möten med dessa mina fina ...
Jösses vilken konstig dröm jag hade i natt. Om min allra första personalchef som jag hade i min ungdom på Domus i Kiruna. I drömmen träffades vi på nån slags mässa och han hade samma brunfulrutiga kavaj som han bar under alla år jag var i kontakt med honom. I drömmen blev han väääldigt intresserad av min person, huga vilken mardröm, då flög ingen hjärtansfågel minsann. Ibland är det befriande att få vakna.
En kall och blöt torsdag har jag vaknat till. Men i sovrummet finns Idafinahjärtanskärgullefjun. Det gör dagen solig.
4 kommentarer:
Ja, vilka drömmar som kan besöka ibland, kan denna ha nåt samband med din svårighet att glömma artikelnr.? Kanske svårt att släppa taget om det vackra Kiruna?
nä Doris, det berodde nog snarare på mitt samtal med min nuvarande personalchef i förrgår. Fast riktigt säker är jag ju inte. Som vanligt.
Minns du hur vi drömde om att få klippa av hans slips, ge honom pengar till nya fräscha skjortor istället för de där vedervärdiga nylonvarianterna han bar?
Vilken tur att du vaknade! Vore fint om vi kunde undvika nattmaror och istället minnas de där vackra drömmarna som ibland kommer om natten.
Och våra "solar och stjärnor" gör livet riiiikt. Utan mina vore livet oändligt fattigt.
ja Lena tänk om det hade varit en sanndröm =O
Skicka en kommentar