Den är bara borta, min hemnyckel med ett litet foto av Idafina på i en nyckelring. Jag upptäckte det när Sockerflingan, Idafina och jag kom hem och jag skulle låsa upp. Hjälp ... nix nyckel!!! Det blev ett febrilt grävande i alla fickor, ja även i Idafinas, det var säkert hon som tagit den. Av misstag såklart. Men ingen nyckel. När hade jag använt den senast? Javisstja, jag var ju hem på lunchen. Låste jag upp då? Jo så vill jag minnas det. Då måste den ligga här hemma. Sockerflingan frågade lite stillsamt om jag vaknat på fel sida. Det fräser tydligen om mig när jag letar. Kanske inte om jag letar en borttappad strumpa men en förlorad nyckel är näst intill en katastrof. Efter att ha tänkt baklänges hela gårdagkvällen och konstaterat att jag låste igen dörren när jag lunchat färdigt, har jag förstått att nyckeln måste ha hoppat upp ur min kappficka på vägen till jobbet och gömt sig i snön. Åhh, snälla någon hoppas att du hittat den och varit så klok att du kom på att lämna in den till polisstationen. Snällasnällasnälla!!!
PS. Idafina hade reservnyckeln med sig så in kom vi såklart.
2 kommentarer:
Den kommer fram ur svarta hålet snart. Dock inte mitt borttappade, förtappad som jag är. Som Doris tycker jag, njut av varenda sekund.
Tur att Ida var med. Har du hittat den?
Skicka en kommentar