Sol och måne över KirunaHemma på min utkiksplats igen. Det smakar vanilj i själen när jag öppnar min egen hemdörr. Ändå ... lite hemma är det när jag är hos mamma. Kanske inte i hennes lägenhet men i hennes omluft. Min lillmamma som är så duktig trots hög ålder och dålig hörsel.
Vi mammor blir mindre alltefter barnen växer upp. Den enda kvinnan som behöll sin position som Big Mama, var mormor Hilma. Henne sket ingen på näsan. Ändå behövde hon aldrig höja rösten, man visste ändå.
Jag har börjat kallas för "lilla mamma av mina barn. Oftast, förresten alltid när det gäller något med datorn eller andra tekniska finurligheter. Jag är dysfunktionell när det gäller nymodigheter MEN jag försöker att lära mig.
Jag hoppas att jag har något att lära ut till mina barn. 62 års övning har gett en del erfarenhet att förmedla.
Vi mammor blir mindre alltefter barnen växer upp. Den enda kvinnan som behöll sin position som Big Mama, var mormor Hilma. Henne sket ingen på näsan. Ändå behövde hon aldrig höja rösten, man visste ändå.
Jag har börjat kallas för "lilla mamma av mina barn. Oftast, förresten alltid när det gäller något med datorn eller andra tekniska finurligheter. Jag är dysfunktionell när det gäller nymodigheter MEN jag försöker att lära mig.
Jag hoppas att jag har något att lära ut till mina barn. 62 års övning har gett en del erfarenhet att förmedla.
3 kommentarer:
Mycket vackert både bilder/ text <3
Tack<3
Det var rätt ord "Big Mama"! Hon har gjort avtryck i min själ.
Skicka en kommentar