Ljus

Andakt


I helgen frossar vi i ljus till minne av nära och kära som inte finns i jordelivet.

Första ljuset tänder jag för min pappa Kalle. Alltför tidigt försvann han och lämnade en ledsen liten flicka som fortfarande har ett längtanshål i hjärtat.

Andra ljuset tänder jag för storbrorsan Arnebanane. För snart fyra år sedan ... saknar. Jag saknar hans skratt och hans enastående förmåga att berätta roliga historier. Och jösses så han skulle ha retat mig om han fick reda på att jag sjöng i kör. Han hade inte mycket till övers för min sångröst. Själv kunde han låta som Elvis. Nästan.

Tredje ljuset tänder jag för min mormor Hilma, släktens big mama. Sträng men kärelig.

Fjärde ljuset tänder jag för min lilla farmor Mina. Jag ångrar så att vi inte träffades oftare medan hon fanns i livet. En liten tant som pratade på sitt speciella sätt.

Femte ljuset tänder jag för min styvfar, lite tveksamt men ändå.

Sjätte och sista ljuset tänder jag för mina älsklingsbarn och barnbarn och resten av nära och kära släkt och vänner som fortfarande får spela tillsammans med mig på livets arena.