Nästan varje morgon har radion rapporterat om att nattåget är försenat. En, två och till och med flera timmar sent ska det ankomma till Boden. Än är det ett trasigt lok än är det trasigt lok och än är det något annat + ett trasigt lok. Vad fasiken, laga till loken och vagnarna så inte människor flyr detta när det funkar, förnämliga färdsätt. Bra för miljön och bra för den stressade människan. Jag älskar att åka tåg. I synnerhet älskar jag att vaggas till sömns på britsen i sovkupén. Jag är också road av att få ta del av mina medresenärers historier. Man umgås under några timmar för att sedan skiljas åt och förmodligen aldrig mötas igen. Kommer att tänka på en dikt av Hjalmar Gullberg:

Om i ödslig skog
ångest dig betog

Kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog

Giva om vägen besked
därpå skiljas i fred

Sådant var människors möte
enligt en uråldrig sed

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå

Alla människors möte
borde vara så

Semesterns sista darrande dag. Bäst att sommarnjuta.