Hösten behöver inte jäkta. Snart nog knackar den på och målar om naturen med sin glödande pensel.Som alla andra år kommer frosten att krypa fram över gräset innan vi riktigt hunnit med och omilt dölja spåren av glada sommarfötter.Fontänen som nu står stolt i mitt hav och kastar upp ståtliga vattenkaskader kommer att böja sin nacke och kapitulera för nordanvindens kraft och räddningslöst kastas omkull. Jag blir ett maktlöst vittne till kampen. Vågorna som idag vaggar lekfullt och oskyldigt kommer snart att viska sommarminnen med varandra under isens kalla hand.
Därför går jag nu ut och dricker mig otörstig på ljuset och håller tag i den milda vinden.
1 kommentar:
Väldigt, väldigt vackert och vemodigt. Ska också lapa i mig de sista sommardropparna.
Skicka en kommentar