I går reste mittimellans rara flickvän tillbaka till Stockholm. Hon är en trevlig bekantskap som jag redan saknar. Det har kommit och gått några partners i barnens liv och jag har tyckt om alla. Man möts och skiljs som det ska vara, men några av dessa hyvens people har jag velat adoptera.
Jag träffade på min lilla rostfria gryta i helgen. Blank och kopparbottnad stod hon i den tillfälliga boning jag lånat av storpojken och hans familj. Grytan gav min lilla söta farmor mig när jag gifte mig för 44 år sedan. Designad Sigvard Bernadotte måste den ha tagit ett djupt grepp i lillfarmors portmonä. Grytan är väl bevarad, det blev tyvärr inte äktenskapet som föranledde gåvan.
2 kommentarer:
Tänk, om alla människor som använt sakerna som fortfarande "lever" också hade gjort det. Tänker på vår gamla paltgryta i kojan... bland annat. Rustika grejer!
det var bättre förr =)
Skicka en kommentar