Sockerflingorna sover gott än. Själv väcktes jag av ett värkande huvud. Timmen är tidig, dock inte för tidig för kaffeochmackorochtidning. I dag fortsätter följetongen om mannen som utnyttjade den gravt demenssjuka kvinnan på äldreboendet i Luleå. Och fler fall har uppdagats på flera ställen i landet. Hoppsan, kan det bli en insikt om att vi troligen inte förvandlas till små strumpstickande snällgummor och snälla små plirgubbar när vi blir gamla. Vi är samma mer eller mindre usla personer som vi har varit tidigare i livet. Med våra drifter och behov. En del av oss får hjärnsjukdomar som gör att vi behöver skyddas lite extra från dem som fortfarande tror att det bara är att ta för sig, oftast är det män som aldrig har respekterat en avvisning från en kvinna.
I det aktuella fallet vet vi inte om det är så. Mannen kan ju också lida av en demenssjukdom som gjort honom personlighetsförändrad. Det KAN ju ha varit en hyvens prick tidigare i sitt friska liv.
Det vi MÅSTE förstå är att äldreboendet som oftast blir slutstationen i livet, ska vara utformat så att vi har möjlighet att LEVA tills vi dör. Och att det måste finnas lite olika stuk på boendena. Människor med alkoholdemens behöver en särskild omsorg och ska inte bo med gravt hjärnsjuka kvinnor. Är det så jädrans svårt att fatta.
Snart ska mina sockerflingor vakna och vi ska följas åt till deras skola. Tack för att jag får ha det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar