Julen knackar på

Julskinkan är färdigbakad och glaserad, köttbullarna trängs i en blå keramikform, surdegs- och gladdegsbrödet väntar doftande på att bli uppätna. Nu återstår bara falaflarna och rotsaksgratängen och laxen i kall apelsinsås och snabba saffranskakan och ... Vi ska äta ett tidigt julbord hemma hos mig i dag. Idafinas mage ska vara fylld av de svenska mattraditionerna när hon flyger över Atlanten till veckan.

Jag är nu säker på att jag betraktas som en gammal tant av åtminstone av en man som befann sig i min omgivning i går. Jag hade handlat mat på COOP i en mängd som översteg min muskelkapacitet. Tre blytunga kassar kånkade jag på nerför Kungsgatan. Flera gånger under vägen fick jag vila från det tunga och räta ut fingrarna. Då, på Kungsbron stod han där. " Can I help you"? Den unge mannen tittade så vänligt på mig. Kanske liknade jag hans gamla farmor och rörde hans unga hjärta. Skulle jag tordas låta honom bära? Tänk om han bara sprang i väg med potatisen och julmusten och palsternackan och ... det har man väl hört hur dom gör dom där utlänningarna. Men jag tog tacksamt emot hans hjälp och under vägen berättade han att han bott i Sverige i fem månader och att han kom från Afghanistan.

Även om händelsen inte var så märkvärdigt i andras ögon så bidrog den unge mannen att sprida en glad känsla i mitt hjärta. Det är så världen ska förändras, med goda gärningar människor emellan.