Huvudsak

Jag vaknade tidigt, före tidningsbudet, med tokhuvudvärk. Nu när Iprenen med sin verksamma substans barmhärtigt lindrat den bultande värken, inser jag att jag kommer att klara även denna morgon. Jag borde inte klaga, för det mesta mår jag bra. "Vem har sagt att just du ..." Den gode Evert visste att det inte är självklart att man ska guppa fram genom livet på en räkmacka.

Men ... ibland saknar jag någon att pratpromenera med ... kanske att ligga "i kö" med när natten kniper. Eller att skratta tillsammans med åt något knasprogram på teven. Iblandkänslan är oftast snabbt övergående och jag inser fördelarna med ensamlivet. Än så länge.

Flygtrafiken är fortfarande svajig och osäker. Islandvulkanen puffar fortfarande ut sin aska.
Mallis eller inte, so what, jag reder mig nog.