62 cm mäter mitt livsmåttband i dag. Snart kan jag linda åren kring midjan. Nåja ... några år till så är år och midjemått i fas. MEN ... var har tiden tagit vägen. Plötsligt är jag en äldre tant. Jag, tonåringen, den unga mamman och sedan den lite äldre omföderskan, men nu ... snart osynligpanschis. STOPPA TIDEN!!! Nog nu.
Ålderskrämpor? Jodå jag har inte blivit lottlös. Det sitter nog någon ondsint jäkel och delar ut dom när man passerat sextio. "Man får inte klaga" hör jag omgivningen säga ibland. Inte heller lönar det sig att överklaga i någon instans att fötterna inte håller att springa några löprundor mer. Lite sorgligt, men långpromender och tokdans blir nog så goda alternativ. Om jag får besämma ska mitt livsmåttband mäta 108 centimetrar innan det läggs undan. Och jädrar i mig, det ska bli väl använda.
Ålderskrämpor? Jodå jag har inte blivit lottlös. Det sitter nog någon ondsint jäkel och delar ut dom när man passerat sextio. "Man får inte klaga" hör jag omgivningen säga ibland. Inte heller lönar det sig att överklaga i någon instans att fötterna inte håller att springa några löprundor mer. Lite sorgligt, men långpromender och tokdans blir nog så goda alternativ. Om jag får besämma ska mitt livsmåttband mäta 108 centimetrar innan det läggs undan. Och jädrar i mig, det ska bli väl använda.
4 kommentarer:
du är så fin mamma.
men det är förbjudet att skriva sådär tycker jag. du ska leva för alltid och alltid, nåt annat vill jag inte vara med om :(
så länge någon minns en lever man.
Käraste vännen min! Du är klok som en pudel och vacker som en gudinna. Åren bär du med heder. Det är sällan ut/insida är så väl synkade som hos dig. Världens bästa Gittan, det blir många, många, många år till för dig.
Eller hur Ida?
Tack bästalena <3
Skicka en kommentar