Stigen

En helt vanlig dag om nu någon sådan finns
gick jag ut i tidig timma
jag hade sovit dåligt och jag minns
att staden gömt sig i dimma

Nåväl mina steg var pigga och raska
snart hade jag nått fram till spåret
där som jag trivdes att traska
och gjort så många gånger under året

Då såg jag plötsligt en slingrande stig
lite dold av blåbärsris och rötter
för länge sedan upptrampad
av djur och människofötter

Villrådig stannade jag till
satte mig ner i blåbärsljungen
Frågade mig om jag verkligen vill
ta en ny väg eller rent av var tvungen

Lockande verkar det vara
att för känslor sig helt förlora
vem är jag att kunna svara
på frågor så här stora

För att byta väg är inte lätt
när man traskat länge i livet
vad är fel och vad är rätt
svaret är inte givet

Nej jag valde vägen den gamla och kända
måhända tråkigt men lugnt och skönt
nog har jag längtat att något spännande ska hända
men vet att på andra sidan skogen är inte gräset mera grönt