Efterord

Vackert, värdigt och förfärligt sorgligt blev avskedsdagen för oss anhöriga och vänner i kyrkan. Men nu vilar mor bredvid sin tidigare nedbäddade make på kyrkogården i Kiruna. Jag tror hon känner sig nöjd med det
.
Bröllop och begravningar samlar släkt som man annars nästan aldrig träffar.Det blir alltid lite förvånande utrop "Men oj vad du har vuxit" eller "Är du syster till" ... eller " Men vad länge sen" ... och så vidare. Mingel och glada återseende och smörgåstårta och sedan vanlig tårta. Tårar sköljs ner med kaffe eller saft och sedan skiljs man åt igen. Hoppas att nästa släktmöte blir kring ett bröllop.

Dagen börjar blåna och det är snart dags att vinka av Idafina. I morgon är en ny vecka =)