I väntrummet jämför vi skadorna
Frivillighetskriget blev obarmhärtigt
Ännu, efter vapenstillesåndet blöder såren
Rädslan lindar bandagen, hårt
över skammen.
Jag ropar på återupprättelse,
kräver rehabilitering
Se då på mig, Du som kastar första stenen
Till viss del erkänner jag mig skyldig
Men ser du då inte din egen skuld
Inget kan göras ogjort
Alla krig skördar sina offer
Ändå, jag har överlevt
i solen lindar jag upp bandagen
låter ljuset bleka ärren till osynlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar